Jag hörde

Vore det inte för fördöljningen, som är en korrigering, skulle människan aldrig kunna uppnå perfektion eftersom hon inte skulle vara berättigad att uppnå hur viktigt det hela är. Men när det finns fördöljning, när något är dolt blir den saken viktig för en. Trots att man inte kan uppskatta sakens sanna värde och vikt, gör fördöljningen att den blir betydelsefull. I den utsträckning man känner fördöljningen skapas en grund av viktighet inom en.

Det är som trappsteg, eller pinnarna på en stege. Man bestiger steg efter steg tills man når fram till sin bestämda plats. Detta betyder att trots att Hans sanna viktighet och upphöjdhet är gränslös och omätbar, uppnår man ett visst mått av viktighet med vilket man åtminstone kan stå ut och framhärda.

Men fördöljning av sig självt betraktas inte som fördöljning. Fördöljningen mäts genom efterfrågan. Ju större efterfrågan är, desto påtagligare blir fördöljningen. Och nu kan vi förstå innebörden i ”hela jorden är full av Hans salighet”. Trots att vi tror på det fyller ändå fördöljningen hela jorden.

Om framtiden står det skrivet: ”Men jag själv, … skall vara som en eldsmur däromkring, och jag skall bevisa mig härlig därinne”. Och ändå finns det härlighet därinne, det vill säga att härligheten då kommer att uppenbaras. Anledningen är att begäret, efterfrågan, kommer vara så stor, trots att det även då finns fördöljning. Och skillnaden är att det för tillfället finns fördöljning men ingen begäran. Därför betraktas detta vara ”exil”. Men senare kommer det även att finnas en begäran, och även om det finns fördöljning är begäran det viktiga, bara begäran.