Under brudens natt (Ba laila de kala)

125) Rabbi Shimon satt och studerade Tora den natt när bruden, Malchut, förenas med sin make. Under den natten, efter vilken – på dagen shavuot – bruden skall vara med sin make under chuppah [bröllopsbaldakinen], måste alla vänner som är medlemmar av brudkammaren vara tillsammans med henne den natten, och glädjas med henne i de korrigeringar hon genomgår, det vill säga att ägna sig åt Tora, från Tora till profeter, från profeter till hagiografi, tolkningarna av texterna, och visdomens hemligheter, för dessa är hennes korrigeringar och utsmyckningar.

Bruden och hennes tärnor kommer och står på sina huvuden, och hon korrigeras i dem och gläds i dem hela natten igenom. Nästa dag, dagen shavuot, kommer hon till chuppah bara med dem. Och dessa vänner, som hela natten ägnar sig åt Tora, kallas ”medlemmar av chuppah”. Och när hon kommer till chuppah frågar Skaparen om dem, välsignar dem, och kröner dem med brudens kronor. Lyckliga äro de.

Förklaring: Det finns två betydelser av det, som överlappar.

1. Tiden för exil kallas “natt”, eftersom detta är tiden för döljandet av Hans ansikte från Israels barn. Då dominerar separationens kraft hos Skaparens tjänare, men ändå är det just vid den tiden bruden knyter band med sin make – genom de rättfärdigas Tora och mitzvot, som samtidigt betraktas som de som håller Toran. Alla de sublima grader, som kallas ”Torans hemligheter”, uppenbaras av dem, och detta är anledningen till att de kallas ”de som väcker dem”, för de gör till synes Toran. Det följer att tiden för exil kallas ”natt”, under vilken bruden knyter band till sin make, och alla vänner, som är medlemmar av brudkammaren, är de som håller Toran.

   Om tiden efter slutet av korrigeringen och den fullständiga frälsningen, står det skrivet, ”För en dag, som är känd av Herren, varken dag eller natt, kommer det att vara ljust under natten”. Därför står det skrivet att bruden följande dag ska vara med sin make under chuppah, för då återvänder BON till att vara SAG, MA kommer att vara AB, och AB betraktas som nästa dag och en ny chuppah.

   Då kallas de rättfärdiga “medlemmar av chuppah”, som ägnar sig åt Tora, i vilken det inte finns någon handling, för då sägs det, ”ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap”. Och eftersom dessa rättfärdiga – genom sina goda handlingar – höjer BON till att vara SAG genom sitt utsträckande av rädslan från det förflutna, anses de göra denna nya chuppah, och därför kallas de ”medlemmar av chuppah”.

2. Natten under shavuot kallas “natten då bruden förenas med sin make”, för under den följande dagen är det förutbestämt att hon ska vara med sin make under chuppah, under shavuotdagen, dagen för mottagandet av Toran. Det är emellertid samma ämne som den första förklaringen, för under dagen för mottagandet av Toran var det redan slutet av korrigeringen, i formen ”Han kommer att svälja upp döden för evigt, och Herren Gud kommer att torka bort tårarna från alla ansikten”. Som det står skrivet i versen ”Harut [ristad] i stentavlorna”; uttala det inte harut, utan herut [frihet], eftersom friheten från dödsängelen har kommit.

Men på grund av synden med kalven korrumperade de återigen korrigeringen. Alltså är dagen för mottagandet av Toran samma sak som slutet av korrigeringen. Det följer att alla de zivugim som skedde under fördöljningens dagars upphörde i henne under natten före mottagandet av Toran, och att det är därför den natten anses vara den natt då bruden förenas med sin make, efter vilken hon är ämnad att vara tillsammans med sin make under chuppah. Detta är helgen shavuot, under vilken slutet av korrigeringen återfinns i form av frihet från dödsängeln, som är tiden då de rättfärdiga – genom sina goda handlingar – gör en ny chuppah för bruden. Det är lättare för mig att fortsätta förklaringen i den första förklaringsformen, och den som noggrant undersöker kommer att kunna kopiera orden till shavuotdagen, eftersom de är samma ämne.

Alla de vänner som håller Toran kallas “medlemmar av brudkammaren”. De måste hålla sig fast vid den heliga Gudomligheten, som kallas ”brud”, under hela exilens natt. Så är det för då, under tiden för exilen, korrigeras hon genom de som håller Toran med alla de goda gärningar och Tora och mitzvot de utför, tills hon är renad från gott och ont. Och hon är tillgänglig för dem som ägnar sig åt Tora, i vilka det inte finns någonting i form av Assiya, utan hon är helt god utan ondska.

Därmed måste de som håller Toran – medlemmarna av brudkammaren – glädjas med henne över denna stora korrigering som gjordes i bruden genom dem, och glädjas med henne i de korrigeringar med vilka hon korrigeras, att ägna sig åt Tora, det vill säga i de korrigeringar som träder fram inför oss: från Tora till profeter, från profeter till hagiografi, tolkningen av texterna, och visdomens hemligheter, som måste göras med glädje.

Det följer att alla grader och uppdagandet av Torans hemligheter, som är konstruerandet av Gudomligheten för slutet av hennes korrigering, enbart görs av de som håller Toran under exilen. Därför kallas alla de grader och nivåer som kommer ut under exilen ”korrigeringen av bruden och hennes dekorationer”. Dessa är de som den specificerar som från Tora till profeter, från profeter till hagiografi, tolkningen av texterna, och i visdomens hemligheter. HGT är Tora; NH är profeter; Malchut är hagiografi; mochin de VAK som sträcks ut till henne är tolkningen av texterna, och mochin de GAR som sträcks ut till henne är visdomens hemligheter. Så är det för att alla de korrigeringarna måste sträckas ut till bruden under natten, under vilken bruden fullbordas för slutet av korrigeringen, som är chuppahs dag.

Det sades, “Bruden och hennes tärnor kommer och står på sina huvuden, och hon korrigeras i dem och fröjdas i dem alltigenom den natten”. De änglar som kläder det första tillståndets kelim de achoraim de Malchut kallas ”tärnor som tjänar Gudomligheten”. Gudomligheten står på deras huvuden – de som håller Torans huvuden – som det står skrivet, ”och på mitt huvud är Herrens Gudomlighet”.

Tillsammans med henne är de tärnor som tjänar henne, och hon fröjdas med dem när hon korrigeras av dem. Därför sades det, ”[Hon] fröjdas i dem alltigenom den natten”, med innebörden att hela korrigeringsperioden kallas ”natt”. ”Följande dag, shavuotdagen, kommer hon till chuppah enbart med dem”, det vill säga att på dagen för slutet av korrigeringen, chuppahs dag, kommer hon enbart att kunna gå in i chuppah med de som stödjer Toran, som byggde och etablerade henne så mycket som krävdes – från Tora till profeter, från profeter till hagiografi, i tolkningen av texterna, och i visdomens hemligheter. Och därför kallas de ”medlemmar av chuppah”.

Det är känt att slutet av korrigeringen inte kommer att föra någonting nytt med sig. Istället kommer all MAN och MAD, alla zivugim, och de grader som kom ut en åt gången under de 6 000 åren att, genom Atik Yomins övre ljus, samlas i ett zivug och en stor och värdefull nivå, och därigenom kommer allt att korrigeras. Då kommer bruden att gå in i chuppah.

Och Skaparen frågar om dem, om var och en som någonsin höjt MAN för ett högt zivug, eftersom han till synes sitter och väntar på att de alla ska samlas. Alltså frågar Han efter och väntar på alla. Och när de väl samlas, görs zivug av Rav Pe’alim uMekabtze’el, och Han välsignar dem och kröner dem, det vill säga att de alla välsignas och kröns samtidigt. Och så, vid slutet av korrigeringen, kallas de ”brudens kronor”.

126) Rabbi Shimon och alla vännerna sjöng Torans sång, och var och en av dem förnyade Torans ord, och Rabbi Shimon var glad, likaså resten av vännerna. Rabbi Shimon sade till dem, ”Mina söner, lyckliga äro ni, eftersom bruden imorgon kommer att komma till chuppah enbart med er, eftersom alla de som utför korrigeringar av bruden under den natten och glädjes i henne kommer att registreras och skrivas in i minnesboken, och Skaparen kommer att välsigna dem med 70 välsignelser och kronor från den övre världen”.

Förklaring: Det står skrivet, “Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss? Inte bara byggs de som gör ont upp, de testar även Gud och kommer undan. Sedan talade de som fruktar Herren med varandra, Herren lyssnade och hörde, och en minnesbok skrevs ner inför Honom för de som fruktar Herren och som högaktar Hans namn. ’De kommer att vara mina’ säger Herren av härskaror, ’den dag då jag gör bot.’” Vi bör förstå dessa ord, när de talade med varandra och sade sådana avskyvärda ord till varandra: ”Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss.” Profeten säger om dem, ”då talade de som fruktade Gud med varandra”.

Vid slutet, när det stora zivug av Atik Yomin, Rav Pe’alim uMekabtze’el, framträder, kommer ett stort ljus att träda fram i alla världarna. Därigenom kommer allt kött att fullständigt ångra sig ur kärlek, och det är känt att synderna för den som belönas med ånger ur kärlek kommer att bli som dygder. Detta är vad profeten säger om de orättfärdiga som svor och svär sinsemellan, "Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss?".

På den stora dagen vid slutet av korrigeringen, när ångern ur kärleks ljus träder fram, kommer till och med de värsta synderna att bli meriter, och de som talar kommer att betraktas som de som fruktar Herren. Vid slutet av korrigeringen, som profeten sade, ”’Kommer de alla att vara Mina’, säger härskarornas Herre, ’på den dag jag gör bot’”, det vill säga på dagen för slutet av korrigeringen. Därför finns det framför Honom med nödvändighet en minnesbok, som avser de synder och överträdelser som görs i världen, för Han behöver dem för den dag när Han gör bot, för de kommer då att bli meriter och ansluta sig till och komplettera ljusnivån vid slutet av korrigeringen.

Detta är innebörden av det som står skrivet, “Och en minnesbok var nedtecknad inför Honom för de som fruktar Herren och högaktar Hans namn”. ”’De kommer att vara Mina’ säger härskarornas Herre, ’på den dag då jag gör bot, för jag behöver dem för att komplettera nivån’”. Därför slutar profeten, ”Och jag kommer att skona dem som en som skonar sin egen son som tjänar honom, för då kommer de att vara värdefulla för Mig och kära för Mig som om de var bland dem som tjänar Mig”.

”De kommer alla att registreras och nedtecknas i minnesboken” kommer att inkludera, för även de synder de begick kommer då att registreras och nedtecknas i minnesboken. Och Skaparen kommer att skriva dem som om de vore meriter, och som om de med dem tjänade Honom, som profeten skrev.

Antalet 70 antyder mochin de Chochma, som kallas “kronor”. En välsignelse är för ljuset Chochma. Världen skapades i bet, i bracha [välsignelse], som det står skrivet, ”En värld av Chesed [nåd] kommer att byggas”, i VAK. Det står också att även ljuset Chassadim, vid slutet av korrigeringen, kommer att vara i 70 kronor, likt Chochma, eftersom MA och BON kommer att stiga till AB SAG, och detta är innebörden av att Skaparen välsignar dem i 70 välsignelser och kronor från den övre världen av AB SAG. Därmed betraktas då även välsignelserna som antalet 70.

127) Rabbi Shimon började och sade, ”Himlarna förtäljer om Guds prakt”. Bruden vaknar för att gå in i chuppah, för morgondagen; hon korrigeras och lyser upp i sina dekorationer med vännerna, som glädjes i henne alltigenom natten, och hon är lycklig med dem.

128) Följande dag samlas flera skaror, arméer och läger vid henne, och de alla, hon och alla de arméerna och lägren, väntar på var och en av dem som korrigerade henne i ägnandet åt Tora under den natten. Om när ZA och Malchut går samman och Malchut ser sin make, ZA, står det skrivet, ”Himlarna förtäljer om Guds prakt ”. ”Himmelen” är brudgummen, som går in i chuppah, ZA, som kallas ”himmel”, och ”förtäljer” innebär att de lyser upp som safirens ljusstyrka, som lyser upp och skiner från den ena änden av världen till den andra änden av världen.

Förklaring: Dagen för korrigering kallas “imorgon”, som det står skrivet, “Att utföra dem idag och att ta emot belöningen för dem imorgon”. Skarorna är de världens nationer som inte tjänar Skaparen. Arméerna är Skaparens tjänare, och lägren syftar på de övre lägren, som är de änglar som åtföljer själarna, som det står skrivet, ”För Han kommer att ge Sina änglar befäl över dig, för att skydda dig var du än går”. Och hon och alla väntar på varandra, för så som Skaparen frågar efter var och en, väntar Gudomligheten på var och en. Därför sades det att när ZA och Malchut går samman, ser Malchut sin make, eftersom hon inte kan se sin make förrän de alla samlas och är beroende av varandra.

Himmelen är brudgummen som träder in i chuppah [bröllopsbaldakinen]. Zohar förklarar det angående slutet av korrigeringen, om vilket det sades, ”och månens ljus kommer att vara som solens ljus. Det står att himmelen är brudgummen som träder in i chuppah, för Skaparen kallas ”himmel”, och vid tiden för slutet av korrigeringen kallas Han ”en brudgum”, som det står skrivet, ”Och likt brudgummen fröjdas över bruden, kommer din Gud att fröjdas över dig”.

Varhelst det står skrivet, “och Herren kom ner”, handlar det om din eller gvura för det pekar på ett nedstigande från Hans storhet och sublimitet, för ”styrka och glädje finns på Hans plats”. Men vid slutet av korrigeringen – när alla brister och synder förvandlats till dygder, kommer det att klargöras att alla nedgångar blott var uppgångar – kommer Skaparen att kallas ”en brudgum”, och den heliga Gudomligheten kommer att kallas ”en brud”.

Kala [brud] kommer från ordet kilui [slut] av korrigeringen, som i ”Nu när Moses hade slutfört [hebreiska: kalot] resandet av tabernaklet”, det vill säga när han fullbordat arbetet med tabernaklet och rest det. Ordet chatan [brudgum] indikerar även nedgång, som i ”steg ned en grad och gifte sig med en kvinna”. Denna nedstigning är emellertid större än alla tidigare uppstigningar, för den är gentemot bruden – Gudomligheten vid slutet av korrigeringen.

En chuppah är en samling och ihopsamlande av allt ohr chozer [reflekterat ljus] som kom ut över den MAN de rättfärdiga höjde i alla zivugim mellan Skaparen och Hans Gudomlighet, som trädde fram ett i taget under alla de 6 000 årens dagar och tid. Nu har de alla blivit ett enda stort ljus av ohr chozer som stiger och svävar över Skaparen och hans Gudomlighet, som nu kallas ”brudgum och brud”. Ohr chozer svävar över dem likt en baldakin [chuppah], och därför kallas de rättfärdiga vid den tiden för ”medlemmar av chuppah”, för var och en av dem har en del i denna chuppah, till den grad de höjt MAN till masach i Malchut för att höja ohr chozer. När det står ”himmelen”, är det brudgummen som går in i chuppah. Detta syftar på tiden vid slutet av korrigeringen, när Skaparen kallas brudgum, och Han går in i sin chuppah.

Ordet “berätta” innebär att de lyser upp som safirens strålglans, som lyser upp och skiner från den ena änden av världen till den andra änden av världen. ”Berätta” innebär det stora zivug som kommer att vara i framtiden, från orden, ”En kvinna berättar med sin make”. Safir är namnet på Gudomligheten, från orden ”Och under Hans fötter fanns en gång av safir”. Safirens strålglans avser det ohr chozer som hon höjer nerifrån och upp. ”Lyser upp” avser ohr yashar [direkt ljus]. ”Skiner” syftar på ohr chozer, och det sägs att ohr yashar och ohr chozer genom detta stora zivug som utförs vid slutet av korrigeringen, som är en samling av alla zivugim, i detta zivug lyser upp och skiner från den ena änden av världen till den andra, som det står skrivet, ”Himlarna berättar”.

129) “Guds prakt” är brudens, Malchuts, prakt, som kallas El [Gud]. Det står skrivet, ”Gud är indignerad varje dag”. Under årets alla dagar kallas hon ”Gud”, och nu under shavuothelgen, när hon redan har gått in i chuppah, kallas hon ”prakt” och hon kallas ”Gud”. Detta indikerar dubbel ära, dubbelt ljus, och dubbelt styre.

Så är det på grund av att namnet “Gud” är namnet på det stora Chesed. Det står skrivet, ”Gud är indignerad varje dag”. Detta tycks vara motsatsen till Chesed. Saken är den att det är som det står skrivet, “Och det vart kväll, och det vart morgon, en dag.”. Den heliga Gudomligheten är det svaga ljuset för styret av natten, och det kallas ”fruktan inför himmelen”, eftersom de rättfärdiga måste höja MAN genom deras uppvaknande från nedan och korrigera henne med masach som höjer ohr chozer. Då dras överflödet ner från ovan och inte på något annat vis.

