Jag hörde

Det finns två urskiljanden i uppnående: 1) Kaskaden av världarna från Ovan och neråt; 2) nerifrån och upp.

Första urskiljandet: ”Gud har danat och gjort”. Detta betyder att Skaparen har förberett en plats för oss där vi kan arbeta.

Andra urskiljandet: när vi börjar arbetet och kläder oss, nerifrån och upp. Innan vi uppnår gradens fullbordan kan vi dock inte veta någonting säkert. Detta kallas ”lära sig först, sedan förstå”.

Någon som är liten och börjar lära sig att äta bröd har fortfarande ingen kunskap, utan känner bara till brödet. När han växer börjar han förstå att det finns en orsak till brödet, en orsak som ger upphov till dess form så att det ter sig som det gör för våra ögon: vitt, mjukt, gott och så vidare.

Han uppnår brödets form, efter det att det tagits ut ur ugnen: då är brödet alldeles för mjukt och så hett att det inte går att äta. En etapp saknas – brödet måste svalna och stelna en viss tid, under vilken luften gör brödet ätbart, ger brödet den form det har när det kommer till matbordet.

Men han forskar vidare och ser ännu en skepnad – innan det ställs in i ugnen. Trots att den har en liknande form finns det stora skillnader. Det är alltså ugnens hetta som gör brödet större och fastare i konsistensen, och förvandlar ytan till en skorpa.

Tidigare var det vitt, och nu har det en annan färg. Och när han börjar forska djupare ser han till och med att brödet får sin vikt och form innan det kommer in i ugnen.

Så fortsätter han, tills han kommer till tillståndet då vetet sås i jorden. Fram till dess kan han bara ta emot från brödet, det vill säga förenkla brödet som finns i världen. Men efteråt kan han redan lägga till.

På samma sätt är det i andligheten. Först måste man ta emot nerifrån och upp och bara ta emot och inte lägga till. Men därefter, i det andra tillståndet, kan man även lägga till.