Skapelsens oberoende

Föreläsningsanteckningar 15.10.01

Varför behöver man kabbalan, vad är kabbalans ämne, vad ger den och behövs den överhuvudtaget?

Studieobjektet i kabbala är frågan om skapelsen. Skaparen skapade skapelsen, det vill säga viljan att njuta av Honom. Men andra ord skapade Han en brist av Sig Själv. Kärnan i denna vilja att ta emot njutningar är att förnimma Skaparen inom sig själv. Men viljan att ta emot njutningar är skapad av Honom Själv och därför förnimmer skapelsen bara en liten del av njutningen, som tillåter den att förnimma sin existens. Eftersom man bara kan känna en riktig upplevelse av njutning när begäret kommer från en själv, om det upplevs som eget och inte som "någon annans", när det uppkommer som en förnimmelse av en brist. Och eftersom Skaparen före skapelsen var den ende som existerade, är det naturligt att utgångsförnimmelsen i skapelsen likaså är att begäret och njutningen kommer från Honom.

För att ge skapelsen möjligheten att njuta ordentligt måste Skaparen skapa nödvändiga villkor för skapelsen. Det vill säga att för att begäret i skapelsen ska bli stort, som Skaparen själv, är det nödvändigt att detta begär i skapelsen kommer från skapelsen själv.

Det är en paradox! Hur kan begäret komma från skapelsen själv? Skapelsen är ju inte Skaparen – den kan inte skapa någonting. Därför representerar hela skapelsen två vägar (i betydelse av förflyttning, förändring av egenskaper): till att börja med avlägsnar sig det skapade begäret från Skaparen och därefter närmar det sig Honom. Det vill säga att det ursprungliga begär som skapats av Skaparen successivt avlägsnar sig från Skaparen. Skaparen avlägsnar skapelsen från Sig Själv, alternativt kan man säga att Han döljer Sig Själv för detta begär. Skaparens gradvisa förtäckthet för sina skapelser kallas nedstigande genom steg av världar, "olamot" (från ordet "alama" – fördoldhet) till ett tillstånd när skapelsen är på det nedersta steget, bakom världarna Adam Kadmon, Atzilut, Bria, Yetzira och Assiya. Efter världen Assiya förnimmer den inte Skaparen alls, det vill säga att den inte har känslighet för Honom.

Från Skaparen till det nedersta steget finns totalt 125 steg: fem världar, fem partzufim i varje värld, fem sefirot i varje partzuf – totalt 125 steg. På dessa steg förnimmer skapelsen Skaparen, förnimmer avståndet från Honom. Med andra ord döljer Skaparen Sig Själv mer och mer. När skapelsen går över den sista världens sista steg, malchut av världen Assiya, upphör den att förnimma Skaparen helt och hållet och förnimmer bara sig själv.

 Vad uppnås med det? Att skapelsen upplever sig som oberoende av Skaparen. Nu finns det en möjlighet att i skapelsen skapa ett självständigt begär efter Skaparen. Om skapelsen självständigt reser sig över stegen, genom samma steg den gick ner för, från total kontakt med Skaparen och total uppfyllelse till total förtäckthet, när skapelsen då reser sig tillbaka baserat på egen strävan, eget begär efter Skaparen, kommer den följaktligen att förnimma Skaparen 125 gånger mer än under sin födelse. Man säger att istället för Ljuset "Nefesh", som skapelsen förnam från början, kommer den att förnimma Skaparen som Ljusen NaRaNCHaY [Nefesh, Ruach, Neshama, Chaya, Yechida]. Skaparen önskar att skapelsen uppnår ett sådant tillstånd att den njuter av Honom helt och hållet. Skaparen önskar att skapelsen blir som Han, det vill säga att skapelsen måste nå upp till Hans nivå. På vilket sätt kan skapelsen, som kommit till nivån av "vår värld", utveckla begäret inom sig själv att närma sig Skaparen och vilja bli som Han, stiga till Honom, det högsta, bästa, eviga, mest fulländade steget? Varför måste denna utveckling av begär i skapelsen vara fri, väljas av skapelsen själv?

Hur kan människan skapa någonting i vår värld? Vi pratar om begäret som den enda skapelsen som Skaparen skapade från ingenting. Men människan är inte Skaparen! Hur kan den inom sig själv skapa ett begär, skapa det från ingenting?

Kabbalister förklarar att i början finner människan sig existerande i vår värld, under alla andliga världar. Hon är som ett djur, hon får alla sina intryck från sina fem kroppsliga sinnesorgan: syn, hörsel, luktsinne, smaksinne, och känsel.