Det står skrivet, “Gud har gjort så för att frukta Honom”. Så är det för att det inte kan finnas något uppvaknande från nedan och höjande av MAN utan fruktan. Därför betraktas det som att hon styr natten, eftersom det genom brist på ljus, som är natten – som inkluderar alla dinim och plågor, som är motsatsen till egenskapen dag, Chesed – finns fruktan av Honom. Vore det inte för fruktan skulle måttet av dag och morgon inte framträda.

Det står skrivet, “Och det vart kväll och det vart morgon en dag”. Även natten går in i morgonen, för om det inte vore för natten skulle det inte finnas någon morgon; det är omöjligt utan den. Det står skrivet, ”Gud är indignerad varje dag”, på grund av att egenskapen Chesed, som kallas ”Gud” och enbart framträder under natten, anses vara indignation. Och därför betraktas indignation även som Chesed, för Chesed kan inte framträda på något annat vis. På så vis kallas även den heliga Gudomligheten ”Gud”.

Orden “Guds prakt” syftar på brudens prakt, som kallas “Gud”. Och ”Gud är indignerad varje dag”, för det är omöjligt att ha en dag utan nattens ilska. Hon kallas ”Gud” under årets alla dagar, för så är det under de sex dagarna av handling: i var och en av dem står det skrivet, ”Och det vart morgon, och det vart kväll, en dag” eller ”en andra dag”, och så vidare. Det följer att natten faller under namnet dag; följaktligen kallas den under de sex dagarna av handling, så väl som under de 6 000 åren, för ”Gud”, vilket är Cheseds namn.

Och nu under shavuothelgen, när hon redan har gått in i chuppah, kallas hon “prakt” och hon kallas “Gud”, för vid det stora zivug vid korrigeringens slut kommer månens ljus att vara som solens ljus, som det står skrivet, “När det kommer att vara ljust under natten”. Därmed fördubblas hennes grader, eftersom hon under de 6 000 åren i månens tillstånd var ”och det vart kväll, och det vart morgon”. Och nu, när hon själv har blivit lika stor som solen, som är ZA, som kallas ”prakt”, har hon dubbel prakt, för har nu blivit praktens essens, för hon växte sig lik ZA. Prakt innebär även ära, därför sägs det ”dubbel ära”.

Detsamma gäller med “dubbelt ljus”, eftersom hon under de 6 000 åren även inkluderades i morgonljuset, “och det vart kväll, och det vart morgon, en dag”. Men nu när hon har vuxit sig lik solen, blir hon ljusets essens, och det följer att hon nu har sitt eget ljus över ljuset, i den hitkalelut [sammanblandning/inkludering] hon tidigare hade.

Samma sak är det med “dubbelt styre”, under de 6 000 år då hon styrde, med blott ett litet ljus för nattens styre, men nu har hon även fått styret över dagen, eftersom hon har vuxit sig lik solens ljus för styret över dagen. Det säger oss att vi inte får göra misstaget att säga att hennes egna grader – som hon hade under de 6 000 åren – återkallas när hon vuxit till att bli som solens ljus. Så är det inte. Istället sker bara ett tillägg till hennes egen grad, på ett sätt så att hon har dubbel prakt.

130) Då, när himlen, ZA, går in i chuppah och kommer och skiner för henne, blir alla de vänner som etablerade henne i ägnandet åt Tora under natten kända där vid sina namn, som det står skrivet, “Himlarna förtäljer Hans händers verk”. ”Hans händers verk” är de med förbundets tecken, som det står skrivet, ”och bekräftar för oss våra händers verk”, vilket är ett tecken på förbundet, inpräntat i människans kött.

Förklaring: Vänner är de som stöder Toran, i vilka det finns Assiya, som är gott och ont. Även de delar vars ondska fortfarande inte är korrigerade är kända vid sina namn av helighet, som det står skrivet, ”Himlarna förtäljer Hans händers verk”, eftersom himmelen är minnesboken, det stora zivugs ljus, som frambringar ånger från kärlek, när synd blir som meriter för dem. Till och med om de som baktalade kommer det att sägas, ”Då talade de som fruktade Herren med varandra”.

Det följer att hela denna Assiya, som håller Toran, i vilken det finns gott och ont, där det finns gott för den som belönas och ont för den som inte belönas, nu har stigit till att bli helighet och har blivit Skaparens händers arbete. Detta på grund av att himmelen förtäljer, ”då talade de som fruktade Herren med varandra”, även om de som inte belönades. Det följer att alla vännerna enbart utförde heligt arbete, för de etablerade henne för chuppah, och de är alla kända vid sina namn.

“Och bekräfta för oss våra händers verk”. Det verkar som att evidensen säger motsatsen, för skriften säger ”våra händers verk”, inte ”Hans händers verk”. Men han hämtar inga bevis från texten, förutom att förbundets tecken kallas ”våra händers verk”. ”Bekräfta för oss” är grunden som etablerar och fastställer hela strukturen, och korrigeringen av grunden [Yesod] är omskärelsen. Därmed kallas förbundets tecken ”våra händers verk”, eftersom vi tar bort förhuden från Yesod [basen], och detta är våra händers verk. Detta är emellertid enbart före slutet av korrigeringen.

Men vid slutet av korrigeringen kommer allt att framträda som Skaparens händers arbete, och Han själv kommer att vara den som tar bort förhuden. Det sägs, ”Hans händers verk”. Dessa är de med förbundets tecken, eftersom Skaparen själv då kommer att ta bort förhuden, som det står skrivet, ”Himlarna förtäljer om Hans händers verk”. Och han hämtar bevis för korrigeringen av förbundet, som nu kallas ”våra händers verk”, från orden ”och bekräfta för oss våra händers verk”.

131) Gamle Rav Hamnuna Saba sade, ”Låt inte din mun få ditt kött att synda”. Man får inte låta sin mun orsaka ankomsten av en ond tanke, och få det heliga köttet – i vilket det heliga förbundet är signerat – att synda. Om man gör det dras man ner i helvetet. Den som är satt att styra över helvetet, vars namn är Dumah, har tiotusentals saboterande änglar med sig. Han står över dörren till helvetet, men han har ingen tillåtelse att närma sig alla de som höll det heliga förbundet i den här världen.

Att komma in i en dålig tanke är en varningssignal om att man bör se efter sin mun – som är höjandet av MAN genom Tora och bön – så att den är i fullständig renhet. För om sitra achra skulle få något grepp om den, kommer sitra achra att ta emot denna MAN, och det kommer därmed få en att ifrågasätta Skaparen, det vill säga komma till främmande tankar. Detta kommer då att orsaka det heliga köttets synd, i vilket det heliga förbundet är inpräntat, för genom tankarna drar man förhuden över det heliga förbundet och den heliga Neshama [själen] blir fången i sitra achras händer, varpå sitra achra drar ner ens själ i helvetet. Det är som Rabbi Elazar sade, att det fåfänga firmament som kallas Tohu skapades från denna sak, vilken han inte med säkerhet känner till, och han faller i Lilits händer. Här talar han emellertid om en brist just i det heliga förbundet.

När det sades, “Och få det heliga köttet – i vilket det heliga förbundet är signerat – att synda”, avser det den heliga Neshama, som är bunden och hållen av det heliga förbundet, som det står skrivet, ”ur mitt kött kommer jag att se Gud”. Bokstavligen ur mitt kött, för närhelst man skrivs in i denna heliga inskription av det tecknet, ser man Skaparen från inom sig, bokstavligen från inom sig, och den heliga Neshama håller sig fast vid en genom förbundets tecken. Och om man inte belönas, har man inte hållit detta tecken, och om honom står det skrivet, ”Genom Guds ande [Neshama] kommer de att förgås”.

Här sägs det, “detta kommer att få det heliga köttet att synda”, det vill säga att genom tankarna kommer förhuden – sitra achra – ännu en gång att vidröra det heliga förbundet. Därigenom avlägsnar sig omedelbart Guds Neshama [själ] från en. Därför står det i Zohar att trädet skrek ”Ogudaktige! Vidrör mig inte!”, eftersom trädet är Yesod, Ateret Yesod, trädet med kunskap om gott och ont.

Namnet på den utnämnde över helvetet är Dumah. Dumah kommer från ordet dmamah [tystnad], eftersom han tar livets själ från en och lämnar en i tystnad, vilket är döden. Vi kan även tolka att det är för att han är den ängel som bringar tankarna till syndaren och får Skaparens tankar att bli lika en man född kvinnas tankar. Så är det för så länge som man förstår att Hans tankar inte är våra tankar, eller Hans sätt våra sätt, att en tanke alls inte kan fånga Skaparen – varken i Hans tankar eller i Hans styre – kommer man inte ens att föreställa sig att det är möjligt att ifrågasätta Honom.

Men på grund av synden längtar ängeln Dumah efter en och bringar en ande av dårskap in i en, som säger att en man född kvinna är lik Skaparen i medvetande och förstånd. Och då är man kapabel till alla möjliga sorters tankar, och han drar ner en i helvetet. Därmed ligger hela hans kraft i namnet Dumah. Det står skrivet, ”Vem är som Du, Mästare av stordåd, och vem är lik Dig, en kung som orsakar död och återupprättar liv”, med innebörden att i misslyckande, i det som är likt dig, finns det död, och i förståelsen av att det inte finns någonting likt Honom finns det liv.

Det sades, “och tiotusentals saboterande änglar är med honom. Och han står över dörren till helvetet”. Så är det för de tankar som han bringar till en är en myriad [10 000, såväl som ”talrika”], och de är alla vid dörren till helvetet. Det vill säga att detta är dörren genom vilken man dras ner i helvetet, även om den inte är själva helvetet.

”Och han har ingen tillåtelse att närma sig alla de som höll det heliga förbundet i denna värld”. Detta innebär att även om de inte är fullständigt rena och det fortfarande finns görande av gott och ont bland dem, har ängeln Dumah fortfarande, om de håller det heliga förbundet på ett sådant vis att de aldrig ifrågasätter, ingen tillåtelse att dra dem ner i helvetet.

132) Kung David blev rädd när det hände honom. Då steg Dumah upp inför Skaparen och sade till Honom, ”Herre över världen, det står skrivet i Toran, ’Den som har begått äktenskapsbrott med en annan mans hustru ... skall döden dö’. Och det står skrivet, ’Du skall inte idka könsumgänge med din nästas hustru’. David, som vanhelgade sitt förbund med oanständighet, vad är han?’”.

Skaparen sade till honom, “David är rättfärdig, och det heliga förbundet står intakt, för det är uppenbart för mig att Bat Sheba skapades för honom alltsedan dagen världen skapades.

Förklaring: Även om han inte syndade, som det står skrivet, “Den som säger ‘David syndade’ har fel”, var han ändå rädd som om han faktiskt hade syndat, på grund av Dumahs förtal. ”Det står skrivet i Toran, ’Den som har begått äktenskapsbrott med en annan mans hustru ... skall döden dö’. Och det står skrivet, ’Du skall inte idka könsumgänge med din nästas hustru’”. Zohar framför två verser, en för bestraffning och en för varning.

Och Skaparen svarade honom att David inte hade en orättfärdig tanke för Bat Sheba hade varit hans maka sedan världens skapelse, därmed korrumperade han aldrig sitt förbund, och det heliga förbundet står fast. När han lustade, lustade han efter sin egen. Anledningen till att Uriah förde henne framför David är att Uriah tog henne med nåd även om hon inte var hans, och detta måste förstås.

Manligt och kvinnligt är två halvor av en kropp. Hur tog då Uriah – som inte hade någon förbindelse med henne – henne? Saken är den att Bat Sheba verkligen är Davids Nukva sedan dagen världen skapades, för David är den manliga i Malchut och Bat Sheba är den kvinnliga i Malchut. Men eftersom det skedde ett uppstigande av Malchut till Bina när Malchut grundades för världarnas emanation – där det skedde ett uppstigande av Malchut till Bina – för att lindra henne med egenskapen rachamim – behövde Bat Sheba det lindrandet även i GAR.

Hittiten Uriah var en mycket hög själ, för han var helt och hållet GAR, som hans namn bevisar, Ohr Koh [Ljus av Yod-Hey], för det fanns ingenting i form av VAK i honom, vilket är Vav-Hey. För att lindra Bat Sheba med egenskapen rachamim, tog Uriah – GAR – henne, och hon lindrades av honom, varpå hon var redo för kungamakten över Israel. Därför sades det att Uriah tog henne med nåd [rachamim], för att lindra henne med rachamim, i namnet Koh i Uriah. Därför tog han henne även om hon inte var hans.

133) Dumah sade till Honom, “Om det uppenbaras för Dig, uppenbaras det inte för honom”. Skaparen sade till honom, ”Dessutom hände allt med tillåtelse, eftersom ingen som går ut i krig gör det utan att först ha gett sin hustru en skilsmässa”. Dumah sade till Honom, ”Alltså borde han ha väntat tre månader, men han väntade inte.” Skaparen svarade, ”Vad beträffar det? Det är bara på en plats där vi fruktar att hon kanske har blivit gravid. Men det är uppenbarat för Mig att Uriah aldrig närmade sig henne, för Mitt namn är signerat i honom som en vittnesbörd, Uriah, med bokstäverna Ohr [ljus] Koh [Yod-Hey]. Det står skrivet Uriahu, med bokstäverna Ohr Yod-Hey-Vav. Mitt namn är förseglat i honom som en vittnesbörd om att han aldrig hade samlag med henne.

Förklaring: Hur vittnar namnet Yod-Hey i Uriah om att han aldrig vidrörde Bat Sheba? I profeten Nathans allegori jämför han David med en rik man, Uriah med en fattig man, Bat Sheba med den fattige mannens lamm, och sitra achra med en vandringsman. Han säger att en fattig man inte har någonting förutom ett litet lamm, eftersom Uriah var GAR utan VAK. Det står skrivet som Uriah, och det står skrivet som Uriahu, eftersom detta namn Uriahu i Yod-Hey-Vav är Yod-Hey, VAK och Vav, VAK.

Men här står det bara Uriah, utan Vav, vilket indikerar att det inte fanns någon VAK i honom, bara Chochma utan Chassadim. Därför anses han vara fattig, utan någonting, eftersom ljuset Chassadim impliceras i ”allt”. Det står skrivet, ”inget förutom ett enda litet lamm som han hade köpt och fött upp”. Detta är Bat Sheba, som han hade köpt. Detta indikerar att hon inte är en del av hans själ, utan han köpte henne bara för att upprätthålla henne och för att korrigera henne med rachamim. Detta är innebörden av ”som han hade köpt och fött upp”.

Det står också, “och det växte upp tillsammans med honom och hans barn”. Detta indikerar att han förlänade sin gadlut på henne, som till sina söner, på så sätt att ”hon skulle äta av hans bröd och dricka ur hans bägare och ligga i hans famn”. Men ändå bör vi inte göra misstaget att tänka att han även närmade sig henne. Därför slutar det, ”och var som en dotter för honom”, inte som en kvinna.

Följaktligen vittnar texten om att Uriah inte närmade sig henne. Men Zohar förklarar varför han inte närmade sig henne, och säger därför, ”Det står skrivet som Uriah och inte skrivet som Uriahu”, i vilken Mitt namn är signerad, som vittnesbörd om att han aldrig hade samlag med henne, det vill säga namnet Koh utan Vav, vilket indikerar frånvaron av Chassadim, Vav. Detta är orsaken till att han inte kunde närma sig henne, för det finns inget zivug utan ljuset Chassadim. Det följer att namnet Koh, som är undertecknat i hans namn, vittnar om att han var oförmögen att alls ha samlag med henne.

134) Han sade till honom, “Herre över världen, detta är vad jag sade. Om det är uppenbarat för Dig att Uriah inte låg med henne, vem är uppenbarad för honom? Han borde ha väntat tre månader. Dessutom, om Du säger att David kände till att han aldrig låg med henne, varför sände då David iväg honom och befallde honom att ha samlag med sin hustru, som det står skrivet, ”Gå ner till ditt hus, och tvätta dina fötter”?

135) Han sade till honom, “Han visste med säkerhet inte, men han väntade mer än tre månader, eftersom det var fyra månader. På den femtonde av nissan skickade David ett bud alltigenom Israel att gå i krig. De var med Yoav den sjunde sivan, och gick och förstörde Amons barns land. De kvarhölls där hela sivan, tamuz, av, och elul, och det som skedde med Bat Sheba var den tjugofjärde elul. Och på yom kippur [försoningsdagen] förlät Skaparen hans ogärning. Och några säger att han förmedlade manifestet den sjunde adar och att de samlades den femtonde iyar, och det som hände med Bat Sheba var den femtonde elul. Och på yom kippur, sades det till honom, ”Herren har även tagit bort din synd; du kommer inte att dö” genom Dumahs hand.

Dumah styr över incest, och denna synd sonades honom på yom kippur. Det följer att han inte skulle dö av Dumahs hans. Hans död var emellertid på grund av Uriahs synd, som han dödade med Amons barns svärd, som det står skrivet, ”David gjorde det som var rätt i Herrens ögon, och vände sig inte bort ifrån någonting Han befallde honom under hela sitt liv, förutom i fallet Uriah hittiten.”

