Jag hörde 1948

Vi måste förstå ett flertal viktiga detaljer i Megilla^[2]:

1. Det står skrivet: "En tid härefter upphöjde konung Ahasveros agagiten Haman." Vi måste förstå vad "En tid härefter" är, det vill säga efter det att Mordokai hade räddat kungen. Det kan tyckas rimligt att Kungen skulle ha upphöjt Mordokai. Men vad står det istället? Att han upphöjde Haman.
2. När Ester sade till kungen, "Ty vi äro sålda, jag och mitt folk", frågade kungen, "Vem är han, och var är han?" Det betyder att kungen inte visste någonting om detta, trots att det uttryckligen står att kungen sade till Haman, "Silvret vare dig skänkt, och med folket må du göra, såsom du finner för gott". Så vi ser här att kungen faktiskt kände till försäljningen.
3. Om "rätta sig efter var och ens önskan" sade våra visa (Megilla 12), "Rabba sade, ’de skulle rätta sig efter Mordokais och Hamans önskan’". Det är väl känt att där det bara står "Konungen" hänvisar den till Kungen över världen. Hur kan det då vara så att Skaparen skulle handla enligt en ogudaktigs önskan?
4. Det står skrivet: "Mordokai fick veta allt vad som hade skett." Det betyder att bara Mordokai visste, eftersom innan det står det, "under det att bestörtning rådde i staden Susan". Därför kände hela staden Susan till det.
5. Det står skrivet: "Ty en skrivelse, som är utfärdad i konungens namn och beseglad med konungens ring, kan icke återkallas." Hur gav han så de andra breven efteråt, vilka slutligen ogiltigförklarade de första breven?
6. Vad betyder det att våra visa sade, "På purim måste man berusa sig tills man inte kan skilja den förbannade Haman från den välsignade Mordokai"?
7. Vad betyder det våra visa sade om versen "Och när man drack, gällde den lagen, att intet tvång skulle råda", vad är "gällde den lagen"? Rabbi Hanan sade på Rabbi Meirs vägnar, "enligt Toras lag." Vad är Toras lag? Mer ätande än drickande.

För att förstå det ovan nämnda måste vi först förstå detta med Haman och Mordokai. Våra visa sade om versen, "rätta sig efter var och ens önskan", det vill säga Haman och Mordokai. Vi bör tolka det som att Mordokais önskan är "enligt Toras lag", vilket är mer ätande än drickande, och Hamans önskan är motsatsen, mer drickande än ätande.

Vi frågade "Hur kan det vara så att Han skulle ställa i ordning en måltid enligt en ogudaktigs önskan?" Svaret på det står skrivet där intill, "intet tvång skulle råda". Det betyder att drickandet inte var påtvingat, och detta är innebörden av, "intet tvång skulle råda".

Det är som våra visa sade om versen, "Då skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade för att se på Gud". De sade att i utbyte mot "Då skylde Mose sitt ansikte", belönades han med "och han får skåda Herrens gestalt". Detta betyder att just därför att han inte behövde det (det vill säga att han kunde göra en masach (skärm) över det), av den anledningen tilläts han att ta emot. Det står också skrivet "Jag har lagt hjälp i en hjältes hand". Det betyder att Skaparen skickar hjälp till den som är mäktig som en hjälte och kan vandra på Guds vägar.

Det står skrivet "Och när man drack, gällde den lagen, att intet tvång skulle råda". Vad är "gällde den lagen"? Eftersom "intet tvång skulle råda" betyder det att man inte behövde drickandet, men när de väl började dricka, greps de av det. Detta pekar på att de var bundna till drickandet, vilket betyder att de behövde drickandet, annars skulle de inte kunna röra sig framåt.

Detta kallas "tvång", och det betraktas som att de hade upphävt Mordokais metod. Detta är också vad som menas när våra visa sade att den generationen dömdes till att förgås eftersom de åtnjöt den ogudaktiges måltid.

Med andra ord, om de hade tagit emot drycken i form av "intet tvång skulle råda", skulle de inte ha upphävt Mordokais önskan, och det är Israels metod. Men efteråt, när de tog drycken i form av "tvång", följer att de själva dömde Toras lag till att förgås, vilket är urskiljandet av Israel.

