Jag hörde den sjunde shvat, 18 januari, 1948

En tanke kommer till följd av ett begär. Man tänker på det man vill ha, och inte på det man inte vill ha. Till exempel tänker man aldrig på när man ska dö. Istället begrundar man sin evighet, eftersom detta är vad man vill. Således tänker man alltid på det man begär.

Men tanken spelar också en särskild roll: den förstärker begäret. Begäret förblir så som det var; det har inte förmågan att utvidgas och sätta sin handling i verket. Men när man tänker och funderar på saken ber begäret tanken om råd och vägledning för hur begäret kan realiseras. Därigenom växer och utvidgas begäret så att det kan sätta planen i verket.

Det visar sig att tanken tjänar begäret, och begäret är personens ”jag”. Det finns ett stort jag och ett litet jag. Det stora jaget dominerar de mindre jagen.

Rådet till den som är ett litet jag, som står maktlös inför de större jagen, är att förstora jaget genom att envisas med tankar på begäret, eftersom begäret växer i den utsträckning man tänker på det.

Alltså, “har sin lust i Herrens lag, och tänker på Hans lag både dag och natt”, eftersom genom att man framhärdar i det, växer jaget tills det blir det stora, förhärskande jaget.