136) Dumah sade, “Herre över världen, jag har en sak när det gäller honom: Han öppnade sin mun och sade, ’Så sant som Herren lever, förtjänar säkerligen den som gjort detta att dö’. Därmed dömde han sig själv till döden, vilket är anledningen till att jag har makten att döda honom.” Skaparen sade till honom, ”Du har ingen tillåtelse att döda honom, för han bekände inför mig och sade, ’Jag har syndat inför Herren’, även om han inte syndade. Men för hans synd med att döda Uriah, har jag skrivit in ett straff för honom och han har accepterat det.” Prompt återvände Dumah besviken till sin plats.

Förklaring: Omskärelsens mitzva är kopplad till förbundets tecken. Det finns två punkter i namnet Elohah [Gud], i Hey i namnet Elohah, Malchut: Din och rachamim. Hela korrigeringen av förbundet ligger i kraften av att din är dold och gömd, och att rachamim är öppen. Då är namnet Elohah på honom. Så är det för även om Malchut också finns där, på vilken tzimtzum alef [den första begränsningen] gjordes, diar din och alla de yttre från henne. Men på grund av att hon är dold och gömd, och enbart egenskapen rachamim från Bina är uppenbarad, har de yttre inte kraften att hålla fast vid henne. Och han har ingen tillåtelse att närma sig alla de som höll det heliga förbundet i den här världen.

Men den som korrumperar ett förbund avslöjar din i Malchut, i Hey i Elohah, och alla de yttre närmar sig omedelbart henne för att dia från henne, eftersom hon är deras lott och all deras vitalitet. Följaktligen avlägsnar sig den heliga själen, det vill säga namnet Elohah, omedelbart.

David kom från den Malchut som var mildrad med egenskapen rachamim. Därmed behövde han extra omsorg så att din i Malchut inte skulle uppenbaras i honom. Därmed, genom att säga ”Så sant som Herren lever, förtjänar säkerligen den som gjort detta att dö”, dömer man den som korrumperar förbundet av att ge den fattige mannens lamm inför vandraren, som är sitra achra, hans dom är döden, din före sitra achra trädde fram i honom själv, det vill säga ängeln Dumah. Därför ville han greppa tag i Davids själ, eftersom kraften av din som är dold och gömd i honom med dessa ord trädde fram.

Detta är innebörden av det ängeln Dumah sade, “Jag har en sak avseende honom: Han öppnade sin mun och sade, ’Så sant som Herren lever, förtjänar säkerligen den som gjort detta att dö’. Han dömde sig själv till döden med orden att han dömde den som bryter ett förbund med döden. Det följer att han dömde sig själv till döden, för därigenom trädde den din som var dold i hans själ fram, och därmed har jag makt över honom, jag har herravälde över honom, att dia från hans själ.”

Detta är innebörden av vad Skaparen sade till honom, “Du har ingen tillåtelse att döda honom, för han erkände inför Mig och sade, ‘Jag har syndat inför Skaparen’, även om han inte hade syndat”. Med orden han sade dömde han sig själv till döden, och uppenbarade din inför sitra achra, som en som skändar sitt förbund. Och ängeln Dumah ville greppa hans själ och dra ner den i helvetet. Men Skaparen sade att han redan erkänt och ångrat för incest, även om han inte alls begick någon synd med det. Därför hjälpte ångern för att döma sig själv till döden honom, och därmed har du ingen tillåtelse att närma dig honom.

“Men för hans synd med att döda Uriah hag jag skrivit in en bestraffning för honom och han har accepterat den.” Med andra ord hade han redan, för synden att döda Uriah med Amons barns svärd, tagit emot sitt straff från Mig, och detta har ingenting med dig att göra, för du styr bara över incest. Prompt återvände Dumah besviken till sin plats, dörren till helvetet.

137) David sade om det, “Om Skaparen inte hade varit min hjälp, hade min själ nästan vistats med Dumah”. ”Om Herren inte hade varit min hjälp” innebär om Han inte hade blivit den som vakar över mig avseende ängeln Dumah. ”Hade nästan”, likt en fin tråd mellan mig och den andra sidan, det var så nära att ”min själ nästan hade vistats med Dumah”, med ängeln Dumah i helvetet.

Förklaring: David är Malchut, om vem det står skrivet, “Hennes ben sträcker sig ner till döden”, och sådan är hon på grund av sium [slutet] av Kdusha [Heligheten], från vilken sitra achra och klipot närs, som det står skrivet, ”Hans kungadöme härskar över allt”. Men när Malchut korrigeras med midat ha rachamim [egenskapen av barmhärtighet], betraktas hon som två punkter: punkten din från henne själv, och punkten av rachamim, som hon tog emot från Bina. Det är även så att din i henne är dold och gömd, och enbart rachamim i henne ligger öppet för ögat.

Genom denna korrigering har sitra achra enbart ett tunt ljus av upplysningen av Malchut. Detta betraktas som shoresh [rot], och det är tillräckligt för upprätthållandet av klipot, men de har ingen makt att expandera alls. Denna shoresh kallas även ”en fin tråd”, det vill säga en smal rot för synderna. Om det står det skrivet, ”Först är det likt ett spindelnät, och därefter blir det som ett kraftigt rep”. Det kallas ”fin” för det är din som är dold och gömd vid punkten av rachamim.

Men den som skändar sitt förbund får punkten av din i Malchut att träda fram, och då närmar sig klipot henne och diar ett stort överflöd från henne, och tar emot styrka för en stor expansion. Och den som gör det förlorar sin själ i händerna. Och när han belönas och ångrar sig, korrigerar han återigen Malchut i en korrigering av midat ha din [egenskapen av givande], och därför kallas det tshuva [ånger, vilket betyder ”återvända” på hebreiska]. Det har bokstäverna tashuv hey, som för henne tillbaka till sin plats, till midat ha rachamim, och kraften av din göms återigen i henne, med enbart ett svagt ljus.

“Om Herren inte hade varit min hjälp”, och blivit en som vakar över mig, det vill säga att Han accepterade min tshuva och sände ängeln Dumah tillbaka till sin plats. Han bringade Malchut tillbaka till sin plats, till midat ha rachamim, och lämnade enbart ett tunt ljus av midat ha din, som ett mått av en tunn tråd som det finns mellan honom och sitra achra.

Med andra ord är det bara som den lilla mängd som måste förbli mellan Malchut och sitra achra, för att ge henne uppehälle i en förminskad upplysning, som kallas ”en tunn tråd”. Det var det måttet: ”Min själ vistades nästan med Dumah”. Och detta mått räddade mig från att falla i ängeln Dumahs händer. Med andra ord, om din i Malchut inte återvände till att bli som en tunn tråd, vore jag redan i Dumahs händer.

138) Därför måste man akta sig för att säga saker som David gjorde, för han kan inte säga till ängeln Dumah att det var ett misstag som skedde med David när Skaparen besegrade honom i meningen, som det står skrivet: “Varför skulle Gud vredgas vid din röst”, det vill säga den röst som sade, ”och förstör dina händers verk” – det vill säga det heliga köttet, det heliga förbund som han vanhelgade och drogs ner i helvetet av Dumah.

Förklaring:

Det finns två urskiljanden i ånger:

1. Ånger ur fruktan, när synderna blir som misstag för en;
2. Ånger ur kärlek, när synderna blir som meriter för en.

Förklaringen är att före slutet av korrigeringen, så länge som kraften av din behövs i världen, som det står skrivet, ”och Gud gjorde det så för att frukta Honom”, måste Malchut hålla sitra achra åtminstone till ett mått av svagt ljus, så att klipot och sitra achra inte kommer att upphöra. Följaktligen ligger hela korrigeringen av Malchut i två punkter – rachamim och din. Men din är dold och gömd, och rachamim är uppenbarad, för därigenom finns det fruktan i det, som i trädet med kunskap om gott och ont: om han belönas är det gott. Om han inte belönas, är det ont.

Det följer att när vi ångrar oss under de 6 000 åren är det bara ånger ur fruktan, där synderna blir som misstag för en. Så är det för genom ångern bringar vi Malchut tillbaka till midat ha rachamim [egenskapen av givande], och din i henne är fördold till ett mått av ett svagt ljus och en tunn tråd, eftersom Malchut fortfarande måste förbli i egenskapen fruktan. Därför kallas det ”ånger ur fruktan”.

Denna tunna tråd som måste återstå kallas misstag, eftersom det för den som felar inte är en synd i och för sig själv, utan misstagen för en med mening till synd. Så är det på grund av att man inte syndar medvetet före man begår något misstag, och här finns den tunna tråd som återstår i Malchut, för även om den återstår är det ingen synd. Men på grund av denna dolda din kommer vi att synda. Därför sades det, ”Det börjar som ett hårstrås tjocklek”, en tunn tråd, och om förbundet inte hålls ordentligt blir det ”som tjocka rep”, eftersom midat ha din [egenskapen av dömande] framträder i Malchut.

Detta är innebörden av att Dumah sitter vid helvetets port. Det är en kraft som är en tunn tråd, enbart en öppning. Det sägs om den att den i begynnelsen är som ett hårstrås tjocklek. Därför anses vår ånger vara som om våra ogärningar har förlåtits och blivit misstag, eftersom den tunna tråden återstår och kan bringa oss till en överlagd handling. Och innebörden av den andra formen av ånger, som är från kärlek, är att synder blir som meriter.

Därför måste man akta sig för att säga saker som David, det vill säga undvika att säga någonting som skulle kunna orsaka framträdandet av midat ha din i Malchut, som David gjorde, eftersom han inte kan säga till ängeln Dumah att det var ett misstag, att han inte är säker att han kommer att kunna ångra sig omedelbart, att ogärningen kommer att sonas till ett misstag för honom, som det skedde med David, som Skaparen besegrade i din.

David gjorde hela sitt liv det som var rätt i Skaparens ögon. Han begick ingen synd hela sitt liv, förutom när det gäller Uriah. Därför blev Skaparen hans beskyddare, som omedelbart hjälpte honom med sin ånger, och ogärningen blev ett misstag för honom, som det står skrivet, ”Om Herren inte hade varit vid min sida, hade min själ nästan vistats med Dumah”. Men resten av människorna bör frukta att de till ängeln inte kommer att kunna säga att det var ett misstag, och då falla i Dumahs händer, i helvetet.

“Och förstöra dina händers arbete” är ett heligt kött, det heliga förbundet som han vanhelgade, och han drogs ner i helvetet av Dumah, eftersom korrigeringen av det heliga förbundet kallas ”våra händers arbete.” Om det står det skrivet, ”bekräfta våra händers arbete.” Och den heliga själen kallas ”heligt kött”, som det står skrivet, ”ur mitt kött kommer jag att se Gud”, varigenom yppandet av din i Malchut, korrigeringen av förbundet, korrumperas och själen dras ner i helvetet av Dumah.

Därför “förtäljer himlarna om Hans händers arbete”, och därför kretsar de kring hela Rav Hamnuna Sabas artikel, som han presenterade för oss. Efter den korrigeringen av förbundet, i dess belöning och i dess bestraffning, klargörs det i den, såväl varför det kallas ”korrigeringen av förbundet” och ”våra händers arbete”, som ”slutet av korrigeringen”, den dag då himlarna är brudgummen som går in i sin chuppah med bruden.

Därmed “förtäljer himlarna om Hans händers verk” vid slutet av korrigeringen, för då kommer det att bli känt att alla de korrigeringarna inte är våra händers verk, utan Hans händers verk. Detta är vad himlarna förtäljer, och på det gjordes det stora zivug av Rav Pe’alim UMekabtze’el. ”Förtäljer” innebär även yppandet av överflödets utsträckande.

Man bör känna till att hela skillnaden mellan den här världen, före korrigeringen, och slutet av korrigeringen, ligger häri. Före slutet av korrigeringen kallas Malchut ”trädet med kunskap om gott och ont”, eftersom Malchut är Skaparens vägledning i den här världen. Så länge som mottagarna inte har fullbordats så att de kan ta emot hela Hans välvilja, som Han hade tänkt ut till vår fördel i skapelsetanken, måste vägledningen vara i form av gott och ont, belöning och bestraffning. Så är det på grund av att våra mottagandekärl fortfarande är färgade av egenmottagande, vilket är mycket begränsat till sitt mått, men även separerar oss från Skaparen.

Den fullständiga nyttan, i det stora mått Han har tänkt ut för oss, ligger enbart i givande, som är njutning utan någon begränsning. Men mottagande för sig själv är begränsat och högst inskränkt, för tillfredsställandet släcker prompt njutningen. Det står skrivet, ”Herren har gjort allt för Sitt eget syfte”, det vill säga att allt som sker i världen skapades från dess begynnelse enbart för att bringa Honom belåtenhet. Följaktligen ägnar sig människor åt världsliga ting i bjärt kontrast till hur de ursprungligen skapades, eftersom Skaparen säger, ”Hela världen skapades för Mig”, som det står skrivet, ”Herren har gjort allt för Sitt eget syfte”, och ”Alla som kallas vid Mitt namn, har jag skapat för Min ära.”

Och vi säger den fullständiga motsatsen för vi säger, “Hela världen skapades enbart för oss”. Vi vill sluka hela världens överflöd i våra magar, för vårt eget nöje, och för vår egen ära. Därmed är det inte att undra på att vi fortfarande är ovärdiga att ta emot Hans fullständiga nytta. Därför har Hans vägledning genom gott och ont föreskrivits oss, med vägledning genom belöning och bestraffning, för de är ömsesidigt beroende då belöning och bestraffning är ett resultat av gott och ont. När vi använder mottagandekärlen på ett motsatt sätt till hur de skapades, förnimmer vi med nödvändighet ondska i Försynens operationer på oss.

Det är en lag att skapelsen inte kan ta emot blottad ondska från Skaparen, för det är en brist i Skaparens ära när skaparen upplever Honom som en som gör ont, för detta är opassande för den fullständige Operatören. När man mår dåligt, ligger alltså förnekande av Skaparens vägledning på en och den övre Operatören döljs från en i samma utsträckning. Detta är det strängaste straffet i världen.

Därmed för känslan av gott och ont i relation till Hans vägledning med sig känslan av belöning och bestraffning, för den som anstränger sig för att inte skilja sig från tro på Skaparen belönas även när han känner en dålig smak i Försynen. Men om han inte anstränger sig kommer han att bestraffas för att han är separerad från tro på Skaparen. Det följer att även om Skaparen gjort, gör och kommer att utföra alla handlingar, förblir det fortfarande fördolt från de som känner gott och ont, eftersom sitra achra vid tiden för ont ges styrkan att dölja Hans vägledning och tro.

Men genom vägledningen av belöning och bestraffning själv, har Skaparen förberett det så att vi i slutändan kommer att belönas med slutet av korrigeringen genom det, att alla människor kommer att erhålla de korrigerade kärlen för mottagande för att skänka belåtenhet till sin Skapare, som det står skrivet, “Herren har gjort allt för Sitt eget syfte”, så som de ursprungligen skapades. Då kommer det stora zivug av Atik Yomin att träda fram, vi kommer att komma till ånger ur kärlek, alla synder kommer att förvandlas till meriter, och allt det onda till ett stort gott.

Då kommer Hans privata Försyn att uppenbaras över hela världen, så att alla kan se att Han allena gjort, gör och kommer att göra alla de handlingarna från tidigare. Så är det för nu, när ondskan och bestraffningarna har blivit förmåner och meriter, kommer det att vara möjligt att uppnå deras Görare, för de har nu blivit lämpade för Hans händers arbete. Nu kommer de att prisa och välsigna Honom för det tidigare imaginära onda och de imaginära bestraffningarna.

Detta är essäns huvudpoäng, för än så länge betraktades även korrigeringarna som våra händers verk, för vi tog emot belöning och bestraffning för det. Men, vid det stora zivug vid slutet av korrigeringen kommer det uppenbaras att både korrigeringar och bestraffningar helt och hållet var Hans verk, som det står skrivet, ”Himlarna förtäljer om Hans händers verk”. Så är det för firmamentets stora zivug kommer säga att allt är Hans händers verk, och att Han allena gjort, gör och kommer att göra alla handlingar.

139) Därför är “Himlarna förtäljer om Hans händers verk” de vänner som knöt sig samman med bruden, Malchut, genom att ägna sig åt Tora under natten vid shavuot, och de av henne som har förbundets tecken, som kallas ”Hans händers verk”. Han nämner och registrerar var och en. Vem är firmamentet? Det är firmamentet i vilket solen, månen, stjärnorna och tecknen finns. Och detta kallas ”minnesboken”, som nämner och registrerar dem, och skriver ner dem, så att de kommer att vara medlemmar av Hans palats, och så att Han alltid ska utföra deras vilja.

Förklaring: Yesod de ZA, i vilken zivug för yppandet av alla de övre platserna och graderna tog plats – som är solen, månen, stjärnorna, och tecknen – kallas “firmamentet”. Om det står det skrivet, ”Och Gud placerade dem i himlarnas firmament”. Och när de alla står i det, gläds de med varandra. Då förminskade månen sig inför solen, och hädanefter är allt som solen tar enbart för att lysa upp till Nukva, och inte för sig själv, som det står skrivet, ”till ljus som lysa över jorden”.

