Jag hörde 1943
”Ett fält som Herren har välsignat”. Den heliga Shechina (Gudomen) kallas ”ett fält”. Och ibland förvandlas ett sadeh (fält) till sheker (lögn). Vav inuti hey är själen, och dalet är den heliga Shechina (Gudomen). När själen kläds i den, kallas den hey; och när man vill lägga till i tron sträcker man ut detta vav neråt, och då blir det ett kof.
Då blir dalet till ett reish, i form av fattig och torftig, som vill lägga till. Det blir ett reish enligt ”en fattig föddes i konungaväldet”, när den torftiga blev fattig. Med andra ord, genom att man sätter in det onda ögat i sig själv, i både förstånd och hjärta enligt ”Vildsvinet från skogen frossar därpå”: hängs ögat eftersom det återvänder till separation, att sitra achras (andra sidans) öde är att vara en helig ängel.
Och detta är innebörden av ”Herrens ära förbliver evinnerligen”. Eftersom man har nått ett tillstånd av djuret från yaar (skogen), från ordet iro (hans stad), betyder det att man har tömts på all livskraft, och man stärks konstant. Då belönas man med tillståndet ”Ett fält som Herren har välsignat”, när det onda ögat förvandlas till ett gott öga.
Och detta är vad som menas med ”ett hängande öga”, det vill säga att det hänger på ovisshet, om det ska vara med ett ont öga eller ett gott öga. Och detta är innebörden av att återvända till separation. Och detta är innebörden av ”det ena mittemot det andra”, som våra visa sade, ”Det finns inget motstycke till den fröjd Han hade den dag då himlen och jorden skapades”. Orsaken är att i slutänden gäller, ”Herren är Ett, och Hans Namn är Ett”, vilket är skapelsens syfte.
Men för Skaparen är det förgångna och det nuvarande samma sak. Därför vakar Skaparen över skapelsen i sin slutliga skepnad, så som den kommer att vara vid gmar tikkun (korrigeringens slut), när alla själar inkluderas i Ein Sof i fullständig perfektion. Deras perfekta form finns redan där, och ingenting saknas.
Men för mottagarna är det uppenbart att de fortfarande måste fullända det som måste fulländas, ”det som Gud har danat och gjort”, det vill säga bristerna och retligheten. Detta är vad våra visa menade med ”de arga frambringar endast ilska”, och även, ”alla som är giriga är arga”.
Detta är den sanna formen av viljan att ta emot, hur anstötligt det än verkar. Syftet med alla korrigeringar är att göra så att den har avsikten att ge, vilket är de lägres enda arbete. Innan världen skapades var den i form av ”Herren är ett, och Hans namn är ett”. Detta betyder att trots att Hans namn har avlägsnats från Han och uppenbarats, och det redan kallas ”Hans Namn”, var han ändå ett. Och detta är innebörden av ”det ena mittemot det andra”.