Allt vi förnimmer med dessa sinnesorgan upplevs av oss som omgivning, vår värld. Om man ändrar sinnesorganen kommer den upplevda bilden av den omgivande världen att förändras. Följaktligen är bilden av den omgivande världen inte mer än en sammanfattning av våra sinnesorgans reaktioner på någonting utanför oss.

Kabbalister säger att utanför oss finns bara ett homogent (likformigt, enhetligt) Högt Ljus, men eftersom våra begär (reshimot) ständigt förändras inuti oss, så målas våra inre förändringar i våra medvetanden som en bild av en "omgivande värld".

Vi är skapade som begär att njuta. Våra begär att njuta förändras, förnyas hela tiden. De är inbyggda i oss redan innan vi föds i denna värld, som en genetisk kod. Kabbalister kallar denna information som är inbyggd i oss "reshimo", som betyder registrering.

Dessa reshimot är ihoprullade i en spiral som tvinnas upp hela tiden och för ut nya begär. Vi upplever dem som våra begär och de tvingar oss att realisera dem, det vill säga, nå uppfyllelse av dessa begär med njutningar.

Till följd av uppkomsten av nya reshimot önskar vi hela tiden någonting. När reshimot byter av varandra långsamt upplever människan depression, men om nya reshimot inte kommer upp – dör människan.

I ett sådant tillstånd har människan inte frihet från viljan att njuta, hon är som ett djur, befinner sig i vår värld, "betar" på en äng, springer ifrån lidande, dras till njutningar, uppfyller sitt liv med jakt efter uppfyllande av reshimots fordran (begäret).  Så fortlöper livscirkulationen i denna värld tills människan får ett nytt kvalitetsmässigt begär i en av sina livscirklar – hon känner ett begär men vet inte vad hon vill, hon vill någonting som inte finns i denna värld, någonting som finns utanför våra fem sinnesorgan. Människan börjar plötsligt vilja någonting, men hon vet inte vad, detta är början av begäret efter Skaparen.  Skaparen framkallar i människan ett begär efter Sig Själv. Detta kallas uppkomsten av människans själ.

Om människan inte har själens embryo, om Skaparen inte får människan att närma sig Honom, då kan man inte prata med en sådan människa om kabbala, därför att hon bara förnimmer vår värld och vill uppfylla sig med det som hon ser i vår värld:

1. Djuriska njutningar (de kallas så, inte för att de är nedriga, utan för att de finns även hos djur): hem, familj, sex, barn, mat, lugn och ro, trygghet;
2. Mänskliga njutningar, som finns hos människor och inte hos djur: strävan efter rikedomar, strävan efter makt (högaktning, berömmelse), strävan efter kunskap.

En vanlig människa fyller sig själv med dessa njutningar så mycket som möjligt. Men om hon får en "punkt i hjärtat" får hon ett nytt begär som inte hör till vår värld; hon kan inte uppfylla det i vår värld, hon behöver den Högre Källan, Skaparen, för att uppfylla detta begär.

När en människa för första gången får detta begär, vet hon inte vem hon skall vända sig till, var hon kan hitta det hon letar efter, hur man börjar uppfylla detta begär. Detta begär hör till andligheten, det vill säga till den Högre världen, och trots att det bara är en punkt, det vill säga ett mycket litet begär, är det högre än alla våra andra begär, högre än vår värld, för det är andligt och därför börjar vår värld verka som totalt mörker, utan smak, utan färg. Människan faller i depression och vet inte vad hon skall göra med sig själv. Lusten att leva försvinner. På så sätt ger Skaparen människan en känsla av tomhet i denna värld, Han drar människan till Sig Själv.

Tomheten "i själen" framkallar frågan om livets mening. Svaret på frågan "vad är meningen med mitt liv?" är enkelt – försök att njuta av Skaparen, uppfyll dig själv med Honom och då kommer du att känna vad meningen med livet är. En annan uppfyllelse, ett annat svar finns inte. Men människan måste gå igenom en lång väg av sökande efter uppfyllelse med olika njutningar innan hon kommer till slutsatsen att allt detta sökande efter njutning är meningslöst. Människan förstår inte detta, hon har bara fått en strävan efter någonting som är högre än vår värld och kan därför inte lugna ner sig. Hon kastar sig hit och dit i strävan att uppfylla sitt begär.

Från denna stund överlåts den fortsatta utvecklingen av detta nya begär till människan. Den enda fria viljan är att utveckla detta begär efter Skaparen, eller att lämna utvecklingen av det till naturen.

För att hjälpa oss att utveckla detta begär på en god väg kommer Kabbalister till vår värld, de skriver böcker, berättar för oss vad som händer med dem. Och vi, när vi förnimmer "punkten i hjärtat" hittar vi instinktivt, med hjälp av undermedvetandet, deras böcker och det som vi kan uppfylla denna "punkt i hjärtat" med.

