Jag hörde den första yitro, 5 februari, 1944

Om versen, ”skall föra honom fram såsom ett brännoffer till Hans vilja”, sade våra visa, ”Hur då?” Han tvingas tills han säger ”Jag vill”. Vi måste också förstå vad vi ber om, ”Varde en vilja”, eftersom kon vill mata mer än kalven vill dia, så varför måste vi be, ”Varde en vilja Ovan”?

Det är känt att för att frambringa rikedomen från Ovan, måste det föregås av ett uppvaknande från nedan. Vi måste förstå varför vi behöver ett uppvaknande från nedan. Av den orsaken ber vi om att det ska finnas en vilja Ovan. Det betyder att vi måste framkalla ett begär från Ovan att räcka fram nedan.

Det är inte tillräckligt att vi har ett begär, utan det måste också finnas en god vilja från Givarens sida. Även om det finns ett generellt begär att gynna Hans skapelser, väntar Han likväl på att vårt begär ska väcka Hans begär.

Med andra ord, om vi inte är i stånd att framkalla Hans begär, är det ett tecken på att mottagarens begär ännu inte är fulländat. Därför är det just precis genom att be att det ska finnas en vilja Ovan, som vårt begär förvandlas till ett genuint begär, som är lämpligt som ett kli (kärl) för att ta emot rikedomen.

Samtidigt måste vi säga, att allt vi gör, både gott och ont, allt detta sträcker ned sig från Ovan (vilket är innebörden av privat försyn), att Skaparen gör allting. Ändå måste vi samtidigt ångra de onda gärningarna, trots att dessa också sträcker sig ned från Ovan.

Förståndet nödvändiggör att vi måste ångra, men rättfärdiga domen, att vi förtjänar de onda gärningarna. Icke desto mindre är fallet det motsatta; vi måste vara ledsna över att vi inte tillåts utföra goda gärningar, viket säkerligen är följden av ett straff, vilket betyder att vi inte är värdiga att tjäna Kungen.

Om allt styrs, hur kan vi då säga att vi inte är värdiga, eftersom inga handlingar görs nedan? För det syftet skänks vi dåliga tankar och begär som avlägsnar oss från Guds arbete, att vi inte är värdiga att tjäna Honom. Av den anledningen finns en bön som kommer av det, att detta är en plats för korrigering så att vi kan vara värdiga och kapabla att ta emot Kungens arbete.

Nu kan vi se varför det finns en bön för ett visst besvär. Detta besvär måste ha kommit som ett straff, och straff måste vara korrigeringar, eftersom det finns en regel som säger att straffet är en korrigering. Varför ber vi då Skaparen ta bort våra korrigeringar?

Våra visa sade om versen, ”så att din broder bliver vanärad i dina ögon”, eftersom den slagne är din broder. Vi måste veta att bönen faktiskt korrigerar personen mer än vad straffet gör. När bönen således dyker upp istället för straffet, då lyfts plågorna bort och bönen placeras i dess ställe, för att korrigera kroppen.

Detta är innebörden av det våra visa sade, ”Belönad – genom Tora; icke belönad – genom plågor”. Vi måste veta att Toras väg är en mer framgångsrik väg och frambringar större förtjänster än lidandets väg. Orsaken är att dessa kelim (kärl) som kommer vara lämpade för att ta emot det högre Ljuset är bredare, och kan nå dvekut (fasthållande) vid Honom.

Detta är innebörden av, ”han tvingas tills han säger ’jag vill’”. Det betyder att Skaparen säger, ”Jag vill ha de lägres handlingar”.

Innebörden av bön är det våra visa sade ”Skaparen skapade de rättfärdigas bön”, och med hjälp av bönen, kan deras kelim (kärl) göras lämpliga för att Skaparen senare ska kunna skänka rikedomen, eftersom det då finns ett kli som kan ta emot rikedomen.