Detta är vad som menas med mer ätande än drickande. Detta med att dricka hänvisar till avslöjandet av Chochma (visdom), vilket kallas vetande. Ätande, å andra sidan, kallas Ohr de Chassadim (Barmhärtighetens Ljus), vilket är tro.

Detta är innebörden av Bigetan och Teres, som sökte tillfälle att bära hand på kungen över världen. "Härom fick Mordokai kunskap... Saken blev nu undersökt och så befunnen". Detta sökande skedde inte med en gång, och det var inte lätt för Mordokai att skaffa sig det, men efter mycket arbete uppenbarades denna felaktighet för honom. När det väl blivit uppenbart för honom, "blevo båda upphängda på trä", det vill säga efter förnimmelsen av att detta var besudlande, då hängdes de, vilket betyder att de tog bort dessa handlingar och begär från världen.

"En tid härefter", betyder att efter allt arbete och all ansträngning Mordokai hade haft med den granskning han hade gjort, ville kungen belöna honom för hans mödor med att arbeta enbart i lishma (för Hennes namn) och inte för sin egen skull. Eftersom det finns en regel som säger att den lägre inte kan ta emot någonting utan att ha ett behov, eftersom det inte finns något Ljus utan ett kärl, och ett kärl kallas ett behov, när det inte är ett behov för hans egen skull, hur kan något skänkas till honom då?

Hade kungen frågat Mordokai vad han borde ge honom som belöning för hans arbete, och eftersom Mordokai är en rättfärdig, vars arbete är att enbart ge utan något behov av att stiga i grad, utan han nöjer sig med lite, ville kungen ge honom visdomens Ljus, vilket sträcks fram ur den vänstra linjen, och Mordokais arbete var bara från den högra linjen.

Vad gjorde kungen? Han upphöjde Haman, vilket betyder att han gjorde den vänstra linjen viktig. Detta är innebörden av "och gav honom främsta platsen bland alla de furstar som voro hos honom". Därtill gav han honom makten, det vill säga att alla kungens tjänare föll ned på knä framför Haman, "ty så hade konungen bjudit honom", att han skulle ta kontroll, och alla godtog honom.

Att de knäböjde är ett godtagande av styret, därför att de gillade Hamans tillvägagångssätt i arbetet mer än vad de gillade Mordokais tillvägagångssätt. Alla judar i Susan godtog Hamans enväldighet så mycket att det var svårt för dem att förstå Mordokais synsätt. När allt kommer omkring kan alla förstå att arbetet med att vandra på den vänstra linjen, vilket kallas vetande, är lättare när man vandrar på Skaparens vägar.

Det står skrivet att de frågade "Varför överträder du konungens bud?" Eftersom de såg att Mordokai envisades med sin åsikt om att vandra på trons väg, blev de förvirrade, och visste inte vilken sida som var rätt.

De gick och frågade Haman vem som hade rätt, som det står skrivet, "berättade de det för Haman för att se, om Mordokais förklaring skulle få gälla; ty han hade berättat för dem, att han var en jude". Det betyder att judens väg är mer ätande än drickande, vilket betyder att tro är ansatsen, och detta är hela judendomens grund.

Detta orsakade Haman en väldig oro, varför skulle inte Mordokai gå med på hans synsätt? När alla såg Mordokais tillvägagångssätt, att han hävdade att han själv skulle vandra judendomens väg, och de som tar en annan väg betraktas som att de dyrkar avbilder, därför står det skrivet, "Men vid allt detta kan jag dock icke vara till freds, så länge jag ser juden Mordokai sitta i konungens port". Orsaken är att Mordokai påstår att enbart genom honom når man kungens port, och inte genom Haman.

Nu kan vi förstå varför det står att "Mordokai fick veta", alltså att det var just Mordokai som visste. Men det står skrivet "under det att bestörtning rådde i staden Susan", vilket betyder att alla visste.

Vi bör tolka det som att staden Susan var förvirrad och inte visste vem som hade rätt, men Mordokai visste att om Haman skulle få härska, skulle det leda till att Israels folk skulle utrotas. Med andra ord skulle han utplåna hela Israel från världen, det vill säga folket som tillhör Israels judendoms väg, vars grund i arbetet är tro över förståndet, vilket kallas "övertäckt barmhärtighet", att vandra tillsammans med Skaparen med slutna ögon, och alltid säga om sig själv "de hava ögon och se icke", eftersom hela Hamans fäste är på den vänstra linjen, vilket kallas vetande, vilket är motsatsen till tro.

