Exil och sonande

Harmoni mellan religion och lagen om utveckling eller blint öde

”Och bland dessa folk ska du inte ha någon vila.”

Femte Moseboken 28:85

”Och det som kommer in i ditt sinne skall inte alls vara; i det du säger att vi kommer att bli som folken, som familjerna i länderna.”

Ezekiel 20:32

Skaparen kommer uppenbarligen visa oss att Israel inte kan existera i exil och inte kommer finna någon vila, eftersom resten av folket som blandades samman med folken och fann vila assimilerades i dem tills inga spår fanns kvar av dem. Så är inte Israels hus. Detta folk kommer inte finna någon vila bland folken förrän de förverkligar versen ”Och därifrån kommer du att söka Herren din Gud och du kommer att finna Honom för du begär Honom med hela ditt hjärta och hela din själ” (Femte Moseboken 4:29).

Detta kan undersökas genom att studera Försynen och versen som säger om oss ”Toran är sann och alla dess ord är sanna, och ve oss så länge vi tvivlar på dess sannfärdighet”. Och vi säger om allt tillrättavisande som sker med oss att det är slump och blint öde. För detta finns bara ett botemedel – att ge tillbaka problemen till oss i sådan grad att vi kommer att se att de inte är slumpartade utan orubblig försyn, avsedda för oss i den Heliga Toran.

Och vi ska klargöra denna fråga utifrån självaste lagen om utveckling: genom naturen hos den orubbliga vägledning som vi uppnått med den Heliga Toran, som i Torans väg i Försynen (se ”Två vägar”), har en mycket snabbare utveckling än för de andra folken kommit till oss. Och på grund av att medlemmarna av nationen utvecklades så, var det hela tiden en nödvändighet att gå framåt och vara extremt minutiös med alla mitzvot från Toran. Och på grund av att de inte skulle göra det, utan önskade att inkludera sin snäva själviskhet, det vill säga lo lishma, utvecklade detta förstörandet av det första templet, då de önskade upphöja rikedom och makt över rättvisa, som andra folk.

Men eftersom Toran förbjuder det, förnekade de Toran och profetian och antog sina grannars seder så att de kunde njuta av livet så mycket som själviskheten begärde av dem.

Och på grund av att de gjorde detta, upplöstes folkets makt: några följde kungarna och de själviska ämbetsmännen, och några följde profeterna. Och den separationen fortsatte till ruinen.

I det andra templet var det ännu mer iögonfallande, då början av separationen var offentligt förevisad av dygdiga lärjungar, ledda av Tzadok och Bytos. Deras uppror mot våra vise kretsade främst kring kravet på lishma, som våra vise sa ”Vise män, var försiktiga med era ord”. På grund av att de inte ville dra sig tillbaka från själviskheten bildade de samhällen av denna korrumperade sort och blev en stor sekt kallad Tzdokim, som var de rika och ämbetsmännen, och de strävade efter själviska begär till skillnad från Torans väg. De stred mot Prushim och förde det Romerska rikets styre över Israel. De var de som inte ville skapa fred med härskarna, som våra vise rådde till genom Toran, tills huset var förstört och Israels härlighet blev förvisad.

SKILLNADEN MELLAN ETT VÄRLDSLIGT IDEAL OCH ETT ANDLIGT IDEAL

Ett världsligt ideal kommer från mänskligheten och kan därför inte höja sig själv över mänskligheten. Men ett andligt ideal som kommer från Skaparen kan höja sig själv över mänskligheten. Detta beror på att grunden för ett världsligt ideal ligger i jämförelse och priset för att glorifiera människan, och man agerar genom att ståta i folks ögon. Och fastän man ibland i en samtidas ögon blir vanärad fortsätter man att räkna med andra generationer och det är fortfarande värdefullt för en, likt en pärla som ger näring till sin ägare även om ingen känner till den eller vårdar den.

En andlig idé däremot är baserad på ära i Guds ögon. Och den som följer en andlig idé kan höja sig själv över mänsklighet.

Och så är det bland folken i vår exil. Så länge vi följde Torans väg, var vi trygga, för det är känt i alla nationer att vi är en högt utvecklad nation och de ville ha vårt samarbete. De utnyttjade oss, var och en i enlighet med sina egna själviska begär. Men vi hade stor makt bland nationerna, för trots allt utnyttjande fanns det fortfarande en ansenlig del över till oss, större än för invånarna i landet.

Men på grund av att människor tredskats mot Toran i deras strävande att utföra sina själviska påhitt miste de livets mening, det vill säga Guds arbete. Och på grund av att det storslagna målet byttes mot själviska mål av livets behag, höjde alla som uppnådde lycka sitt eget mål med ära och skönhet. Och där den andliga människan spred sitt ekonomiska överskott på välgörenhet, goda gärningar, byggde seminarier och andra kollektiva behov, spred den själviske sitt överskott på livets nöjen: mat och dryck, kläder och smycken, och jämställde sig med de framstående i varje nation.

Med dessa ord vill jag bara visa att Toran och den naturliga lagen om utveckling går hand i hand i underbar enhet även med blind tro. Följaktligen berodde de dåliga incidenterna i exilen, vilka vi har mycket att berätta om från vår exils dagar, alla på att vi förskingrade Toran. Och om vi skulle hålla buden från Toran skulle ingen skada ske oss.

KONGRUENS OCH ENHET MELLAN TORA OCH BLIND TRO OCH UTVECKLINGEN AV MÄNSKLIGT BERÄKNANDE

Därför föreslår jag härmed till Israels Hus att säga "nog!" till våra problem och åtminstone göra en mänsklig beräkning gällande dessa äventyr som de har tillfogat oss gång på gång, och även här i vårt land. Vi vill grunda vårt eget samhälle, då vi inte har något hopp om att klänga fast vid den här marken som en nation så länge vi inte accepterar vår heliga Tora utan några ursäkter, till det sista villkoret i arbetet lishma, och inte för egen del med någon rest av själviskhet, som jag har visat i artikeln Matan Torah.

Om vi inte etablerar oss själva i enlighet med detta, så finns det kategorier bland oss, och vi kommer utan tvekan att bli drivna till höger och vänster som alla nationer, och mycket mer. Detta för att naturen hos de utvecklade är att de inte kan vara återhållsamma, för varje viktigt begrepp som kommer från en egensinnig person kommer inte att böja dess huvud inför något och vet ingen eftergift. Därför säger våra vise ”Israel är den grymmaste av nationerna”, då den vars sinne är vidare är mer obstinat.

Detta är en psykologisk lag. Och om du inte förstår mig, så gå och studera denna lektion bland de samtida invånarna i nationen: Medan vi bara har börjat bygga, har tiden redan avslöjat vår våldsamhet och bestämdhet i sinnet, och det någon bygger, raserar de andra.

… Det här är känt av alla, men det finns bara en nyhet i mina ord: De tror att den andra sidan till slut kommer att förstå faran och böja sitt huvud och acceptera deras åsikt. Men jag vet att även om vi binder dem samman i en korg, kommer ingen att ge sig inför den andre ens det minsta, och ingen fara kommer att hindra någon att utföra sin ambition.

Med ett ord: Så länge vi inte höjer vårt mål ovan det fysiska livet, kommer vi inte att ha något fysiskt återupplivande, för det andliga och det fysiska i oss kan inte vistas i samma korg, för vi är barnen av idén. Och även om vi är fördjupade i 49 portar av materialism kommer vi fortfarande inte att ge upp idén. Därför är det det heliga syftet ”för Hans namn” som vi behöver.