Som en fisk instinktivt simmar till en bestämd plats för romläggning, så går också en människa med "punkt i hjärtat" till den plats där hon kan fylla denna punkt, den framtida själens embryo. Och här måste vi hjälpa henne: hålla kurser, ge ut böcker, sprida skivor, DVD, alla möjliga informationsmedel med hjälp av vilka varje människa snabbt kan hitta sin väg till det sanna målet.

Vi är skyldiga att ge denna möjlighet till människan. Svårmodet leder människan, ifall hon inte kan uppfylla begäret, till alkohol, narkotika, självmord. Praktiskt taget kan vår generation inte finna någon ro. Människor söker sig idag till narkotika och försäljning av den och det kommer att förvärras ytterligare i framtiden.

Därför samlar vi er, vi vill öppna nya grupper – många tusen nya grupper, stora och små. Vi vill förbereda er, för att ni skall kunna skriva artiklar, ge ut tidningar, prata på radio, uppträda framför stora auditorium. Detta behövs för hela mänskligheten. Vår uppgift är att visa människor en bra väg till målet som sätts av Skaparen. Detta mål består av att alla som lever i vår värld reser sig till Hans nivå och uppfylls av Honom.

Detta mål sätts upp i förväg och man kan inte slippa det och om vi närmar oss detta mål frivilligt, själva skapar en strävan efter detta mål i oss, då kommer det alltid att kännas behagligt, vi blir uppfyllda i varje etapp av framåtgåendet och vi måste sträva efter att leda hela mänskligheten till det. Det är en uppgift för alla kabbalalärare.

Kabbalisterna säger till oss att detta begär är ett embryo av vår framtida själ. Vi kan utveckla "punkten i hjärtat" frivilligt, självständigt, fritt: Skaparen gav detta till oss. Han själv kommer inte att utveckla detta begär, därför att då kan detta begär inte vara sant och vi kommer inte att känna njutning i det begäret, som vi måste känna. Om vi inte känner hungern själva, då kan vi inte förnimma njutningen heller. I detta fall kommer uppfyllandet att upplevas som "att någon tror att det är välbehagligt och inte människan själv"…

På samma sätt kan jag dricka vatten eftersom läkaren säger att man måste dricka mycket vatten, eller att jag känner mig törstig, därför att jag inte har druckit vatten på hela dagen – ni kan föreställa er skillnaden i förnimmelse av njutningen från ett och samma glas vatten.

Därför kan Skaparen inte direkt lägga sig i skapandet av begär, hjälpa till i strävan efter Honom. Detta måste vi göra själva. Det enda som Han hjälper till med – är att Han framkallar lidande i oss, en strävan efter att själva lösa detta problem.

Allt mänskligt lidande, allt som händer i världen, händer bara för att tvinga oss alla att frivilligt gå framåt till skapelsens mål. Från små barns minsta lidande till hela folks lidande och alla människor på Jorden på alla nivåer: icke levande, vegetativ, djurisk, mänsklig – allt är skapat bara för att tvinga människan till att börja utveckla begär efter Skaparen. Hur kan jag börja utveckla detta begär i mig själv? För detta ändamål har vi tre medel, för utvecklandet av begär: en lärare, böcker och en grupp. Läraren är den som leder framstegsprocessen, visar hur man går framåt, därför att människan aldrig kan föreställa sig sitt nästa tillstånd. Därför att varje nästa tillstånd är dolt för människan och läraren ser alla sina elevers framtida tillstånd, därför att han själv har gått igenom dem och han ser dem uppifrån. Elevens uppgift är att lita på lärarens anvisningar, hur man går igenom dem och hur man handlar på varje steg. Lärare i kabbala är ledare av andlig framgång. Det är det första medlet.

Det andra medlet är böcker som är skrivna av Kabbalister som uppnått det högsta andliga steget och därifrån, från den nivån, beskrivit en metodik för framåtgående längs vägen till skapelsens mål. Och trots att jag inte känner denna väg, inte förnimmer den, därför att denna väg befinner sig i världar som är dolda för mig, när jag läser om författarens väg i dessa böcker och strävar efter målet, stimulerar jag ett omgivande Ljus som skiner från dessa steg om vilka jag läser i böckerna, och detta Ljus påverkar mig. Självklart sätter jag inte själv igång hela detta system av påverkan på mig, men detta händer, därför att min själ är en del av det gemensamma systemet. Därför, när jag i läsningen strävar efter detta mål, stimulerar jag Ljuset att påverka mig från höjden av detta mål. Detta är det andra medlet för framgång.