Detta är vad som menas med lotterna som Haman kastade, som det var på yom kippurim (försoningens dag), som det står skrivet, "en lott för Herren och en lott för Asasel". Lotten för Herren betyder ett urskiljande av "höger", vilket är Chassadim (barmhärtighet), vilket kallas "ätande" och är tro. Lotten för Asasel är den vänstra linjen, vilket faktiskt betraktas som "odugligt", och hela sitra achra (andra sidan) härrör från detta.

Därför sträcker sig en blockering för Ljuset från den vänstra linjen, eftersom bara den vänstra linjen fryser Ljusen. Detta är innebörden av "kastades pur, det är lott", det vill säga att den tolkar vad som kastas. Det står "pur" vilket har att göra med Pi Ohr (en mun av Ljus, och uttalas Pi Ohr).

Alla Ljus blockerades genom lotten för Asasel, och vi finner att han kastade ner alla Ljus. Haman trodde att "den rättfärdige får förbereda det, men det är den ogudaktige som får kläda sig i det". Med andra ord trodde Haman, vad beträffar alla de mödor och ansträngningar Mordokai hade gjort tillsammans med alla de som följe honom, att den belöning som de förtjänade, den belöningen trodde Haman att han skulle få ta.

Det betyder att Haman trodde att han skulle ta de Ljus som dök upp på grund av Mordokais korrigeringar under sitt herravälde. Allt detta berodde på att han såg att kungen gav honom kraften att bära fram visdomens Ljus nedan. När han kom till kungen och sade "förstör judarna", vilket innebär att upphäva Israels herravälde, vilket är tro och barmhärtighet, och blotta visdomen för världen, svarade kungen honom: "Silvret vare dig skänkt, och med folket må du göra, såsom du finner för gott", vilket betyder efter Hamans önskan, enligt hans herravälde, vilket är vänster och vetande.

Hela skillnaden mellan de första och de andra breven finns i ordet "judarna". I "avskrift av det skrivna påbudet" (avskriften avser innehållet som kom fram inför kungen; efteråt tolkas avskriften, och intentionen i avskriften förklaras) stod det "att i vart och särskilt hövdingedöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, att de skulle vara redo till den dagen". Det står inte vilka det avser, men Haman tolkade avskriften, som det står skrivet, "en skrivelse, alldeles sådan som Haman ville".

Ordet judarna står skrivet i de andra breven, som det står skrivet, "I skrivelsen stod, att ett påbud, öppet för alla folk, i vart och särskilt hövdingedöme skulle utfärdas, att judarna skulle vara redo till den dagen att hämnas på sina fiender".

När Haman kom inför kungen berättade kungen för honom att silvret som hade förberetts skänks till dig, vilket betyder att du inte behöver göra någonting mer eftersom, "och med folket [som skänks till dig] må du göra, såsom du finner för gott".

Med andra ord vill folket redan göra såsom du finner för gott, det vill säga att folket vill ta emot ditt herravälde. Ändå sade inte kungen åt honom att upphäva Mordokais och judarnas herravälde. Istället var det förbestämt att nu, vid denna tid, skulle det ske ett avslöjande av Chochma, vilket är som att finna nåd för edera ögon.

Avskriften, "i vart och särskilt hövdingedöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas". Det betyder att påbudet skulle utfärda avslöjandet av Chochma (är) för alla länder.

Med det stod inte att urskiljandet om Mordokai och judarna skulle upphävas, vilket är tro. Istället var avsikten att det skulle ske ett avslöjande av Chochma (visdom), men de skulle ändå välja Chassadim (barmhärtighet).

Haman sade att eftersom det nu råder en tid för avslöjande av Chochma, är det säkerligen så att detta avslöjande skänks nu för att man ska använda Chochma, för vem skulle någonsin göra något som inte kan användas? Om det inte används följer att förfarandet varit förgäves. Därför måste det vara Guds vilja, och Skaparen hade givit detta avslöjande så att Chochma skulle användas.

Mordokais argument var att avslöjandet var till enbart för att visa att det de tar för sig själva, för att vandra på den högra linjen, vilket är fördold Chassadim, är inte därför att det inte finns något val och därför tar de denna väg.