Kommentar: Alla de övre ljusen placerades i himmelens firmament, i Yesod de ZA. De står alla i det, och han kopulerar med glädje med Nukva, som kallas ”jorden”, och han ger henne alla de ljusen, som det står skrivet, ”till ljus som lysa över jorden”. Då anses det som att Malchut är mindre än solen, ZA. Men vid korrigeringens slut kommer månen ljus att vara som solens ljus, och solens ljus kommer att vara sjufaldigt, i de sju dagarnas ljus. Då kommer Malchut inte att vara mindre än ZA, utan hon kommer att växa till att bli som ZA under skapelsens sex dagar, och ZA själv kommer att stiga sjufaldigt jämfört med skapelsens sex dagar.

Det här kommer att vara vid en tid om vilken det står skrivet, “kommer att svälja upp döden för evigt”. Och då står det skrivet, ”På den dagen kommer Herren vara en och Hans namn ett”, för firmamentet, ZA, HaVaYaH [יהוהNukva, månen, som tar emot från Honom. Under de 6 000 åren, som tar emot från de sex skapelsedagarna, uppenbaras det inte för dem att Han är en och Hans namn ett, eftersom månen är mindre än solen, ZA, HaVaYaH. Malchuts katnut korrigeras i Assiya för det finns gott och ont i den, belöning och bestraffning. Det finns även en stor skillnad mellan ”Han” och ”Hans namn”. I ”Hans namn”, Malchut, kommer zivugim ett i taget, ibland sammankopplade och ibland separerade.

Men vid slutet av korrigeringen, när döden sväljs upp för evigt, kommer det att vara “Herren [HaVaYaH] är en och Hans namn ett”, eftersom ”Hans namn”, Nukva”, ännu en gång kommer att vara mycket mer lik Zeir Anpins ljus: allt gott utan något ont alls. Privat försyn kommer också att träda fram i henne, som det står skrivet, ”Månens kommer att lysa som solen”.

Därför kommer Nukva då att kallas “en minnesbok”, eftersom Malchut kallas “en bok”, för alla människor i hela världens handlingar skrivs in i henne, och Yesod de ZA kallas “ihågkommande”, eftersom den kommer ihåg världens handlingar och studerar alla de antika skapelserna, för de förmedlas alla av honom.

Under de 6 000 åren före slutet av korrigeringen är boken ensam och ihågkommandet ensamt, ibland sammankoppade och ibland separerade. Men vid slutet av korrigeringen kommer båda dessa grader bli en, som det står skrivet, ”Herren är en och Hans namn ett”. Då kommer Malchut själv att kallas ”en minnesbok”, för de är bokstavligen en, då månens ljus har blivit som solens ljus.

I firmamentet finns solen, månen, stjärnorna och tecknen, det vill säga Yesod de ZA, i vilket alla världens ljus kommer ut, och i vilket de existerar. Han ger dem till Malchut medan hon är mindre än honom, och medan hon fortfarande inte betraktas som ”Herren är en och Hans namn är ett”. Han kallas ”en minnesbok”, och han kommer även själv att vara Malchut vid korrigeringens slut, som därför kommer att kallas ”en minnesbok”, för Malchut kommer då att ta emot Zeir Anpins hela essens. Och detta firmament, som kallas ”ihågkommande”, kommer då att kallas ”en minnesbok”, och Malchut själv kallas ”en bok”. Och ihågkommandet, som är firmamentet, kommer bokstavligen att vara ett med henne, som det står skrivet, ”Den dagen kommer Herren att vara en och Hans namn ett”.

140) “Dag talar till dag därom och natt undervisar natt.” Detta innebär att en helig dag, från Kungens övre dagar, från sfirot de ZA, som kallas ”dagar”, prisar de vänner som ägnade sig åt Tora under natten vid shavuot, och var och en berättar för sin vän den sak han sade. Det vill säga, ”Dag talar till dag därom” och prisar honom. Och ”natt undervisar natt” innebär varje grad som styr under natten. Sfirot av Malchut prisar den andre, och den kunskapen är att var och en tar emot från sin vän. Och för den fullständiga helheten, har de blivit vänner och älskare.

Förklaring: När han väl förklarar att “Himlarna förtäljer om Hans händers verk” är minnesboken, förklarar skriften “Du har sagt, ‘Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss, och att vi har vandrat sörjande inför Herren av härskaror?’ ... Då talade de som fruktade Herren med varandra, och Herren lyssnade och hörde det, och en minnesbok skrevs inför Honom för de som fruktar Herren och som högaktar Hans namn. ’De kommer att vara Mina’, säger Herren över härskaror, ’den dagen då jag utför Min sgula [speciell merit/egenskap] kommer jag att förbarma mig över dem som en man som förbarmar sig över sin egen son som tjänar honom.’”

Vi finner att de säger samma sak till varandra som Han sade, “ Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss ... och en minnesbok skrevs inför Honom för de som fruktar Herren och som högaktar Hans namn”. Detta för att Skaparen kommer att förbarma sig över dem som en som förbarmar sig över sin son, som tjänar honom, det vill säga först den dag då jag utför sgula – dagen vid korrigeringens slut.

Så är det för innan korrigeringens slut, före vi kvalificerat våra mottagandekärl att enbart ta emot för att bringa vår Skapare belåtenhet och inte för vår egen nytta, kallas Malchut “trädet med kunskap om gott och ont”. Detta på grund av att Malchut är vägledandet av världen genom människors handlingar. Och då vi är oförmögna att ta emot all förnöjsamhet och njutning som Skaparen tänkt sig till vår fördel i skapelsetanken, måste vi ta emot vägledningen genom gott och ont från Malchut. Denna vägledning gör oss redo att till slut korrigera våra mottagandekärl för att ge och att belönas med den förnöjsamhet och njutning Han tänkt sig till vår fördel.

Vår förnimmelse av gott och ont orsakar även belöning och bestraffning, eftersom förnimmelsen av ont orsakar separation från tro på Skaparen. Det följer att om man, under tiden man känner den dåliga känslan, anstränger sig att inte skända sin tro enbart på grund av det, och att hålla Tora och mitzvot i sin helhet, då belönas. Och om man inte lyckas i prövningen och tar emot separation, då fylls man med onda tankar.

Det är känt att Skaparen för sådana tankar bestraffar som för handlingar. Om det står det skrivet, ”lägga beslag på huset Israels hjärtan”. Det är även känt att den rättfärdiges rättfärdighet inte kommer att rädda honom på hans överträdelses dag. Men detta angår enbart de som begrundar begynnelsen.

Men ibland segrar tankarna över en tills man undrar om alla de goda gärningar man utfört och säger, ”Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss, och att vi har vandrat sörjande inför Herren av härskaror?” Då blir man fullständigt orättfärdig för att man begrundar begynnelsen och förlorar alla de goda handlingar man utfört genom denna dåliga tanke, som det står skrivet, ”Den rättfärdiges rättfärdighet kommer inte att rädda honom på dagen för hans överträdelse”. Därför hjälper ånger, även om detta redan betraktas som att ånyo börja tjäna Skaparen, som ett nyfött barn, vars rättfärdighet från det förflutna helt har försvunnit.

Ofta orsakar vägledningen genom gott och ont oss uppgångar och nedgångar, var och en i enlighet med vad man är. Man bör känna till att varje uppgång därför betraktas som en separat dag på grund av den stora nedgång man hade, när man tvivlade på begynnelsen, och under uppgången är man som ett nyfött barn. Därmed är det i varje uppgång som om man ånyo börjar tjäna Skaparen. Därför anses varje uppgång vara en specifik dag, och likaledes, varje nedgång anses vara en specifik natt.

Det står skrivet, “Dag talar till dag därom”, en helig dag, från Kungens övre dagar. Med andra ord prisas vännerna under varje uppgång man har, när man håller sig fast vid Skaparens övre dagar, och var och en säger den sak han sade till sin vän. Så är det för genom det stora zivug vid korrigeringens slut kommer de att belönas med ånger ur kärlek, för de kommer att fullborda korrigeringen av alla mottagandekärl, så att de enbart kommer att vara för att bringa belåtenhet till Skaparen. I detta zivug kommer hela den väldiga fröjden och njutningen i skapelsetanken att träda fram för oss.

Då kommer vi uppenbart se att alla straffen från nedgångarnas tid, som förde oss till att betvivla begynnelsen, var de saker som renade oss och var de direkta orsakerna till all glädje och allt det goda som kommit till oss vid korrigeringens slut. Så är det, för vore det inte för de fruktansvärda straffen, skulle vi aldrig ha kommit till denna fröjd och njutning. Då kommer dessa synder att inverteras till faktiska meriter.

”Dag talar till dag därom” innebär att varje uppgång före slutet av korrigeringen är en de Kungens övre dagar som prisar vännerna. Nu träder den därmed åter fram i sin helhets fulla storslagenhet, som hör till den dagen, och prisar de vänner som håller Toran med den sak som var och en sade till vännerna, vilket är, ”Det är meningslöst att tjäna Gud, och vad har vi för nytta av att vi har hållit det Han befallt oss”, vilket då tillfogade stränga straff.

Så är det för att de nu har förvandlats till meriter, eftersom den dagens fullständiga helhet och lycka nu inte skulle kunna framträda, i denna storhet och prakt, om det inte vore för de straffen. Därför betraktas handlingarna hos de som yttrar orden ”de som fruktar Herren och som högaktar Hans namn” som goda handlingar. Därför sades det även om dem, ”Jag kommer att förbarma Mig över dem som en man som förbarmar sig över sin egen son som tjänar honom”.

Det sägs, “Dag talar till dag därom” och prisar den. Så är det på grund av att alla nätterna är nedgångarna, lidandet, och bestraffningarna som hindrade dvekut [vidhäftande] med Skaparen fram tills de blev många dagar, den ena efter den andra. Nu, när nätterna och mörkret har blivit meriter och även goda handlingar, skiner natten som dagen och mörkret som ljus, det finns inga hinder mer, och alla de 6 000 åren förenas i en enda stor dag.

Därmed har alla de zivugim som kom ut det ena efter det andra, och yppade uppgångar och nedgångar som var skilda från varandra, nu samlats i en nivå av en sublim och transcendent nivå av zivug, som skiner från den ena änden av världen till den andra änden av världen. Det står skrivet, ”Dag talar till dag därom”, för ordet som skilde mellan den ena dagen och nästa dag har nu blivit en stor lovordan, som lovordar den, för den har blivit en merit. Följaktligen blev de alla en dag för Herren.

När det sägs “och natt undervisar natt” avser det alla grader som styr under natten, som prisar varandra, till den kunskap som var och en tar emot från sin vän. Detta för att alla de orden och det lidande som kallas ”nätter”, för vilket graderna blev diskreta, en i taget, nu även de skiner likt dagen, eftersom de alla har samlats och blivit ett enda mottagandekärl för den stora kunskap som fyller hela jorden med kunskapen om Herren.

Det följer att varje natt för sig skulle förbli i mörker, om den inte hade kommit in i samlingen av alla nätter. Så är det för att varje natt tar emot sin andel av kunskapen enbart ur förbindelsen med resten av nätterna. Därmed anses varje natt uppenbara kunskap för de andra, för den vore opassande för kunskapen, förutom i kombination med en annan.

Och alla grader som styr under natten, det vill säga varje natt, som nu har kompletterats till att vara ett mottagandekärl för Herrens kunskap, prisar varandra. Det följer att var och en prisar sin vän på grund av den kunskap han tagit emot från sin vän, genom förbindelsen med sin vän, med natten. Han skulle inte ta emot om det inte vore för förbindelsen med sin vän, eftersom de bara alla tillsammans, samlade, blev värdiga att ta emot den stora kunskapen. Därför sades det, ” Och för den fullständiga helheten har de blivit vänner och älskare”, för i den stora helhet de tagit emot tillsammans, blir alla nätterna kära vänner för varandra.

141) “Det finns varken tal eller ord” innebär ord och ting från resten av ämnena i världen, som inte hörs framför Kungen, och Han har inget begär att höra dem. Men de ämnena, ”Deras linje har gått ut genom hela jorden”, det vill säga att de ämnena gör en linje mellan de som vistas ovan och de som vistas nedan. Och om någon skulle säga att de sakerna flackar omkring i världen, säger skriften, ”och deras yttranden till världens ände”.

Förklaring: Hittills har vi talat om de värsta straffen och det värsta lidandet, separationen från tro på Skaparen. Zohar säger att straffen och lidandet från andra ting i världen, från personliga överträdelser, och från helvetets plågor, och kroppsliga plågor, och så vidare, som fyller hela denna värld, även de samlas och inkluderas i detta stora zivug. Om det står det skrivet, ”Och så som Herren fröjdas över att få dig att blomstra och förökas, så kommer Herren att fröjdas över att få dig att gå under och förstöra dig”.

Så är det för de samlas alla och blir ett stort ljus, som förvandlas till munterhet och stor glädje. Och det sägs, ”Det finns varken tal eller ord” om resten av de världsliga ämnena, som är allt lidande i denna värld. De hörs inte framför den helige Kungen, då de förvandlas till munterhet och glädje. Han vill inte höra dem så han kommer inte att längta efter att höra dem, eftersom Kungen ur deras invertering till munterhet och glädje, kommer att åtrå dem och längta efter att höra dem.

Med andra ord kommer minnet av varje sorg och smärta från det förflutna nu, vid korrigeringens slut, orsaka stor glädje och njutning. Om det står det skrivet, ”under de dagarna och vid den tiden”, förkunnar Herren, ”man kommer att söka efter Israels ogärningar, men inga kommer att finnas”. Så är det för när de förvandlas till meriter kommer de att orsaka en sådan belåtenhet att det förflutnas ogärningar kommer att sökas för att skämta om dem, men de kommer inte att finnas”. Det vill säga att det för oss kommer att verka som om de inte längre existerar i deras verkliga form, som de gjorde i det förflutna. Och det sägs, ”Han vill inte höra dem”, det vill säga att det inte finns något yttrande eller tal, att det inte kommer att återvända till dem med ett begär och en längtan efter att höra dem, eftersom de nu alla har blivit heliga och trofasta ljus.

Denna stora nivå som vid korrigeringens slut stiger i det stora zivug från alla själarna och alla dåden – goda eller onda – betraktas som en linje och en pelare av ljus som skiner från den ena änden av världen till den andra änden av världen. Detta är den stora föreningen, som det står skrivet, ”Herren kommer att vara en och Hans namn ett”. Och det sades, ”Men de ämnena, deras linje har gått ut genom hela jorden”, då den nivå som kommer ut på de ämnena, vilka är varje sorts lidande och bestraffning, lyser upp från den ena änden av världen till den andra änden, det vill säga genom hela landet.

Det sades, “Från de som vistas ovan och från de som vistas nedan”. Detta ämne är sannerligen sublimt, och jag kommer att göra mitt bästa för att klargöra detta. Vi bör känna till att tidens ordning i evigheten inte är som den är i den här världen. Det följer att när Skaparen övervägde att skapa världen, var alla själarna med sina förhållanden redan skapade i Honom – fram till slutet, i den fullständiga helhet som krävs av dem, att ta emot all njutning och förnöjsamhet som Han hade tänkt glädja dem med. I Honom är framtiden som nuet, och framtid och förflutet gäller inte Honom.

Nu kan vi förstå orden, “Skaparen visade Adam HaRishon varje generation och dess lärare”, såväl som Moses. Detta verkar förbryllande. Eftersom de ännu inte skapats, hur kunde Han visa dem det? Det står emellertid skrivet att alla själarna och allt deras beteende fram till korrigeringens slut redan har kommit ut framför Honom i verkligheten. De är alla närvarande i den övre Edens lustgård, och därifrån kommer de ner, kläder kroppar i denna värld, var och en under sin tid. Skaparen visade dem för Adam HaRishon därifrån, även för Moses, och alla som var värdiga det. Detta är ett omfattande ämne som inte varje medvetande kan tåla.

Därför sägs det i Zohar att när de förenas i en ovan, förenas hon i ett nedan, eftersom nivån hos det stora zivug vid korrigeringens slut – som det står skrivet, ”Herren kommer att vara en och Hans namn ett” – redan har kommit ut ovan, alla själarna och allt beteende i världen, som kommer att skapas fram till korrigeringens slut, i relation till Hans evighet, för framtiden är som nuet för Honom. Det följer att denna pelare av ljus – som skiner från den ena änden av världen till den andra, som kommer att skina vid korrigeringens slut – redan står i den övre Edens lustgård och skiner för Honom som den kommer att framstå för oss vid korrigeringens slut.

Det står där, “Den ena motsatt den andra”, eftersom Skaparen är en, för vid korrigeringens slut kommer de två nivåerna att skina den ena motsatt den andra, och då ”kommer Herren vara en och Hans namn ett”. Och det står skrivet, ”Dessa saker utgör en linje mellan de som vistas ovan och de som vistas nedan”, en linje som skiner från de som vistas ovan och från de som vistas nedan, den ena motsatt den andra.

