Jag hörde

Behovet av att arbeta är nödvändigt. Skaparen ger människan en gåva eftersom Han vill att människan ska känna vilken nytta han har av gåvan. Annars är den personen som en dåre, som våra visa sade, ”Vad är en dåre? Någon som går miste om det han får till skänks”. Eftersom han inte vet att uppskatta sakens värde håller han inte noga uppsikt över gåvan.

Det finns en regel som säger att man inte kan känna hur viktig en sak är om man inte har något behov av den. Och i den utsträckning man känner ett behov av saken och lider om man inte kan uppnå den, känner man också glädje, njutning och tillfredställelse när behovet tillgodoses. Det kan liknas vid någon som får alla möjliga goda drycker; men om han inte är törstig känner han ingen smak, som det står skrivet, ”Såsom friskt vatten för den försmäktande”.

När måltider dukas upp för att behaga folket är det brukligt att göra på följande vis: när vi förbereder kött och fisk och allehanda läckerheter, ser vi också till att servera bittra och kryddstarka tillbehör, såsom senap, stark peppar, syrliga och salta tilltugg. Allt detta tjänar till att uppväcka hungerns lidande, eftersom när hjärtat känner en stark och bitter smak framkallar det hunger och avsaknad, vilket man sedan tillfredställer med den goda måltiden.

Vi behöver inte fråga, ”Varför behöver jag saker som väcker hunger? Värdens enda uppgift är ju att se till att behovet tillgodoses, det vill säga förbereda en måltid, och inte att uppväcka behovet av tillfredställelse?” Svaret är uppenbart: värden vill att folket ska njuta av måltiden. I den utsträckning de har ett behov av mat, i precis samma utsträckning kan de njuta av måltiden. Även om värden skulle förbereda fler goda maträtter skulle det inte hjälpa gästerna att njuta av måltiden, på grund av den ovannämnda anledningen, att det inte kan finnas någon tillfredställelse utan ett behov.

Därför krävs det att man har ett behov för att man ska kunna belönas med Guds Ljus. Och behovet efter det är arbetet: i den utsträckning man anstränger sig och begär av Skaparen under de största fördöljningarna, i samma utsträckning kommer man i behov av Skaparen. Det betyder att Skaparen kommer att öppna ens ögon så att man kan vandra längs Skaparens väg. Så när man har detta kli (kärl), vilket är en brist, och Skaparen ger någon slags hjälp från Ovan, då vet man redan hur man ska göra för att behålla denna gåva. Det visar sig att arbetet betraktas som achoraim (baksida, rygg), och när man tar emot achoraim får man ett utrymme där man kan belönas med panim (ansikte).

Om det sägs det, ”en dåre har ingen längtan efter visdom”. Detta betyder att han inte har ett starkt behov att anstränga sig för att skaffa sig visdom. Av den anledningen har han ingen achoraim, och naturligtvis kan han heller inte belönas med urskiljandet panim.

Detta är innebörden av ”såsom sorgen är stor, är också belöningen stor”. Det vill säga att sorgen, som kallas ”ansträngning”, skapar kli (kärlet), så att man kan tilldelas belöningen. Detta betyder att i den utsträckning man känner saknad, i samma utsträckning kan man belönas med glädje och njutning.