Varifrån kan jag få viljan att läsa och lyssna på läraren, begäret att öka det ursprungliga begäret, varifrån kan jag få begäret att utveckla mig vidare?

Om Skaparen i mig bara placerade ett gram av begäret efter målet, enligt vilket jag förnimmer lidande, ouppfyllande, hur kan jag då själv öka detta gram så att det blir två, tre, eller fem gram, ett ton, en miljon ton? För att uppnå målet måste man ha ett stort begär.

Kabbalister pekar på en enda lösning på problemet: om en människa kommer in i en miljö, ett samhälle, en grupp, som lever med målet får hon begäret från gruppen. Det vill säga att det är nödvändigt att komma till en grupp där man hela tiden pratar om Skaparens storhet, om målets storhet, att förena sig med Skaparen, om uppfyllande av Skaparen.

Människan måste använda alla sina jordiska kvalitéer, som avundsjuka, svartsjuka och snålhet, för att från gruppen uppfyllas av Skaparen, av skapelsens mål. Egoismen hjälper människan att uppfyllas av andra människors begär och på så sätt själv välja att utveckla rätt begär inom sig.

Men denna utveckling beror på hur människan uppfylls av det som det pratas om i gruppen, av det som läraren säger och av det som berättas i böckerna. Vad betyder det? Hur människan kan förringa sig själv, sin åsikt i jämförelse med andra medlemmar i gruppen, därför att det är bara en liten som kan få från en stor. Därför måste människan arbeta med sig själv för att fastställa och inse gruppens, lärarens och böckernas överlägsenhet över sig själv och sin betydelse. Bara då kan hon bli uppfylld av deras idé, dess vikt, och det ger henne kraft att utvecklas vidare.

Det vill säga att vår fria vilja består i att vi självmant, självständigt, går framåt till Skaparen genom utvecklingen av begäret, genom tre källor: läraren, böckerna, gruppen.

Om en människa rätt utnyttjar sin fria vilja, arbetar med sig själv i en grupp med en lärare och böcker, når hon ett sådant stort egoistiskt begär efter Skaparen som kallas "lo li shma", att det håller henne vaken om nätterna, och då för Skaparen människan över machsom, till en Högre värld.

Människan kommer upp till den lägsta andliga världen "malchut av världen Assiya". På den nivån börjar människan förnimma den Högre världen, Skaparen, i "punkten i hjärtat". På så sätt får människan en föreställning om att hon befinner sig utanför vår värld, och kan dessutom gå framåt inte i blindo, utan med dessa förnimmelser som stöd. Hon behöver inte längre tro på någon, hon behöver inte längre hoppas på någonting, hon ser och förnimmer påtagligt den Högre världen och utforskar den. Liksom vi för förnimmelser i vår värld har fem sinnesorgan: syn, hörsel, luktsinne, smaksinne och känsel, på samma sätt förnimmer vi den Högre världen i fem andliga sinnesorgan som vederbörligen kallas:

• "keter"
• "chochma"
• "bina"
• "zeir anpin"
• "malchut"

Och informationen som vi får i dem kallas det Högsta Ljuset, som delas upp i fem delar:

• "Nefesh"
• "Ruach"
• "Neshama"
• "Chaya"
• "Yechida"

Massornas begripande av den Högre världen började 1995. Under den senaste tiden har begäret efter den Högre världen kommit till människorna. Innan vår tid fick bara ett tiotal personer i varje generation en strävan efter Skaparen. Idag är det flera tusen. Efter 2-3 år kommer det att bli flera hundra tusen och år 2008 kommer det att bli flera miljoner. Självklart kommer det bland dessa miljoner att finnas människor med olika nivåer av förberedelse, men det kommer att finnas ett begär efter Skaparen ändå, en känsla av nödvändighet av andlig resning. Vi ser hur snabbt det sprider sig bland massorna, därför att vi arbetar med en bred publik på alla kontinenter. Idag finns det inte ett land där det inte går att studera kabbala över Internet, och i Ryssland, Litauen, Tyskland, och Amerika studerar flera hundra människor. I hela världen intresserar sig en kvarts miljon människor av kabbala.

Undervisning i kabbala kommer att bli det viktigaste, mest nödvändiga och eftertraktade yrket i framtiden. Och människan kommer inte att behöva någonting mer förutom det. Mänskligheten dör ju inte av hunger, som i forna tider, den kommer att dö av brist på andlig uppfyllelse, som den kommer att bedöva med narkotika för att inte känna andlig smärta av livets tomhet. Människor kommer bara att behöva bröd och kabbala. Därför är det mycket viktigt att börja tillägna sig materialet.