Så är det för att den nivån skiner från de som vistas ovan – som är själarna som alla vistas i den övre Edens lustgård – och skiner från de som vistas nedan – som är alla själar när de väl faktiskt har klätt sig i en kropp i denna värld och nått korrigeringens slut. Med andra ord skiner de två nivåerna tillsammans vid korrigeringens slut, och då framträder föreningen av ”Herrens är en och Hans namn är ett”.

Det säger oss att vi inte kommer att fela i att tänka att denna ljuspelare som skiner i den övre Edens Lustgård sträcker ut sig och lyser upp vid korrigeringens slut i den här världen. Därtill säger den oss att det inte är så. Istället görs firmamenten av de sakerna för denna nivå kommer ut på Yesod de ZA, som kallas ”ett firmament”.

Av denna anledning finns fortfarande denna distinktion i alla zivugim, där den första nivån kommer ut från firmamentet och ovan, och sedan lyser upp till mottagarna från firmamentet och neråt. Den nivå som kommer ut från firmamentet och uppåt kallas ”himmelen”, och den nivå som tas emot från firmamentet och nedåt kallas ”jorden”.

Det sades att när linjen av ljus förenar de som vistas ovan med de som vistas nedan förblir distinktionen mellan den övre Edens lustgård och de som vistas i denna värld. Så är det för enbart de som vistas i den övre Edens lustgård tar emot nivån av det zivug som kommer ut från firmamentet och uppåt, för firmamenten görs av dessa ting, det vill säga en ny himmel för de som vistas ovan. Enbart den ljusstyrka som sträcker ut sig från firmamentet och neråt tas emot av de som vistas nedan, och det kallas ”ett nytt land”. Det är det här som avslutar det lovprisandet, det vill säga att de som vistas nedan enbart erhåller det lovprisande och den ljusstyrka som sträcker ut sig från himmelen till jorden.

Och om man skulle säga att de ämnena är på en plats, eftersom det förklarades att zivug utfördes likt alla zivugim, där det från firmamentet och ovan sträcker ut sig till firmamentet och nedan, och att det därför är möjligt att fela och säga att det bara är en tunn linje, som stiger på en plats. Det står skrivet om det i skapelsehandlingen, ”Låt vattnen ... samlas på en plats”, det vill säga enbart till världarnas inre, som enbart når Israel, och inte till världarnas yttre.

Men han säger att det inte är så, utan att de snarare vandrar i världen, att ljuset vandrar och fyller världen från den ena änden av världen till den andra. Om det står det skrivet, ”Och deras yttranden till världens ände”, det vill säga även till världarnas yttre, att det även når världens nationer, som det står skrivet, ”ty jorden kommer att vara full med Herrens kunskap”.

142) Och vem är i dem, eftersom firmamenten gjordes av dem? Han sade återigen, ”I dem har Han placerat ett tält för solen”. Den heliga solen, ZA, har där sin kammare och sin boning i dem, och han kröns i dem. Han säger att ljuspelaren kommer ut från firmamentet och ovan, och enbart ett lovordande av dem sträcker ut sig från firmamentet och nedan. Därmed bör vi fråga, ”Vem använder den ljuspelaren? Vem är i dem? Han svarade att ZA, solen, kröner och placerar sin boning i denna pelare av ljus, för han kröns i denna pelare som under en chuppah [vilket även betyder bröllopsbaldakin], eftersom ett tält innebär att det finns en baldakin ovan den. ”I dem placerade Han ett tält för solen.”

143) Då ZA är närvarande i dessa firmament och kröns i dem, är han som en brudgum som kommer ut ur sin chuppah, förtjust och springandes genom dessa firmament, gåendes ut ur dem och kommandes in i dem, springandes in i ett annat torn på en annan plats. Den träder fram från den ena änden av himmelen, kommer ut från den övre världen, och når den andra änden av himmelen ovan, Bina. Dess tid är slutet av himmelen nedan, Malchut, tiden på året som omger alla slut och som bands från himmelen till detta firmament.

Kommentar: Här antyder det en stor och sublim hemlighet – uppkomsten av solen från sin skida, från sin chuppah. När det stora zivug väl utförs i de firmamenten, i en chuppah, kommer han ut ur de firmamenten in i ett annat torn på en annan plats, i Malchut, som kallas ”Herrens namn är ’ett starkt torn’, eftersom Malchut då stiger och förenas med Honom som en.

Slutet av Malchut kallas “årstiden”. Före korrigeringen kallas klipot ”tidens ände” som skulle kunna få fäste där, men nu, efter slutet av korrigeringen, finns det fortfarande ett behov av att korrigera just denna bechina [aspekt]. Detta görs genom framträdandet av solen från sin skida, som det står skrivet, ”En brudgum kommer ut ur sin chuppah”, lyser upp och kommer in i ett annat torn, som är Malchut. Och då, ”Den gläder sig som en stark man åt att gå sin väg”, för den springer in i just det tornet, ”och dess tid till den andra änden av dem”, för den skiner från den enda änden av himmelen ovan, genom alla ändar i Malchut, för att korrigera denna årstid fram till slutet av himmelen nedan.

Därför sades det “Omger alla slut”. Slut, eftersom denna korrigering kompletterar korrigeringen av alla slut i Malchut. Därigenom bands hon från himmelen genom detta firmament, det vill säga att Malchut tar emot upplysning från änden av himmelen ovan genom detta firmament av ZA.

144) “Och det finns ingenting dolt från dess hetta”, från den årstiden och från solens period, som cirklar på varje sida. ”Och det finns ingenting dolt” innebär att det inte finns någon, bland alla de övre graderna, som kommer att gömma sig från den; de kommer alla att vända sig mot och komma till den, och det fanns inte en enda som doldes från den. ”Från dess hetta” innebär att den värmer upp och återvänder till dem, till vännerna, medan de är i fullständig ånger. All denna lovordan och all denna merit är på grund av att de ägnar sig åt Tora, som det står skrivet, ”Herrens Tora [lag] är hel”.

Så är det för efter det stora zivug hände ett fördöljande i alla de övre ljusen. Därmed sker detta nya zivug med nödvändighet i ett annat torn, som det står skrivet, ”Och dess tid till den andra änden av dem”, det vill säga att den åter öppnar alla de övre ljus som var dolda på grund av utsläckandet av BON, före dess uppstigande till SAG. Och det sades, ”Och det finns ingenting dolt från dess hetta”, från den perioden och från solens period, som omger på alla sidor.

Detta på grund av att detta zivug av solens period med årets period korrigerar slutet av Malchut på alla sidor, i varje aspekt, fram till att det är tillräckligt för den fullständiga korrigeringen, när BON stiger och blir SAG igen, som är en fullständig korrigering i varje aspekt. Därefter ”finns det inget fördolt”, det vill säga, ingen av de övre graderna är fördold för den, eftersom alla graderna och de övre ljusen som skulle vända och komma till den återigen uppenbaras i fullständigt yppande; de skulle alla vända och komma till den. Och det finns ingen som kan gömma sig från den, eftersom alla graderna och övre ljusen återvänder och långsamt kommer till den tills ingenting är dolt från den.

Det sägs ”från dess hetta”, eftersom den värmer upp och återvänder till dem medan de är i fullständig ånger. Detta innebär att det ovan nämnda yppandet inte sker under en minut, eftersom solens period gradvis skiner tills den är tillräckligt upphettad för fullständig ånger, när de orättfärdiga döms i den och de rättfärdiga helas av den. Och då belönas man med den ovan nämnda stora uppenbarelsen.

145) Sex gånger står här skrivet HaVaYaH [Herren]. Sex verser är från versen, ”Himmelen förtäljer” fram till ”Herrens lag är hel”. Därför står det Bereshit [I begynnelsen], där det finns sex bokstäver [på hebreiska]. ”Gud skapade himmelen och jorden” är sex ord [på hebreiska]. De andra verserna, från versen, ”Herrens lag är hel”, fram till ”som är skönare än guld” är enbart motsatta de sex gånger HaVaYaH som står skrivet i dem. De sex verserna själva förklaras emellertid inte.

De sex verserna från versen, “Himlarna förtäljer” fram till “Herrens lag är en”, är för de sex bokstäverna i ordet Bereshit. De sex namnen är för de sex ord som finns här, vilka är ”Gud skapade himmelen och jorden”.

Förklaring: Hela graden som framträder i världarna kommer först i bokstäverna, då det fortfarande är fördolt. Efteråt kommer det i kombinationer av orden, och vad som då finns i graden blir känt i 216 bokstäver och 72 ord. Det sades att de sex bokstäverna i orden Bereshit redan inkluderar himmelens och jordens existens i sig. Men de är fortfarande dolda, för de är enbart antydda i bokstäverna, utan några kombinationer av ord.

Efteråt finns det sex ord: “Gud, skapade, himmelen, och, jorden”. Och det som finns i ordet Bereshit blir uppenbarat, för de är himmelen och jorden och det som fyller dem. På liknande vis måste vi förstå de sex verserna från versen, ”Himmelen förtäljer” fram till ”Herrens lag är hel”, där det fortfarande är början av yppandet av korrigeringens slut, när det fortfarande är i bokstäver, som i de sex bokstäverna i ordet Bereshit. Det fullständiga yppandet vid korrigeringens slut börjar från ”Herrens lag är hel” och vidare, där det finns sex namn och varje namn indikerar ett uppnående, för att visa att det först är efter den fullständiga frälsningen som alla kombinationerna av ord som fanns i det stora zivug vid korrigeringens slut framträder i sex namn, som det står skrivet, ”Och det finns ingenting dolt från dess hetta”.

Det sades att det är om det det står skrivet Bereshit [I begynnelsen], där det finns sex bokstäver. ”Gud skapade himmelen och jorden” är sex ord. Om de sex verserna och sex namnen, är de sex bokstäverna i Bereshit skrivna i Toran, där himmel och jord försvinner. Och de yppas i sex ord: ”Gud, skapade, himmelen, ord, jorden”. Så i de sex verserna från ”Himmelen förtäljer” fram till ”Herrens lag är hel” har det stora zivug vid korrigeringens slut inte uppenbarats fullständigt. Först efter orden ”Och det finns ingenting dolt från dess hetta” uppenbarades de sex namnen. I de sex namnen kommer hela uppenbarelsen av korrigeringens slut till dess yttersta och till fulländning.

Det sades att de andra verserna enbart motsvarar de sex namnen HaVaYaH, eftersom verserna skrivs efter ”Och det finns ingenting dolt från dess hetta”, fram till slutet av psalmen, vilket antyder de sex namn som står skrivna i dem. Det följer att de sex verserna är för de sex bokstäverna här, och de sex namnen är för de sex orden här.

Detta innebär att de sex bokstäverna från versen “Himmelen förtäljer” fram till “Herrens lag är hel” är som de sex bokstäverna i Bereshit, som inte är fullständigt uppenbarade. Och de sex namnen i orden från ”Herrens lag är hel” fram till slutet är som de sex orden, ”Gud, skapade, himmelen, och, jorden” som har kommit till sin fulländning. Det kommer för att berätta för oss att i de sex verserna uppenbaras deras grad ännu inte, och de är som de sex bokstäverna i Bereshit. Men efter de sex andra verserna, i vilka det finns sex namn, anländer de vid den önskade uppenbarelsen.

146) Medan de satt kom Rabbi Elazar, hans son, och Rabbi Abba in. Han berättade för dem, ”I sanning har Gudomlighetens ansikte kommit, därför kallade jag dig Peni’el, som har de tre bokstäverna i Pnei El [Guds ansikte], för du såg Guds ansikte ansikte mot ansikte. Och nu när du vet, och han för dig har uppenbarat text av Benaiah son till Jehoida, måste det vara ett ord av den heliga Atik, Keter. Och även den följande texten, ”Och han dödade egyptiern”. Och den mest fördolda, sade de, är den heliga Atik.

Kommentar: Detta syftar på frågan om åsneryttaren, som uppenbarade Benaiah son till Jehoidas själ, varför Rabbi Shimon kallade dem Peni’el. Själen till Benaiah, son till Jehoida, är en nivå som är ämnad att framträda vid korrigeringens slut. Därför upplevde även de täckandet och döljandet av alla de övre ljusen, som det står här i zivug av solens period under årets tid, fram tills de återigen belönats med alla ljusen.

Det är det här Rabbi Shimon uppenbarade för dem, versen om Benaiah son till Jehoida. Han antydde för dem att de redan har belönats med de sex verserna i ”Himmelen förtäljer”, och att de redan är i de sex namnen i de andra verserna. Så är det för medan de uppnådde själen till Benaiah, son till Jehoida, genom den åsneryttaren, var deras insikt ännu inte uppenbarad, eftersom de då var i sex verser, för de har genomgått miraklens och tecknens väg.

Men nu är Benaiahs själ öppet uppenbarad för dem, som det sades, ”Och nu när du vet att det är ett den heliga Atiks ord”, och även den följande texten. Detta på grund av att själen till Benaiah, Jehoidas son, är omskärelsen av Atik, det vill säga det stora zivug vid Atik Yomin, som de kände till även då. Men du känner även till följande vers – att han dödade ”De två av Ariel, Moab”, och han dödade egyptiern. Alla de verserna är även de omskärelsen av Atik, och den som är mest fördold, sade de, avseende Atik Yomin, som är den mest fördolda.

147) Denna vers, “Och han dödade egyptiern” förklaras på annan plats, det vill säga på en annan grad. ”Och han dödade egyptiern, en man av mått, fem alnar hög”. Allt det är en sak. Denne egyptier är den kände om vem det står skrivet, ”Mycket stor i landet Egypten i tjänarnas ögon”, för han var stor och värdefull, som den gamle mannen avslöjade.

Kommentar: Den vers som Rav Hamnuna Saba förklarade, “Han dödade en egyptier, en man med visioner”, förklaras på en annan grad, i enlighet med orden i Krönikorna, “Och han dödade en egyptier”, och det är allt ett. De två verserna är en, för det står skrivet, ”Han dödade en egyptier, en man med visioner”, och det står skrivet, ”Och han dödade egyptiern, en man av mått, fem alnar hög”. Båda är en, och det syftar på Moses i olika ordalag.

148) Denna vers studeras i det övre seminariet. En man av resning; det är allt ett. En man med visioner och en man av resning är allt ett, eftersom han är sabbaten och sabbatområdet, som det står skrivet, ”Du skall även mäta utanför staden”. Det står även skrivet, ”Du kommer inte att döma fel, i mått av vikt”. Därmed är han en man av mått. Och han är sannerligen en man av mått; hans längd är från den ena änden av världen till den andra änden av världen. Likaså Adam HaRishon. Och om du skulle säga, ”Men det står skrivet ’fem alnar hög’”, var dessa fem alnar från den ena änden av världen till den andra änden av världen.

Kommentar: Det är Skaparens seminarium. Rabbi Shimon sade om detta seminarium, ”Jag såg ädla män, och de var få”. Det finns ett seminarium nedan, som är Matats seminarium. Han säger att du kommer att förklara denna vers, som Saba förklarade, i det övre seminariet. En man med visioner syftar på graden Moses, om vilken det står skrivet, ”Det har aldrig funnits en profet såsom Moses”, som det står skrivet, ”I syn, och inte i gåtor”. En man av mått nämns även efter visionen, men ett mått av den visionen, eftersom måttet av den visionen är från den ena änden av världen till den andra.

Vision och mått är besläktade med sabbaten och sabbatzonen: sabbatzonen är slutet av måttet av sabbaten. Men under de 6 000 åren är sabbatzonens mått begränsat till 2 000 alnar. Efter korrigeringens slut kommer sabbatzonen att vara från den ena änden av världen till den andra, som det står skrivet, ”Och Herren kommer att vara kung över hela jorden”. Och det sades, ”En man med visioner och en man av mått är allt ett, eftersom det är sabbaten och sabbatzonen. Det står skrivet, ”Du skall även mäta utanför staden”, och det står skrivet, ”Du kommer inte att döma fel, i mått av vikt”. Därmed handlar mått om slutet av sakens gräns. På liknande vis indikerar en man av mått slutet av gränsen för sabbaten efter korrigeringens slut – från den ena änden av världen till den andra.

Det sades “Och han är verkligen en man av mått”. En man av mått innebär innehavaren av just den egenskapen, [på hebreiska betyder mida egenskap såväl som mått], att egenskapen inte styr honom, utan att han styr den egenskapen och utför den i enlighet med sin vilja och sitt begär.

Detta var Adam HaRishon före hans synd med kunskapens träd – hans längd var från den ena änden av världen till den andra. Han lyste upp från den ena änden av världen till den andra, som måttet av sabbatzonen efter korrigeringens slut. Dessa fem alnar var från den ena änden av världen till den andra änden av världen på grund av att de fem alnarna är 10 sfirot, som egentligen bara är KHB TM, som efter korrigeringens slut kommer att sprida sig från den ena änden av världen till den andra.

149) “Och i egyptierns händer fanns en spira”, som det står skrivet, “likt en vävbom”, vilket är Guds stav som fanns i hand hans, ingraverad i det ristade och explicita namnet i upplysningen av bokstavskombinationer, som Bezalel och hans seminarium – som kallas ”vävare” – graverade in. Det står skrivet, Han fyllde dem ... en gravör och en tänkare ... i fina tyger, och en vävare”. Och i den spiran lyste namnet som var graverat in i den på alla sidor upp i de visas upplysning, som graverade det explicita namnet i 42 bechinot [urskiljningar/aspekter]. Och hädanefter är texten som den gamle mannen förklarade ovan, lycklig är han.

