Jag hörde på den första dagen av slichot , av den hedervärde, min far, min mästare, min lärare

“Ifrågasätt dina ifrågasättare när de ifrågasätter Ditt ansikte, svara dem från Din himmelska boning, och slut icke Dina öron för deras vädjande rop” (slichot för den första dagen). Det vill säga... att syftet med världens skapelse var att göra gott för Hans skapelser. Men för att korrigeringen ska fullbordas, måste domens egenskap sötas i barmhärtigheten.

Domen urskiljs som gadlut (storhet). Men för att undvika att hamna i olikhet i form på grund av det, måste det finnas ett urskiljande av ett slags kompromiss: domen säger att hon skulle ha tagit emot mer, men hon riskerar fortfarande att komma i olikhet i form. Men när den blandas med barmhärtighetens egenskap, tar hon inte emot Ljuset i gadlut, och kan då nå likhet i form. Och korrigeringen sker genom att omvända kärlen för mottagande till kärl för mottagande med avsikten att ge.

När man kommer för att söka Skaparen är man alltså fortfarande fäst vid mottagande, och den som har mottagande betraktas som nödställd och fördömd, och den fördömde kan inte hålla fast vid den välsignade. Men den som tar emot med avsikten att ge kallas "välsignad", eftersom han inte saknar någonting eller behöver något för sin egen del. Den enda svårigheten är således att vara i det välsignade tillståndet, då det bara är i kraft av Tora och mitzvot som kärlen för mottagande kan förvandlas till kärl för givande. Detta är anledningen till att vi ber, "ifrågasätt dina ifrågasättare".

Det finns två slags ifrågasättare: en del frågar bara efter Ditt ansikte, de som vill ge. Det som de ber om — att få någon räddning — är bara för Ditt ansikte. Om detta sade han: “när de ifrågasätter Ditt ansikte”. De som frågar efter Ditt ansikte, “svara dem från Din himmelska boning”, vilket betyder att Din himmelska boning kommer fram, eftersom de har renats från mottagande och inte längre kommer att befläcka Ovan. “Deras vädjande rop”, att alla deras böner är för deras egen skull, för att de vill vara nära Skaparen, vilket betyder att de ännu inte har renats från mottagande.

Orsaken till detta är att det finns två urskiljanden i Guds arbete: det finns de som vill att Skaparen ska uppenbaras i världen, att alla ska veta att det finns Gudomlighet i världen. I det tillståndet befinner de sig inte i mitten, utan bara vill. Då kan man inte säga att det finns något urskiljande av mottagande, eftersom personen inte ber om att komma närmare Skaparen, utan bara att Himmelrikets prakt ska uppenbaras i världen.

Och det finns de som ber för att komma närmare Skaparen, och en sådan person är i mitten. Då kan man kalla det för mottagande för sin egen skull, eftersom han vill ta emot rikedomen med avsikten att komma Skaparen nära. Detta kallas "vädjan", och det kallas även "rop". Och de som fortfarande befinner sig i ett tillstånd av vädjan, det vill säga för att komma närmare, de kan ropa, och "slut icke Dina öron för deras vädjande rop".

Detta beror på att bara den behövande ropar. Men för en annan är det inte ett rop, bara en begäran, som i "hälsa från mig"²⁷. När det gäller ansiktet är det därför bara en begäran.

“Från Din himmelska boning” betyder eynaim (ögon), visdomens Ljus, att de ska ta emot rikedomen, eftersom deras kelim (kärl) redan är i form av mottagande med avsikten att ge. Men de som fortfarande befinner sig i ett tillstånd av vädjan, "slut icke Dina öron”. Öron betyder bina; de måste sträcka fram styrka så att de kan ha givande... över barmhärtighetens Ljus.

²⁷ Den faktiska frasen på hebreiska är “kräver att du hälsar från mig till…”