Detta kan verka som tvång, det vill säga att de inte har något annat val eftersom det inte finns något avslöjat Chochma. Nu när det finns avslöjat Chochma finns det istället utrymme för dem att välja av sin egen fria vilja. Med andra ord väljer de en väg för Chassadim hellre än det vänstra, vilket är avslöjandet av Chochma.

Detta betyder att avslöjandet bara var till för att de skulle kunna avslöja vikten av Chassadim, att det var viktigare för dem än Chochma. Det är som våra visa sade "Hittills med tvång, hädanefter frivilligt". Och detta är innebörden av "stadgade judarna och antogo såsom orygglig sed". Här följer att avslöjandet av Chochma kom enbart så att de skulle kunna ta emot judens metod av egen vilja.

Och det var dispyten mellan Mordokai och Haman. Mordokais argument var att det vi nu ser, att Skaparen avslöjar Chochmas herravälde, var till för att de skulle ta emot Chochma, men bara för att förbättra Chassadim.

Det betyder att de nu har en plats på vilken de kan visa att deras mottagande av Chassadim är frivilligt, vilket betyder att de har utrymme för att ta emot Chochma, eftersom det nu råder en tid för det vänstras herravälde, vilket skiner av Chochma, och ändå väljer de Chassadim. Av detta följer att de visar – genom att ta emot Chassadim – att det högra styr över det vänstra.

Därför är det judiska påbudet det viktiga, och Haman påstod motsatsen, att Skaparens nu gällande avslöjande av den vänstra linjen, vilket är Chochma, kommer för att man ska använda Chochma. Annars skulle det betyda att Skaparen gjorde något som inte var nödvändigt, vilket betyder att Han gjorde någonting och att det inte finns någon som kan glädjas av det. Därför bör vi inte bry oss om vad Mordokai säger, utan alla borde lyssna på hans röst, och använda sig av avslöjandet av Chochma som nu dykt upp.

Av detta följer att de andra breven inte upphävde de första. Snarare framfördes en förklaring och en tolkning av avskriften, att påbudet som utfärdades till alla folken, att avslöjandet av Chochma som nu skiner, är till för judarna. Med andra ord är det för att judarna ska ha förmågan att välja Chassadim av sin egen fria vilja, och inte för att det inte finns någon annan väg att välja.

Detta är orsaken till att det står skrivet i de andra breven, "att judarna skulle vara redo till den dagen att hämnas på sina fiender". Det betyder att Chochmas herravälde kommer för att visa att de föredrar Chassadim framför Chochma, och detta kallas "att hämnas på sina fiender". Orsaken är att deras fiender vill ha just Chochma, medan judarna avvisar Chochma.

Nu kan vi förstå frågeställningen vi hade om kungens fråga, "Vem är den, och var är den som har fördristat sig att göra så?" Och varför frågade Han? Kungen hade trots allt sagt till Haman, "Silvret vare dig skänkt, och med folket må du göra, såsom du finner för gott".

(Det är som vi har sagt, att innebörden är att avslöjandet av Chochma sker med avsikten att folket ska göra såsom du finner för gott, vilket betyder att det kan finnas ett utrymme för fritt val. Detta kallas "och med folket må du göra, såsom du finner för gott". Men om det inte sker något avslöjande av Chochma, finns det inget utrymme för val, utan det Chassadim som de tar, verkar vara för att de inte har något val.)

Det betyder att allt detta tilldrog sig därför att kungen gav order om att det nu skulle vara en tid för avslöjandet av Chochma. Avsikten var att det vänstra skulle tjäna det högra. Genom det skulle det bli uppenbart att det högra är viktigare än det vänstra, och därför valde de Chassadim.

Detta är innebörden av megillat Esther. Det verkar här finnas en motsägelse mellan termerna, eftersom megillat (skriftrulle) betyder att det är galui (avslöjat) för alla, medan Esther betyder att där finns hastara (fördöljning). Dock bör vi tolka det som att hela avslöjandet är till för att skapa utrymme för att välja fördöljning.

Nu kan vi förstå vad våra visa skrev, "På purim måste man berusa sig tills man inte kan skilja den förbannade Haman från den välsignade Mordokai". Angelägenheten med Mordokai och Ester kom före det Andra Templet, och templets uppbyggnad tyder på utsträckandet av Chochma, och Malchut kallas för "Templet".