Kommentar: Bokstavskombinationerna för det heliga namnet kallas “vävande”. Likt en vävare som väver trådarna till kläder, förenas bokstäverna och förenas i ord av det heliga Namnet, vilket innebär heliga insikter. Det sägs att med Guds spira, som var i Moses händer, graverades det explicita Namnets bokstavskombinationer in, likt Bezalel och hans seminarium graverade in tabernaklets arbete. Därför kallas Guds stav en ”vävbom”, efter Bezalel, som kallas ”en vävare”.

En “bom” är som en ljusstråle, och vävaren är Bezalel, vilket antyder att det explicita Namnets bokstavskombinationers ljus var som det explicita Namnets ljus som Bezalel graverade. Därför sades det, ”i upplysning av bokstavskombinationer, som Bezalel graverade”.

Före korrigeringens slut sken spiran inte på alla sidor, eftersom det fanns en skillnad mellan Guds spira och Moses spira. Om Moses spira står det skrivet, ”Sträck ut din hand och greppa den vid dess svans ... och den blev en spira i hans hand”. Alltså sken den inte på alla sidor. Däremot skiner den på alla sidor efter korrigeringens slut.

Det sades att det inristade Namnet i den staven sken på alla sidor med de visas upplysning, som skulle gravera det explicita Namnet i 42 bechinot, eftersom det explicita Namnet som var inristat i spiran lyste upp på alla sidor, som i “Döden kommer att sväljas upp för evigt”.

150) Återvänd O dyre, återvänd, och vi kommer att förnya brudens korrigering denna natt. De som binder sig med henne den natten kommer att hållas med henne under hela det året, ovan och nedan, och kommer att fullgöra sitt år i fred. Om dem står det skrivet, ”Guds ängel slår sitt läger runt de som fruktar Honom, och befriar dem. Smaka och se att Herren är god”.

Det finns två tolkningar av detta, som båda tillsammans är sanna:

1. Enligt den första tolkningen är dagen för givandet av Toran upplysning av korrigeringens slut, när döden sväljs upp för evigt och frihet från dödsängeln råder. Därmed är det lönt att anstränga sig för att vid dess tid attrahera detta ljus, på shavuotdagen. Så är det för det är ljusens natur att de förnyar sig vid sina säsonger, och man kommer att försäkras om att man även nu kommer att fullborda sitt år i fred, och vara fri från dödsängeln.
2. Den andra tolkningen syftar på den faktiska tiden för korrigeringens slut. Här kommer innebörden av ”kommer att fullborda sitt år i fred” vara att Malchut kallas ”år”, och ur ljusens förnyelse hos de som håller Toran efter korrigeringens slut, kommer man vara garanterad att korrigera året, Malchut, till fullo. Så är det på grund av att ljusens förnyelse hos de som håller Toran kallas ”korrigeringen av brudens natt”, som är Malchut, som kallas ”år”. Därigenom kommer man att fullborda sitt år i fred, i fullständig perfektion.

Mi Barah Eleh [Vem skapade dessa]

7) Beresheet [i begynnelsen]. Rabbi Elazar började, ”Höj din blick och se vem som skapade dessa”. ”Höj din blick”, till vilken plats? Till platsen till vilken alla blickar i förväntan – öppnandet av ögonen, Malchut de rosh de AA. Där kommer du känna denna dolda Atik, för vem frågan ”Vem skapade dessa?” gäller. Vem är han? Han är den som kallas Mi [vem], ZAT de Bina, den som kallas, ”Från kanten av himlen ovan”, och som äger allt. Och eftersom frågan ligger i Honom, och Han är fördold, kallas Han Mi, som i en fråga. Så är det för att det inte finns några frågor ovan honom, och denna himmelens kant, där frågor återfinns, kallas Mi.

Förklaring: Rabbi Elazar förklarar innebörden av skapandet av himmel och jord i texten Beresheet. Himmel och jord är alla det sju skapelsedagarna; de är ZON de Atzilut. Men varför står det ”barah” [skapade], som är Bina och inte Atzilut, det borde ha stått he’etzil [emanerade]? Zohar säger, ”Vem är öppningen av ögonen? Malchut de rosh de AA de Atzilut kallas “öppningen av ögonen”, för sfira Chochma av de tio sfirot de rosh kallas eynaim [ögon].

Det är även så att det bara finns KH i rosh de AA, därmed kallas hans Malchut “öppningen av ögonen”, eftersom mochin de Chochma rinner ner från rosh de AA till alla partzufim i Atzilut genom hennes öppnande. Därför sades det, ”Till platsen alla höjer sin blick i förväntan”, eftersom mochin de Chochma kallas eynaim, och det finns ingen mochin de Chochma i något partzuf i Atzilut, utom genom öppnandet av Malchut de rosh de AA.

Och där, i öppnandet av ögonen, i Malchut de rosh de AA, kommer du att veta hur Bina skapade ZON, eftersom ordet barah [skapade] betyder lebar [arameiska: utanför] graden Atzilut. Och eftersom Bina själv gick utanför graden rosh de AA, och därmed betraktades som Bria i relation till rosh de AA, skapade hon med nödvändighet även ZON.

Därmed blev ZA Yetzira, eftersom det som kommer ut ur Bria anses vara Yetzira, och Nukva blev Assiya, då allt som kommer ut ur Yetzira kallas Assiya.

De får emellertid inte jämföras med de faktiska BYA bakom parsa de Atzilut, för dessa Bina och ZON står ovan parsa i världen Atzilut. Snarare avser det enbart rosh de AA, varför det finns två sorters BYA i den:

1. Separerad BYA, som skiljde sig från Atzilut genom parsa, som är marken i världen Atzilut, som står ovan dem båda.
2. BYA av världen Atzilut själv, som är dess Bina, ZA, och Nukva. De är enbart utanför rosh de AA, och de är fortfarande Atzilut, men parsa inuti inälvorna av dessa AA, vid platsen för dess chazeh, står över dem från ovan. Därför separerades de från rosh de AA och betraktas som guf utan rosh, det vill säga i avsaknad av mochin de Chochma, som kallas rosh relativt världen Atzilut. Så är det på grund av att världen Atzilut vanligtvis betraktas som alla de fyra världarna ABYA's Chochma, och det som saknar Chochma anses vara guf utan rosh.

Det sades att denna dolda Atik, i vilken det finns en fråga, skapade dessa. Med andra ord kom Bina ut ur rosh de AA genom den Nukva som steg till Chochma de AA och där avslutade rosh de AA, och därmed övergick till av bli Bria och guf de AA, och därför delades i två bechinot [aspekter]: GAR och ZAT.

Ursprunget till Bina är de tio sfirot de Ohr yashar [direkt ljus]. Dess natur är inte att ta emot någon Chochma, utan enbart ljuset Chassadim, som det står skrivet, ”För han åtrår Chesed [barmhärtighet]”, och inte Chochma. Därmed befläckar inte hennes utgång till guf henne alls, eftersom hon inte ens när hon är vid rosh tar emot någon Chochma från honom. Därför förminskas hon inte alls på grund av hennes position under Malchut de rosh de AA, och nu betraktas även hon fullständigt som rosh, som om hon aldrig lämnat rosh de AA, och hon är grundad i övre AVI som kläder AA från peh till chazeh.

Den andra bechina [aspekten, urskiljandet], ZAT de Bina, kommer från hitkalelut [blandningen] av ZON i Bina, som är roten till ZON i Bina. Därmed behöver de upplysning av Chochma för ZON. Av denna anledning befläckades de av deras närvaro i guf de AA, som tömdes på Chochma, och de betraktas vara Bria, och VAK utan ett rosh. Det sägs om dem att Aba tog Ima utanför, utanför rosh de AA. De kallas YESHSUT och kläder AA från chazeh till tabur. Och deras barn, ZON, kläder från tabur de AA och neråt, fram till slutet av världen Atzilut.

Parsa inuti Arich Anpins inälvor står vid hans chazeh på grund av att hon är kraften av Malchut vid rosh de AA, som för ZAT de Bina utanför rosh, och hindrar dem från att ta emot Chochma. Detta på grund av att även om denna masach står vid peh de rosh de AA, agerar den ändå inte alls där på något vis, eftersom övre AVI – som betraktas som GAR de Bina, som fortfarande anses vara rosh de AA – står där. Det följer att masachs kraft enbart dominerar vid platsen för chazeh, ovan ZAT de Bina, och stöter ut ZAT de Bina under sig utanför rosh de AA.

Därmed kallas GAR de Bina “den dolda Atik”, eftersom rosh de AA kallas “Atik”, och då GAR de Bina – som är från peh de AA och neråt – fortfarande anses stå vid rosh de AA, kallas även de Atik, likt rosh de AA. Men på grund av deras närvaro i guf av AA, kallas de ”den fördolda Atik”. Det sades att denna fördolda Atik, i vilken det finns en fråga, skapade dessa, det vill säga enbart ZAT av denna fördolda Atik, som kallas YESHSUT, i vilken det finns en fråga, att ta emot ZON i dem genom att höja MAN. Så är det för ”dessa” innebär höjande av MAN, som i ”be om regnen”, och han säger att enbart denna fördolda ZAT de Atik, som kallas YESHSUT, är redo för en fråga, att ta emot MAN för utsträckande av ljuset Chochma, eftersom de saknar Chochma. Dessförinnan betraktas de som Bria. Alltså skapade ZON de som kallas ”dessa”.

Och även de skapades utan ett rosh, likt honom, eftersom ordet “skapade” indikerar en brist i rosh i relation till Atzilut. Och vem är Mi [vem]? Det är ZAT de Bina, som är redo för en fråga. De kallas Mi, och ordet ”skapade” syftar på dem, för de själva blev Bria på grund av parsa vid chazeh de AA, som separerade dem från upplysningen av rosh de AA.

Det sades, “Från kanten av himmelen ovan”, det vill säga att allt i hans ägo, ZAT de Bina, som kallas YESHSUT och kallas Mi, anses vara ”kanten av himmelen ovan”. Detta på grund av att himmelen är ZA, som enbart tar emot från YESHSUT, som kallas Mi. Detta är anledningen till att Mi kallas ”kanten av himmelen ovan”, att allt är i hans ägo, eftersom himmel och jord, som är ZON och de tre lägre världarna BYA, båda tar emot från YESHSUT, som kallas Mi. Detta är anledningen till att ”allt är i hans ägo”.

“Så är det på grund av att det inte finns några frågor ovan honom, och denna himmelens kant, där frågorna återfinns, kallas Mi. Detta betyder att det inte finns några frågor ovan GAR de Bina, i övre AVI, eftersom de inte tar emot MAN för utsträckande av Chochma, då de är ljus av Chassadim och inte saknar Chochma. Därför kallas de inte Mi, eftersom de inte anses vara ”kanten av himmelen”, för de behöver inte ZON, som behöver upplysning av Chochma. Och det finns en förfrågan enbart i ZAT, som är YESHSUT, om att ta emot MAN från ZON och att stiga till rosh de AA för att ta emot upplysning av Chochma för dem. Därmed anses de vara ”kanten av himmelen ovan”, för att ZA, som kallas ”himmel”, tar emot från dem.

8) Det finns även en till, nedan, som kallas Ma. Vad är förbindelsen mellan de två? Den första, som kallas Mi, är fördold. Det finns en fråga i honom. Eftersom människan frågade och undersökte, för att söka och att veta från grad till grad ända till slutet av alla grader, Malchut, när han väl har nått dit, är han Ma [som betyder ”vad” på hebreiska], det vill säga ”Vad visste du?” ”Vad har du observerat?” ”Vad har du undersökt?”. Trots allt är allt lika fördolt som innan.

Förklaring: När Nukva de ZA är panim be panim [PBP] med ZA, kallas Nukva även Ma, likt ZA. Hon betraktas som kanten av himmelen ovan, eftersom hon är slutet av alla grader och slutar i Atzilut. Det följer att ZA, som kallas ”himmel”, står mellan YESHSUT, som kallas ”kanten av himmelen ovan”, och Nukva, som kallas ”kanten av himmelen nedan”.

Det sades, “Eftersom människan frågade och undersökte, för att observera”. ”Att observera” syftar på zivug de AVI, som kallas histaklut [observation] av AVI på varandra genom deras uppstigande till rosh de AA. Då återvänder Bina för att ta emot upplysning av Chochma för ZON. Detta på grund av att medan YESHSUT, ZAT de Bina, inte behöver upplysning av Chochma för sig själva, eftersom ZAT de Bina i och för sig själva är lika deras GAR och inte behöver ta emot Chochma, väcker YESHSUT dem, när ZON höjer MAN till YESHSUT, för att de ska stiga till rosh de AA och ta emot Chochma. Men inte heller ZON höjer MAN till YESHSUT, förutom genom att höja MAN från de lägre människorna till ZON på ett sådant vis att människornas själar höjer MAN till ZON, då höjer ZON MAN till YESHSUT, och YESHSUT stiger till AA och blir en partzuf med övre AVI. Då betraktar AVI varandra och sträcker ut Chochma till ZON.

“Och eftersom människan frågade” innebär att han höjde MAN. ”Och undersökte” innebär att analysera sina handlingar, att höja ZON för zivug AVI, så att AVI ska titta på varandra och sträcka ut Chochma. ”Och att veta från grad till grad fram till slutet av alla grader, Malchut”, eftersom upplysningen av Chochma som dras genom höjandet av MAN och zivug kallas ”vetande” eller kallas Chochma genom Daat [visdom genom vetande], för ZON som stiger för MAN betraktas där som sfira Daat för AVI, då de orsakar deras zivug. Även zivug kallas ”vetande”, från orden, ”Och Adam kände sin hustru, Eva”.

“Och att veta” innebär att sträcka ut mochin i Daat från grad till grad, från Daat av graden AVI till mochin av graden ZA. ”Fram till slutet av alla grader” är från ZA till Nukva, som kallas ”slutet av alla grader”. Detta på grund av att Bina står achor be achor [ABA, rygg mot rygg] med Chochma, för hon är enbart Chassadim, och återgår enbart till att vara PBP med Chochma för ZON’s skull.

“När han anlänt dit” är Ma [även “vad”]. När mochin har anlänt till Nukva de ZA, kallas Nukva Ma, den lägsta graden. Den lägre världen, Malchut, kallas Ma. Det står skrivet, ”Vad ber Herren din Gud dig om?” Uttala det inte Ma [vad], utan me’ah [100], eftersom alla de övre graderna i sin helhet, som är 50, befinner sig här i Malchut, alltså kallas hon “100”, eftersom hennes 50, KHB TM, som var och en består av 10, och Binas 50, är 100. Därmed kallas Bina Mi, som är 50, och Malchut är Ma, som är 100, eftersom hon även inkluderar Binas 50 inom sig. Därför kallas det Ma, för att indikera att helheten av den stora helheten av dessa mochin först kommer då mochin har anlänt till Nukva.

Det står skrivet, “Vad visste du? Vad observerade du? Vad undersökte du? Trots allt är allt lika fördolt som innan.” Malchut kallas Ma för även om det övre utsträckandet av Chochma sträcker ut genom de övre graderna, Bina och ZA, träder hon inte fram förrän hon fullbordas här i Malchut, platsen för slutet av alla grader, slutet av utsträckandet av allt. Hon står uppenbarad i upplysning av Chochma. Och även om hon uppenbarades mer än alla, är hon redo för frågorna, ”Vad såg du?” ”Vad visste du?”, som det står skrivet, ”eftersom du inte såg någon avbild”.

Och även om den övre mochin redan har sträckts ut till henne genom höjande av MAN, och hon redan fullbordats med dem, finns det fortfarande en fråga i henne, som YESHSUT var innan höjandet av MAN. Därför sades det, ”Vad visste du? Vad observerade du? Vad undersökte du? Trots allt, är allt lika fördolt som innan”, för efter höjandet av MAN och utsträckandet av Mochin, är allt fortfarande fördolt i Nukva, som före höjandet av MAN, som fortfarande är redo att fråga, det vill säga höja MAN.

Hur hjälper alltså de lägre till genom att höja MAN, och varför drogs mochin till henne, eftersom de inte alls är uppenbarade? ”Uttala det inte Ma, utan me’ah”, 100 välsignelser som Nukva ger till de lägre. I enlighet med det, hur är hon fortfarande redo att fråga, och allt är fördolt som tidigare?

Det finns två mochin de gadlut i Nukva, som kallas första gadlut och andra gadlut. I den första gadlut stiger enbart övre AVI till rosh de AA, och inte YESHSUT. Och även om de blir en partzuf, förblev YESHSUT i guf de AA, men steg till AVI’s tidigare plats, och klädde från peh till chazeh de AA. Därmed blev YESHSUT, å ena sidan, rosh de AA, och de steg även över parsa de chazeh de AA, där rosh de AA lyser upp, som det förklarades i AVI själva, som stod där före höjandet av MAN.

