Det jag hörde sextonde shvat, 13 februari, 1941

Det är känt att träldomen i huvudsak består av att ge belåtenhet till Skaparen. Ändå måste vi veta vad givande betyder, eftersom det används ofta, och vi vet att vanan mattar av smaken. Därför måste vi utförligt klargöra innebörden av ordet givande.

Saken är den, att också viljan att ta emot är inkorporerad i viljan att ge hos den lägre (men viljan att ta emot kan användas med korrigeringar), annars skulle det inte finnas någon förbindelse mellan givaren och mottagaren. Orsaken är att det är omöjligt att den ena ger och den andra inte ger någonting i gengäld, och att det där skulle finnas ett tillstånd av partnerskap.

Enbart när de båda visar kärlek för varandra finns förbindelse och vänskap mellan dem. Men om den ena visar kärlek och den andra inte svarar, en sådan kärlek är overklig och har ingen rätt att existera. Våra visa upplyste oss om versen, "och för att säga till Zion: Du är mitt folk" (Jesaja 51), säg inte ami (mitt folk), utan imi (med mig)^[7], "vara Min partner" (Zohar Beresheet s.5), vilket betyder att skapelserna har ett partnerskap med Skaparen.

Här följer att när den lägre vill ge till Skaparen, bör också den lägre ta emot från Skaparen. Detta kallas partnerskap, när den lägre ger, och den Högre också ger.

Men viljan att ta emot bör längta efter att häfta fast vid Honom och ta emot Hans rikedom, och uppehälle, och godhet; och detta var syftet med skapelsen, att gynna Hans skapelser.

Men på grund av sönderslagningen som skedde i världen Nekudim, föll viljan att ta emot under klipots (skalens) herravälde, och genom detta gjordes två urskiljanden i kli (kärlet). Det första är att det utvecklades en relation till de separerade njutningarna, och arbetet med att ta sig ur klipots auktoritet kallas "renandets arbete". Det andra urskiljandet som inträffade på grund av sönderslagningen är avskildheten från andliga njutningar.

Med andra ord blir människan avlägsen andligheten, och har inget begär efter andligheten. Och korrigeringen av det kallas Kdusha (Helighet), där arbetets förfarande är att begära Hans storhet. I det tillståndet skiner Skaparen för en i dessa kärl. Dock måste vi veta att i den utsträckning man har kelim (plural för kli) av renhet, viket kallas "haten det onda", i samma utsträckning kan man arbeta i Kdusha, som det står skrivet, "I som älsken Herren, haten det onda".

Av detta följer att det finns två urskiljanden, det första är renhet och det andra är Kdusha. Kdusha kallas kli, vilket är förberedelsen för att ta emot Hans godhet, i form av att gynna Hans skapelser. Men detta kli tillskrivs den lägre, vilket betyder att det är upp till oss att reparera. Med andra ord är det upp till oss att begära det goda, och detta betyder att i stor utsträckning inlåta sig i Hans storhet och sin egen låghet.

Likväl står den rikedom som bör anlända i Kdushas kli i Skaparens händer: Han är den som skänker myckenhet till den lägre. Vid en sådan tid kan den lägre inte hjälpa till med det på något sätt, och detta kallas, "Vad som ännu är fördolt hör Herren, vår Gud, till".

Skapelsens Tanke, som kallas "att gynna Hans skapelser", börjar från Ein Sof (utan slut). Av den anledningen ber vi till Ein Sof, det vill säga till förbindelsen som existerar mellan Skaparen och skapelserna. Detta är innebörden av det som står skrivet i Aris skrifter, att vi måste be till Ein Sof.

Orsaken till det är att Atzmuto, (Han själv) inte har någon förbindelse med skapelserna, eftersom förbindelsen börjar i Ein Sof, där Hans Namn finns, vilket är skapelsens rot. Detta är innebörden av det som står skrivet i Yerushalmi,^[8] att den som ber kommer att be till Namnet, och Hans Namn och Ein Sof kallas enligt legendens ord, "Ett torn fyllt med goda ting". Detta är anledningen till att vi ber till Namnet, för att ta emot den förtjänst som har förberetts för oss i förväg.

Det är därför Keter kallas "Hans begär att gynna Sina skapelser", och själva gynnandet kallas Chochma (visdom), vilket är rikedomens essens. Det är därför Keter kallas Ein Sof och "den Utstrålande". Men Chochma kallas ännu inte "det utstrålade", eftersom det fortfarande inte finns något kli i Chochma, och då betraktas det som Ljus utan kli.

Chochma urskiljs därför också som den Utstrålande eftersom det inte finns något uppnående i Ljuset utan kli, och hela skillnaden mellan Keter och Chochma är att där är roten till det utstrålade mer blottad.

^[8] En del av Talmud.