Detta är vad som menas med att Mordokai sände Ester för att gå till kungen och be om sitt folk, och hon svarade, "Alla konungens tjänare", etc., "utan att vara kallad, så gäller för var och en samma lag: att han skall dödas", etc., "Men jag har icke på trettio dagar varit kallad att komma till konungen".

Det betyder att det är förbjudet att sträcka fram urskiljandet av GAR de Chochma nedan, och den som inte sträcker fram GAR (vilket är tre sefirot, där var och en utgör tio, vilket är trettio), döms till döden, eftersom den vänstra linjen orsakar separation från livets liv.

"Såframt icke konungen räcker ut den gyllene spiran mot honom till tecken på att han får leva". Guld betyder Chochma och GAR. Det betyder att endast genom uppvaknandet av Den Högre kan man tillåtas leva, och det betyder dvekut (fasthållande), vilket kallas liv, men inte genom uppvaknandet av den lägre.

Även om Ester är Malchut, som behöver Chochma, är det endast genom uppvaknandet av Den Högre. Men om hon sträcker fram Chochma förlorar hon sig själv helt och hållet. I det hänseendet sade Mordokai till henne "(om) så skall nog hjälp och räddning beredas judarna från något annat håll", det vill säga genom att fullständigt upphäva den vänstra linjen, och då kommer judarna bara ha den högra linjen, vilket är Chassadim, och då "men du och din faders hus, I skolen förgöras".

Efter formen "fadern lägger grunden för dottern", måste hon ha Chochma inom sig. Men det måste ske mer ätande än drickande. Om judarna dock inte ser något annat råd, blir de tvungna att upphäva den vänstra linjen, och således skulle hela hennes jag annulleras. Det är om detta hon sade "Och skall jag gå förlorad, så må det då ske".

Med andra ord, om jag går, går jag förlorad, eftersom jag kan komma att börja tjäna, eftersom när den lägre vaknar upp orsakar det separation från livets liv. Och om jag inte går "så skall nog hjälp och räddning beredas judarna från något annat håll", det vill säga på en annan väg. De skulle upphäva den vänstra linjen helt och hållet, som Mordokai hade förklarat för henne. Det är orsaken till att hon tog Mordokais väg genom att bjuda in Haman till gästabudet, vilket betyder att hon sträckte fram den vänstra linjen som Mordokai hade sagt till henne.

Efteråt inkorporerade hon det vänstra i det högra och på så vis kunde det ske ett avslöjande av Ljusen nedan, och de kunde dessutom förbli i dvekut. Detta är innebörden av megillat Esther, det vill säga att trots att det sker ett avslöjande av Ljuset Chochma, tar hon fortfarande formen av fördöljning som finns där (därför att Ester är hester – fördöljning).

Angående detta med att han inte visste, förklaras det i Talmud Eser haSfirot (Studie av de Tio Sfirot) (del 15, Ohr Pnimi, punkt 217, stycke "Han skrev") att trots att det upplyste Ljus av Chochma, är det omöjligt att ta emot utan Chassadim, eftersom detta orsakar separation. Dock uträttades ett mirakel, genom fasta och gråtande sträckte de fram Ljuset Chassadim, och då kunde de ta emot Ljuset Chochma.

Dock finns det ingenting sådant innan korrigeringens slut. Men eftersom detta urskiljande kommer från urskiljandet av korrigeringens slut, under vilket det redan har korrigerats, som det står skrivet i den heliga Zohar: "Det är förbestämt att SAM skall bli en helig ängel", följer att det då inte kommer att finnas någon skillnad mellan Haman och Mordokai, att också Haman kommer att vara korrigerad. Och detta är innebörden av "På purim måste man berusa sig tills man inte kan skilja den förbannade Haman från den välsignade Mordokai".

Vi bör även tillägga att med hänsyn till orden om att de hängdes, att detta kännetecknar hängandet på ett träd, vilket betyder att de förstod att detta var samma synd som synden med etz ha daat (kunskapens träd), eftersom besudlandet även där skedde i GAR.

Vad beträffar "satt i konungens port", kan vi tillägga att detta antyder att han satt och inte stod, eftersom att sitta kallas VAK, och att stå kallas GAR.