Därför ger de fullständig mochin de GAR till ZA, och ZA till Nukva, och Nukva blir 100 välsignelser, eftersom ZON genom dessa mochin stiger till YESHSUT’s plats, från före höjandet av MAN från chazeh till tabur de AA. Det följer att Nukva är på Imas plats, och därför blir Nukva 100, likt Ima, eftersom 100 är i Ima, tusental i Aba, och den lägre som stiger till den övre blir som den.

Men å andra sidan är Nukva enbart lik Mi, som är redo för en fråga, som YESHSUT, före höjandet av MAN och utsträckandet av mochin, på grund av hennes klädande i platsen för YESHSUT de katnut från chazeh till tabur de AA. Därmed står hon under parsa inuti Arich Anpins inälvor, där upplysningen av rosh de AA upphör ovan denna parsa. Följaktligen vann Nukva så sett inte mochin och rosh de AA, för vars skull allt höjande av MAN ägde rum, och allt är lika fördolt som innan, före höjandet av MAN. Men i ett annat avseende vann Nukva att urskiljas som Ima för hon steg till YESHSUT’s plats, som kallas Ima, som blev 100 välsignelser.

Därför betraktas dessa mochin enbart som VAK de gadlut, eftersom hon inte kan ta emot rosh de gadlut, då hon är under parsa de chazeh de AA. Men hennes grad är nu likvärdig YESHSUT när den är VAK, före höjandet av MAN, när han stod från chazeh till tabur de AA. Detta är en stor gadlut för Nukva, men den kallas VAK de gadlut. Den saknar fortfarande GAR de gadlut, och erhållande av GAR de gadlut kallas ”Nukvas andra gadlut”.

Nu kan vi förstå varför Nukva kallas Ma. Den första orsaken ligger, som han förklarar, i den övre mochin som Nukva erhöll, som kallas ”100 välsignelser”. Därför sades det, ”Uttala det inte Ma, utan me’ah”, genom hennes stigande till YESHSUT’s plats genom dessa mochin. Den andra orsaken är att hon enbart steg till YESHSUT de katnuts plats, och är redo för en fråga från chazeh till tabur de AA. Därmed är mochin de Nukva fullständigt lika honom, och även Nukva blir redo för en fråga, det vill säga VAK utan GAR. Men det är en stor skillnad, för han är VAK av övre AVI, VAK de gadlut.

Dessutom, när det sades “Vad visste du, eftersom allt är lika fördolt som innan”, betyder inte det vad den gjorde innan, som Nukva var före höjandet av MAN, utan snarare som YESHSUT var före höjandet av MAN. Men Nukva vann mycket genom att höja MAN, eftersom hon nu tog emot Ima, 100 välsignelser, även om de är VAK de gadlut. Därmed är hon fortfarande redo för en fråga, som YESHSUT var före höjandet av MAN.

9) Om det står det skrivet, “Vad skall jag vittna till dig? Med vad skall jag jämföra dig, o Jerusalems dotter?” Detta på grund av att när templet förstördes kom en röst ut och sade, ”Vad skall jag vittna till dig? Med vad skall jag jämföra dig?”, det vill säga att jag kommer att tillrättavisa dig med detta Ma. Varje dag vittnar jag till dig från forntida dagar, som det står skrivet, ”Jag kallar himmel och jord att vittna mot dig idag”.

“Med vad skall jag jämföra dig?” På så vis har jag krönt dig med heliga kronor och gjort dig till härskare över världen, som det står skrivet, ”Är detta staden om vilken de sade, skönhetens perfektion?” Jag har kallat dig ”Jerusalem, som är byggd som en stad som sattes samman”.

“Vad skall jag likna dig vid och trösta dig?” Som du sitter är det ovan, i Jerusalem ovan. Likt de heliga inte kommer in i dig i heliga arrangemang, svär jag till dig att jag inte kommer att gå in ovan till dess att dina arméer går in i dig nedan. Detta är din tröst, eftersom jag jämför den graden med dig, Jerusalem ovan, Malchut, i allt, nu när du är här, din splittring är lika stor som havet. Och om du säger att du inte har något helande eller botemedel, vem kommer att hela dig? Det är den översta, dolda graden, kallad Mi, genom vilken allt existerar, som är Bina. Hon kommer att hela dig och resa dig.

Förklaring: Förstörelsen av templet skedde på grund av att Israel syndade i avgudadyrkan och inte ville höja MAN för zivug av ZON. Istället ville de sträcka ut överflödet för sitra achra, som kallas ”andra gudar”. Därför separerades zivug de ZON, de 100 välsignelserna från Nukva ställdes in, och templet förstördes. Det sägs, ”En röst brister ut och säger, ’Vad skall jag vitta till dig’”, eftersom jag varenda dag sedan urminnes dagar har vittnat för dig. Dessa VAK de gadlut som Nukva tar emot i Ma kallas ”urminnes dagar”, som det står skrivet, ”Sannerligen, fråga nu om de första dagarna”, och från himmelens kant till himmelens kant. Det kallas så eftersom de är VAK de AVI, eftersom YESHSUT är ZAT de AVI, och de sju dagarna av AVI är de första till de sju dagarna av ZON, som det står skrivet, ”Jag kallar himmel och jord att vittna mot dig idag”.

Innebörden av zivug ZON, som kallas “himmel och jord”, är att texten varnar att värna och upprätthålla zivug. Om inte, varnar texten, ”att du säkerligen kvickt kommer att avtyna från landet”. Det står skrivet, ”Vad [Ma] skall jag vittna till er?” Jag har avseende de 100 välsignelserna varnat att hålla dem och att utföra dem, och ni höll dem inte. Därför har ”Ni kommer säkerligen att avtyna från landet” skett i er.

Det sades “Vad ska jag jämföra dig med?” På så vis har jag krönt dig med heliga kronor och gjort dig till härskare över världen. Jag har kallat dig ”Jerusalem som är uppbyggd som en stad som har satts samman”. Det är så för i dessa 100 välsignelser som Nukva tar emot från ZA i ett zivug, är Ma i deras uppstigande till YESHSUT, ZA blir som Ysrael Saba, och Nukva blir som Tvuna. Då blir hennes ljus 100 välsignelser, likt Tvunas ljus. Om det står det skrivet, ”som en stad som har satts samman”, eftersom Nukva, som kallas ”stad”, gick ihop med Tvuna, och Nukva urskildes som Tvuna, som tar emot mochin de Tvuna därifrån, vilket kallas ”heliga kronor”. Då kallas hon ”perfektionen av skönhet, en fröjd för hela jorden”, och tar emot styret över världen.

Det sades, “Vad [Ma] skall jag jämföra dig med och trösta dig?”. Så som du sitter, så är det i Jerusalem ovan. Med andra ord, på grund av Israels synd – att templet förstördes och att de fick gå i exil från sitt land – vållade de även separation för Nukva, eftersom hennes lägre nio föll ner i klipot, och hon återvände till en punkt under Yesod. Och det nedtecknades, ”Vem kommer att hela dig?” Om Israels barn ångrar sig, korrigerar sina handlingar, och höjer MAN till ZON, kommer den övre mochin ännu en gång att dras till ZON, Nukva kommer återigen att stiga till YESHSUT, som kallas Mi, och det kommer att finnas helande.

10) “Från himmelens kant”. Mi är kanten av himmelen ovan, YESHSUT. Ma är himmelens kant nedan, Malchut. Detta är vad Jakob, ZA, ärvde, som fäste från ända till ända, från den första ändan, Mi, till den sista ändan, Ma, ståendes i mitten mellan YESHSUT och Malchut. Därför står det skrivet, ”Vem skapade dessa?” YESHSUT, Mi, skapade ZA och Malchut, eleh [dessa, men även alef-lamed-hey].

Förklaring: Han borde ha skrivit, “Från himmelens början till himmelens slut”, så varför står det “från kant till kant”, ”från ända till ända”? Det sades, ”Från [Mi] kanten av himmelen ovan”, YESHSUT, redo för en fråga. Han kläder från chazeh till tabur de AA. Ma, Nukva före höjandet av MAN, är slutet av alla grader från chazeh de ZA och nedåt. Mellan dem står Jakob, ZA, som börjar kläda från platsen för tabur de AA genom Nukva.

Och där fäster han från slutet av Mi till slutet av Ma, eftersom Mi slutar vid tabur de AA, där Jakob börjar. Och Nukva, Ma, står vid hans slut. Emellertid talar skriften om tiden efter utsträckandet av mochin till ZON, som det står skrivet, ”I sanning, fråga nu angående de första dagarna”, där ZON stiger och tar emot mochin de YESHSUT, som kallas ”första dagar”. Då steg himmelens kant nedan, Ma, Nukva, och klädde himmelens kant ovan, Mi, YESHSUT, och båda befinner sig på exakt samma plats.

Därför står det skrivet, “Från kant till kant”, eftersom de båda nu har blivit en himmelens kant, eftersom ZA tar emot de första dagarna, som är VAK från Ysrael Saba, HGT NHY, och Nukva tar Tvuna, Malchut de Bina, som nu befinner sig vid kanten av ZA, som kallas ”himmel”. Men avseende det som föregår mochin, betraktas hon som himmelens huvud.

Och det finns en annan betydelse: himmelen ovan är Ysrael Saba, som består av de första sex dagarna, HGT NHY de Bina, och himmelens kant ovan är Tvuna, Malchut de Bina. Och innebörden av orden kommer att vara ”från kanten av Ysrael Saba till kanten av ZA”, som kallas ”himmelen nedan”.

Om dessa mochin säger skriften, “Vem skapade dessa?”, för Mi är YESHSUT, som står vid platsen för Bria de AA, från chazeh till tabur, under parsa inuti Arich Anpins inälvor, dit upplysningen av rosh de AA inte längre når. Därför betraktas det som Bria, bar [utanför] rosh de AA. Därmed är han redo för en fråga. Det följer att när ZON väl uppnår dessa mochin, som stiger och kläder denna Mi, och tar hans plats från chazeh till tabur de AA, urskiljs även deras mochin enbart som Bria de AA. Och det står skrivet, ”Vem [Mi] skapade dessa”, med innebörden att ZON tog mochin de Bria [vilket även betyder skapelse] från Mi.

Vem skapade dessa av Elijahu

11) Rabbi Shimon sade, “Elazar, min son, hör upp att prata, och du kommer att upptäcka fördöljandet av den översta hemligheten som världens folk inte känner till”. Rabbi Elazar blev tyst. Rabbi Shimon grät och sade, ”Elazar, vad är eleh [dessa]? Om du säger att det är stjärnor och tecken, är de alltid synliga? Och i Ma [vad], som är Malchut, skapades de? Det står skrivet, ’Himlarna skapades av Herrens ord’. Himlarna skapades av Malchut, som kallas ’Herrens ord’. Och om eleh, sades om de dolda tingen, borde det inte ha stått eleh, eftersom de är blottade stjärnor och tecken”.

Förklaring: Här avslöjade Rabbi Elazar mochin av den första gadlut, och Rabbi Shimon ville avslöja mochin av den andra gadlut, den övre mochin av Chaya. Detta är anledningen till att han befallde honom att upphöra med sina ord, så att han för honom skulle avslöja döljandet av den översta hemligheten, som världens folk inte kände till, för dessa mochin var ännu inte uppenbarade i världen, och Rabbi Shimon uppenbarade dem här.

När det sades “Vad är eleh?”, vad nytt bringar oss texten här, i ”Mi [vem] skapade eleh [dessa]”, som är ZON? Om du säger att det är stjärnorna och tecknen, den mochin de VAK de gadlut de erhöll, och att detta är vad orden ”Vem skapade dessa” avser, eftersom mochin de VAK kallas ”stjärnor och tecken”, frågar han om det, ”Vad nytt är det?” Trots allt syns de alltid, eftersom de inte är ZON’s vanliga mochin, som alltid kan sträckas ut, även på vardagar. De är inte ett så stort tillägg att orden ”Vem skapade dessa” kommer att framträda på dem.

Vi kan inte heller tolka det så att dessa mochin hela tiden är tillämpliga, eftersom ZA bara har nivån VAK utan ett huvud permanent, och bara genom att höja MAN sträcks dessa mochin ut. Snarare är meningen att de alltid kan sträckas ut, även under vardagar, eftersom det är så de dras varje dag under morgonbönen.

Han frågar även, “Med Ma [vad] skapades de?” Dessa mochin tillskrivs inte Bina, utan ZON de Atzilut, som kallas Ma, och från vilka de kom, som det står skrivet, ”Genom Herrens ord”, som är ZON, där ZA är HaVaYaH [Herren] och Nukva är ”ett ord”.

12) Denna hemlighet uppenbarades emellertid enbart under en enda dag, när jag var vid stranden, och Elijahu kom och berättade för mig, “Rabbi, visste du vad det är, ‘Vem skapade dessa?’” Jag sade till honom, ”Det är himmelen och deras härskara, Skaparens arbete, som människor bör följa, och välsigna Honom, som det står skrivet, ’När jag reflekterar över Dina himlar, Dina fingrars verk, o Herre, vår Herre, hur stort är Ditt namn över hela jorden.’”

13) Han sade mig, “Rabbi, det fanns en dold sak inför Skaparen, och Han avslöjade den i församlingen ovan”. När det mer fördolda av allt det som är fördolt ville avslöjas, gjorde han först en liten punkt, Malchut, som steg upp till att bli en tanke, Bina, det vill säga att Malchut steg och inkluderades i Bina. I den formade han alla bilder och ristade alla gravyrer.

Förklaring: Atik, världen Atziluts första rosh, kallas “mer fördold än allt det som är fördolt”. Vi lär oss om det att om vilken ledare av en nation som helst inte först är korrigerad, korrigeras inte folket. Varifrån vet vi det? Från Atik Yomin, för så länge som han inte var korrigerad i alla sina korrigeringar, korrigerades inte alla de som behöver korrigering, och världarna förstördes. När Atik, som är mer fördold än allt det fördolda, ville korrigeras, korrigerade han allt som manligt och kvinnligt. Han höjde Malchut till Bina, och Malchut blev Nukva i alla sfirot, där varje sfira bestod av manligt och kvinnligt, och när denna Chochma, som är summan av allt, Chochma av de 32 vägarna, kom ut och lyste upp från Atik, lyste hon bara upp i manligt och kvinnligt, det vill säga att Chochma spred och framkallade Bina ur henne. Det följer att de är manligt och kvinnligt, och detta är korrigeringen av tzimtzum bet [den andra begränsningen].

När den mest dolda av allt fördolt ville avslöjas, gjorde han först en punkt. Det vill säga, när Atik ville träda fram i världarna, genom kraften av korrigeringen i tzimtzum bet, gjorde han en enda punkt i rosh de AA, i hans Chochma, höjde Malchut, punkten, till rosh de AA, där Nukva som höjer Ohr chozer korrigerades, kläder de tio sfirot de rosh de AA, och rosh de AA slutade vid sfira Chochma stimaa. Därmed var Chochma manlig och Nukva, Bina, och ZON de rosh de AA gick utanför rosh, till graden guf de AA. Detta är innebörden av att Chochma expanderar och kastar ut Bina ur sig för att bli guf.

Det sades, “Denna steg till att bli en tanke”, som är Bina. Denna punkt av Malchut – som steg till Chochma, och genom vilken Chochma etablerades som manlig och kvinnlig – steg på grund av den och blev en tanke, Bina. Så är det för hon står i zivug med Chochma, tar emot från Chochma, och den som tar emot från Chochma betraktas som Bina, inte som Malchut. Det följer att även om Malchut vid sin rot blott är en punkt, blev hon Bina tack vare uppstigandet. Därför sades det, ”Denna steg till att bli en tanke”, vilket fick punkten att bli Bina, som kallas ”en tanke”.

Man bör veta att Zohar med namnet “tanke” ibland syftar på Chochma, och ibland på Bina. Detta på grund av att en tanke innebär Nukva de Chochma, därmed bör hon kallas Chochma, för hon är Nukva av Chochma. Hon är emellertid i och för sig själv Bina, och inte Chochma. Ändå kallas Bina ”tanke” enbart när hon urskiljs som rosh, tillsammans med Chochma.

Det sades, “I den formade han alla bilder och ristade alla gravyrer.” Detta för att vid punkten när hon steg till att bli en tanke, målade och graverade han alla fem partzufim i Atzilut, AA, AVI och ZON. ”Formade” i henne och ”graverade” i henne antyder en stor sak. ”Formade i henne” innebär att han emanerades av alla bilderna, som är de fem partzufim av Atzilut. Det vill säga, genom den zivug som gjordes på masach vid den punkt som steg till att bli en tanke, kom nivån VAK de Ohr chozer och Ohr yashar av KH ut i varje partzuf. Han ristade emellertid alla gravyrer i henne, en brist, så att brister och gravyrer gjordes tillsammans med uppstigandet av punkten till att bli en tanke, som är förberedelser för en mottagare över ljusen i alla Atziluts partzufim. Och eftersom det ämnet är grunden för all mochin de Atzilut bör det klargöras grundligt.

