Jag hörde under en måltid, första pesach-dagen, 15 april, 1949
Han frågade om räddningen från vårt lands förtryckare påverkar oss. Vi har belönats med befrielse från ländernas börda och har blivit som alla andra länder, där det ena inte är slav under det andra. Och om den friheten har verkat på oss så att vi känner någon träldom under Skaparen, och han sade att vi inte ska tänka att det inte påverkar oss, att ingen förändring sker i denna träldom på grund av den friheten.
Detta är omöjligt eftersom Skaparen inte handlar i onödan. Snarare påverkas vi av allt Han gör, på gott och ont. Detta betyder att vi får extra kraft från varje handling Han gör, vare sig positiv eller negativ, Ljus eller mörk. Utifrån denna handling kan vi också komma att stiga, eftersom det inte alltid finns tillåtelse och styrka i andligheten, eftersom vi måste fortsätta under denna kraft.
Därför kan man inte säga att friheten man har erhållit inte har framkallat någon förändring inom en. Men om vi inte känner någon förändring till det bättre måste vi säga att det är en förändring till det sämre, även om vi inte känner det.
Och han förklarade det efter den goda dagen, efter havdala (slutet på helgdagsvälsignelsen). Det är som en sabbatsmåltid eller en god dag, där de kroppsliga njutningarna väcker andliga njutningar genom rot och gren. Det är ett slags ”nästa värld”. Och att smaka av nästa värld kräver givetvis stora förberedelser under handlingens sex dagar. I den utsträckning man har förberett sig får man förnimma.
Men utan ordentlig förberedelse för att sträcka fram den andliga smaken av sabbat händer motsatsen: man blir sämre på grund av de kroppsliga njutningarna. Detta beror på att efter den materiella måltiden dras man bara till sömn, och inget annat, eftersom sömn kommer efter maten. Alltså sänks man lägre genom att äta.
Men det kräver stora ansträngningar att nå andligheten genom kroppsliga njutningar, eftersom detta var Kungens vilja. Trots att de står i motsats till varandra och andligheten finns under givandets linje, medan det materiella finns under mottagandet, men eftersom det var Kungens önskan, lockas andligheten till materiella njutningar, som finns under Hans mitzvot i form av njutningar av sabbat och en god dag.
Vi kan också se att till och med i denna frihet som vi har beviljats behöver vi stor förberedelse och intention för att sträcka fram den andliga friheten som kallas ”befrielse från dödsängeln”. Då belönas vi med ”hela jorden är full av Hans härlighet”, och kallas mochin de AVI. Detta betyder att vi inte skulle kunna finna en tid eller plats där Skaparen inte kan klädas, och vi skulle inte kunna säga ”Han kan inte klädas” vid den tiden eller på den platsen, utan snarare ”hela jorden är full av Hans härlighet”.
Men dessförinnan finns en skillnad ”mellan Ljus och mörker, och mellan Israel och världens länder”: på en upplyst plats är Skaparen tillfinnandes, och så är det inte på en mörk plats.
I Israel finns dessutom en plats där Israels Gudomliga Ljus kan vara. Detta är inte fallet i världens länder: Skaparen kläds inte i dem. ”Och mellan den sjunde dagen och de sex dagarna för handling”. Ändå belönas vi med ”hela jorden är full av Hans härlighet”, när vi belönas med mochin de AVI. Då finns det ingen skillnad mellan tiderna, och Hans Ljus finns på alla platser och alla tider.
Detta är innebörden av pesach (den judiska påskhögtiden), när Israel belönades med frihet, det vill säga mochin de AVI, som betraktas vara ”hela jorden är full av Hans härlighet”. Naturligtvis har den onda böjelsen ingen plats där, eftersom den inte avlägsnas från Guds arbete genom sina handlingar. Istället händer motsatsen, vi ser hur den har fört människan till Hans arbete, trots att det bara var genom ett uppvaknande från Ovan.
Därför sade de att den heliga Gudomen säger, ”Jag såg bilden av en droppe av en röd ros”. Det betyder att Han såg att det fortfarande fanns en plats som behövde korrigering, att Han inte kunde skina på denna plats. Detta är anledningen till att de måste räkna de sju veckorna i omer-räkningen, för att korrigera de platserna så att vi ska se att ”hela jorden är full av Hans härlighet”.
Det kan liknas vid en Kung som har ett torn fyllt med dyra skatter, men inga gäster. Därför skapade Han folket för att de skulle komma och ta emot av Hans rikedom.
Men vi ser inte tornet som är fyllt med dyra skatter. Snarare ser vi att världen är full av lidande. Och ursäkten för detta är ”och konungsligt vin fanns i myckenhet”, att från malchuts perspektiv finns det inget behov av vinet på grund av njutningarna som är likvärdiga vinet.
Istället finns avsaknaden bara med hänseende till kelim (kärlen). Vi har inte de tillbörliga kärlen att ta emot rikedomen med, eftersom det är just i kärl för givande som vi kan ta emot.
Måttet på rikedomens storlek står i enlighet med måttet av kärlens storlek. Därför sker alla förändringar i kärlet och inte i Ljuset. Detta är vad texten säger oss: ”gyllene kärl, det ena icke likt det andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet”, som det var i skapelsens tanke, att gynna Hans skapelser, efter Hans förmåga.