Stigandet av punkten till att bli en tanke, Bina, är genom att göra en ny sium [slut] i de tio sfirot på varje grad. Detta för att punkten, Malchut, med masach i sig, som stod för ett zivug vid platsen för Malchut av de tio sfirot de rosh, peh, och avslutade rosh där, nu steg till platsen för Bina de rosh, som kallas nikvey eynaim, Nukva de Chochma, som är Bina. Därmed gjordes ett zivug på hennes masach, vid platsen för nikvey eynaim, som avslutade rosh där. Och de tre sfirot Bina, ZA, och Malchut av rosh, som kallas AHP, steg ner under platsen för sium i rosh, in i graden av guf.

I de tio sfirot de guf gjordes det med nödvändighet likadant: Malchut som avslutar guf av partzuf stod tidigare vid platsen för mittpunkten, Malchut av de tio sfirot de guf, som kallas sium raglin. Nu steg hon till platsen för Bina de guf, Tifferet, eftersom HGT de guf är KHB, som avslutar guf vid Tifferet, platsen för chazeh, och de tre sfirot Bina och ZON de guf, som kallas TNHYM, kom ut ur Atzilut och föll ner i den separerade BYA.

Därmed, på grund av uppstigandet av punkten till att bli en tanke, delades varje grad upp i två halvor, där den övre halvan, KH, förblev i graden, och Bina och ZA och Nukva av varje grad förlorades från den och steg ner till graden under den. Detta är innebörden av uppdelningen av namnet Elokim i bokstäverna Mi eleh. Så är det för en fullständig grad i sfirot KHB ZON kallas med det heliga Namnet, Elokim, i vilket det finns fem bokstäver som motsvarar de fem sfirot KHB ZON. Eleh är KHB, och yod-mem är ZON. Nu när varje grad delats upp i två halvor, där KH förblev i Bina och ZON föll från henne, följer det att enbart de två bokstäverna Mi förblev i varje grad, och att de tre bokstäverna eleh [alef-lamed-hey] föll från varje grad till graden under den.

Men i enlighet med det borde de två bokstäverna alef-lamed ha förblivit i graderna, och hey-yod-mem borde ha fallit ner i graden under den. Saken är den att det alltid finns en inverterad relation mellan kelim och ljus. I kelim kommer den övre först: först kommer kli de Keter, sedan kli de Chochma, fram till kli de Malchut. Det motsatta gäller för ljusen. I dem kommer de lägre först: först kommer ljuset av Malchut, sedan ljuset av ZA, sedan ljuset av Bina, fram till ljuset av Keter.

Därmed, om det finns två kelim KH, så finns det två ljus, ljus av Malchut och ljus av ZA i dem, som kallas VAK. Därför urskiljer vi att enbart de två bokstäverna Mi förblev i graden: ljuset av Malchut och ljuset av ZA av namnet Elokim. Men de tre bokstäverna eleh föll från dem, följaktligen tömdes varje grad på GAR.

Det sades, “I den formade han alla bilder och ristade alla gravyrer”. Detta antyder uppdelningen av varje grad i två halvor genom uppstigandet av punkten till att bli en tanke. ”I den formade han alla bilder” hänvisar till de två bokstäverna Mi som förblev i helheten av graden, och formar bilden Adni. ”Ristade alla gravyrer” hänvisar till de tre bokstäverna eleh som föll från varje grad och fick en brist på dem, för på grund av deras frånvaro förblev enbart ljusen av Malchut och ljusen av ZA i graden, och de tre ljusen KHB saknas i dem, eftersom det inte finns något ljus utan ett kli. Därmed, om de återigen skulle erhålla kelim de Bina och ZON, skulle de omedelbart även erhålla GAR, för de är ömsesidigt beroende.

14) Graverade inom det heliga, dolda ljuset hänvisar till Malchut som inkluderades i Bina, en ristning av en enda dold bild, den heliga av de heliga, som är en djup struktur som kommer ut ur tanken, GAR, och kallas Mi, början av strukturen. Den står och den står inte, djup och dold i namnet Elokim. Den kallas även Mi de Elokim, vilket innebär att bokstäverna eleh saknas i namnet Elokim. Han ville uppenbaras och kallas med namnet Elokim; Han klädde i ärans lysande klädnad, ljuset Chassadim, och skapade dessa [eleh]. Och bokstäverna eleh steg i namnet Elokim, det vill säga att bokstäverna gick samman med varandra – bokstäverna Mi med bokstäverna eleh – och namnet Elokim fullbordades. Så länge som Han inte skapade eleh, förtjänade det inte namnet Elokim, och de som syndade med kalven sade om det, ”Dessa [eleh] är dina gudar, o Israel.”

Förklaring: Genom höjandet av MAN från de lägre sträcktes ett nytt ljus ut från AB SAG de AK, eftersom detta ljus från AB SAG de AK, ovanför tzimtzum bet, delar upp varje grad i två. När detta ljus sträcker ut sig från rosh de AA, sänker det alltså återigen punkten från tanken, från Binas plats, tillbaka till hennes plats, platsen för Malchut av rosh, som det var före tzimtzum bet. Och de tre sfirot Bina, ZA och Malchut, som föll från rosh, återvänder till att vara rosh, för zivug skedde på Malchuts plats, nedanför dem.

Detta anses som att namnet Elokim återigen uppenbarades, eftersom de tre bokstäverna eleh gick ihop med Mi vid samma grad igen, och namnet Elokim fullbordades i graden. Och då Bina och ZON de kelim återvände, återvände även ljusens GAR, och ljusens KHB ZON klädde i namnet Elokims fem bokstäver: KHB’s ljus i eleh, ZON’s ljus i yod-mem. Märk detta väl – att den fallna eleh betraktas som Binas och ZON’s kelim som saknas i graden. När eleh emellertid förenas i namnet Elokim, blir de KHB’s ljus, på grund av det inverterade förhållandet mellan kelim och ljus.

Det sades, “Graverad inom det heliga, dolda ljuset”, hänvisande till den Malchut som inkluderades i Bina, det vill säga att en masach och en plats för zivug ånyo ristades in i Malchut de rosh de AA, som kallas ”det dolda heliga ljuset”. Detta en gravyr av en dold bild, den heliga av de heliga, nivån GAR, som kallas ”den heligaste av heliga”. Och på grund av att den kommer ut ur en tanke, eftersom den punkt som steg till att bli en tanke nu har kommit ut ur en tanke och nått fram till dess riktiga plats – platsen för Malchut de rosh – har nu de tre kelim Bina, ZA och Nukva, eleh, återvänt till graden rosh, och namnet Elokim har fullbordats. Han kallar denna nivå av GAR med namnet, ”en dold bild”.

Det sades att den kallas Mi, begynnelsen av strukturen, för även om eleh redan har gått samman med Mi, och namnet Elokim har skapats, kallas det fortfarande ändå bara Mi, och det är början av strukturen. Det är början av strukturen av namnet Elokim på grund av att strukturen fortfarande är ofullständig.

Det sades, “Den står och den står inte”. Å ena sidan står strukturen redan fullständigt komplett, eftersom platsen för zivug återvände till dess plats vid peh de rosh, och Bina och ZON återvände till graden, vilket även ljusens GAR gjorde, och namnet Elokim fullbordades. Men å andra sidan står namnets struktur fortfarande inte, för den är djup och dold i namnet Elokim, eftersom namnet Elokims ljus fortfarande är djupa och fördolda, och inte skiner i eleh, vilket är Bina och ZON som steg till roshs plats.

Detta på grund av deras stigande till rosh de AA, där enbart Chochma skiner; det finns enbart Chochma på denna nivå. Och eftersom de är ZAT, och ZAT som steg inte kan ta emot Chochma utan att kläda i Chassadim, och Chassadim inte har något namn, kan inte heller de ta emot Chochma. Därför anses det vara så att namnet är djupt och fördolt, och fortfarande inte sprider ut sig i de tre bokstäverna eleh. Därför betraktas denna nivås struktur fortfarande som ”inte stående”, och eleh är fortfarande inte uppenbarade i henne. Därför sades det att den dessförinnan bara kallas Mi, eftersom bokstäverna eleh fortfarande är fördolda i namnet Elokim, och det bara finns Mi där.

Det sades, “Han ville uppenbaras och kallas med namnet Elokim”, eftersom namnet redan hade fullbordats, då eleh redan hade stigit till rosh, varför de inte skiner alls. Därför ville Han uppenbaras och kallas med namnet Elokim. ”Han klädde i ärans lysande klädsel”, ljuset Chassadim, och skapade eleh.

Tolkning: Hela fördöljandet av namnet, att det inte skiner i eleh, är på grund av bristen på klädnad av Chassadim. På grund av att ZAT inte kan ta emot ljus av Chochma utan Chassadim, gjorde han zivug de katnut ännu en gång, som när den klädde i guf de AA, och sträckte ut nivån Chassadim, nivån Chochma klädde i det ljus av Chassadim som hon sträckte ut. Och det ljuset blev en lysande klädnad av ära för den nivån. Genom klädandet av Chassadim, kan den lysa upp med ljuset Chochma i ZAT, som är eleh.

Han skapade eleh, och bokstäverna eleh [alef-lamed-hey] steg i namnet Elokim. Med andra ord skapade Han dessa, det vill säga förlänade ljuset på eleh, genom ärans klädnad, den nivå av Chassadim han tog emot från zivug av guf under chazeh, som kallas Bria [skapelse]. Därigenom steg bokstäverna eleh i namnet Elokim. Detta på grund av att de, då de redan hade en ärans klädnad från Chassadim, inte kunde ta emot även Chochma i den, och då trädde eleh fram i namnet Elokim.

Detta för att Bina och ZON nu skiner i den med all den helhet som finns i dem. Det anses att namnet Elokim nu uppenbarades och avslöjades. Och det sades att bokstäverna gick samman med varandra, Mi i eleh, och namnet Elokim fullbordades, eftersom eleh nu tar emot nivån Chochma, för att de har uppnått Chassadims klädnad, och alla fem bokstäver i Elokim till fullo skiner.

Det sades, “Så länge som Han inte skapade eleh, förtjänade den inte namnet Elokim”. Detta på grund av att före Mi gav dem ljuset Chassadim för klädnad, kunde eleh inte ta emot någonting från Mi, och Elokim lyste bara upp i Mi. Och det sades, ”Och de som syndade med kalven sade om det, ’Dessa [eleh] är dina gudar, o Israel”, eftersom de befläckade ärans lysande klädnad. Därför separerades Mi från eleh, som är anledningen till att de sade, ”Dessa är dina gudar”, och överflödet gick ut till andra gudar.

15) Och när Mi gick samman med eleh och blev namnet Elokim genom ärans lysande klädnad, ljuset Chassadim, binder namnet alltid samman genom ärans lysande klädnad. Det är därpå världen existerar, som det står skrivet, ”En värld av chesed [nåd/barmhärtighet] skall byggas”.

Elijahu flydde och jag såg honom inte. Men jag kände till ämnet från honom, för jag uppfattade hans hemlighet och fördöljande. Rabbi Elazar och alla vännerna kom och bugade inför honom. De grät och sade, ”Om vi kom till världen enbart för att höra det, vore vi nöjda”.

Tolkning: På samma sätt som det förklaras att han inte förtjänade namnet Elokim före nivån Chochma klädde i ärans lysande klädnad, och Mi gick ihop med eleh och blev namnet Elokim, parar sig namnet alltid och existerar för evigt, och förtjänar inte namnet Elokim utan ärans klädnad. Och därigenom existerar världen.

Även den lägre världen, Nukva, Ma, tar emot mochin på detta vis av att associera Mi med eleh, och fullbordas som den övre världen, som Rabbi Shimon gradvis förklarar. Detta motsäger Rabbi Elazar, som om den lägre världen sade, ”När Ma [vad] anlände dit, vad visste du? Trots allt är den lika fördold som innan”. Det följer att den lägre världen enligt hans ord inte existerar som den övre världen. Därför upphörde Rabbi Shimon med sina ord ovan. Men Elijahu tolkade enbart ordningen av mochin och konstruktionen av namnet Elokim i AVI. Han förklarade inte ordningen för strukturen i Nukva.

Mor lånar ut sina kläder till sin dotter

16) Rabbi Shimon sade, “Alltså skapades himmelen och deras härskara i Ma, Malchut, för det står skrivet, ‘När jag betraktar Dina himlar, Dina fingrars verk’”. Dessförinnan stod det skrivet, ”O Herre, vår Herre, vad [Ma] stort Ditt namn är på hela jorden, som har visat upp Din glans ovan himlarna”. Därmed skapades himlarna i namnet Ma, Malchut, och meningen med orden är ”ovan himlarna”, vilket pekar på Bina, som kallas Mi, ovan ZA, som kallas ”himmel”, när Malchut förtjänar namnet Elokim.

Tolkning: Ma, Malchut, stiger och inkluderas i Bina, Elokim, efter att Han skapade ljuset Chassadim för en ärans klädnad till ljuset Chochma i namnet Mi, då de klädde i varandra och Malchut steg till det övre namnet, Elokim, som är namnet Bina, vari Malchut inkluderades. Därför är ”I begynnelsen skapade Gud” den övre Elokim, Bina, och inte Malchut, eftersom Ma är Malchut och inte byggdes i Mi, eleh.

Tolkning: Eftersom den lägre världen, Ma, sträcker ut mochin i namnet Elokim till den övre världen, fanns en möjlighet för himmelen och dess härskara att byggas av Ma, eftersom det inte finns några utlöpare utan övre mochin, som är mochin de Chaya. Detta är vad Rabbi Shimon sade, och därför, då den lägre världen är Ma, och även existerar i namnet Elokim från den övre världen, skapades himmelen och dess härskara i Ma, i Malchut, och Ma hade styrkan att framkalla dessa utlöpare till himmelen och dess härskara.

Därför står det skrivet, “Vem har visat Din glans ovan himlarna”, för att låta oss veta att mochin sträcker ut sig från namnet Elokim de YESHSUT genom att förena Mi med eleh, där Mi är ovan himmelen, ZA. Därför sägs det, ”Ovan himmelen, där Malchut förtjänar namnet Elokim, det vill säga att Hod, mochin, ovan himmelen – ovan ZA – är YESHSUT, till vilket namnet Elokim stiger, och han är ”Mi [vem] skapade eleh [dessa].” Men i himmelen själv, ZA, finns ingen Mi, bara Ma.

När nivån av Chochma väl sträckte ut på grund av den punkt som återvände och kom ut ur tanken, skedde ett zivug de VAK igen, för att sträcka ut ljuset Chassadim, och ljuset Chochma klädde i ljuset Chassadim. Och då lyste Mi upp i eleh.

Det sades att efter att ljuset Chassadim skapade ljuset Chochma, klädde de i varandra och Malchut steg i det övre namnet, Elokim, och ljuset Chochma klädde i ljuset Chassadim. Därmed nådde mochin från Mi till eleh, bokstäverna gick samman med varandra, och Malchut förtjänade det övre namnet Elokim. I det övre namnet, ovan himmelen, från YESHSUT, vari det finns Mi, men inte i himmelen, som är Ma.

Det sades Ma, Malchut, och den byggdes inte i Mi, eleh, eftersom Mi är Bina, och efter tzimtzum alef fanns det ingen tzimtzum alls i henne på grund av att tzimtzum där var på mittpunkten, Malchut, som var begränsad att inte ta in ljus i sig, och hon bildades i ett zivug de hakaa, för att höja Ohr chozer. De första nio var emellertid rena från varje tzimtzum och var värdiga att ta emot ljuset Chochma. Men i tzimtzum bet, för att lindra Malchut i midat ha rachamim [egenskapen barmhärtighet], stiger Malchut till Aba, och Aba grundas i henne som manligt och kvinnligt, och Malchut tog emot Binas plats.

Och punkten, Malchut, steg till att vara en tanke, Bina. Hädanefter var även Bina begränsad och restes med en masach för att undvika att ta emot ljuset Chochma inom sig, att ta emot zivug de hakaa och att höja Ohr chozer. Därmed är Bina, vid sin källa, redo att ta emot Chochma utan någon tzimtzum, och hon tog enbart emot tzimtzum och masach inom sig för att lindra Malchut.

Därför, genom att höja MAN från de lägre, sträcktes ett nytt ljus ut från AB SAG de AK, som sänker den svarta punkten tillbaka från Binas plats till sin plats, till Malchut, som det var i tzimtzum alef, och punkten kommer ut ur tanken. Därigenom renas Bina från varje tzimtzum och tar ännu en gång emot ljuset Chochma. Och när nivån Chochma väl kläder i Chassadim, lyser Mi upp i eleh, och namnet Elokim framträder.

Men ändå är hela denna namnet Elokims struktur fullständigt omöjlig i Ma, eftersom Ma är slutet av himmelen nedan, Malchut själv, på vilken även tzimtzum vid hennes källa skedde, och hon är inte redo att ta emot någon upplysning av Chochma inom sig. Därför sades det Ma, Malchut, och inte ”Byggdes i Mi eleh”, eftersom hela konstruktionen av namnet Elokim enbart avser Mi, genom återvändo och utgång från tanken, och inte Ma.

17) Men när bokstäverna eleh sträcker ut från ovan, från Bina, ner till Malchut, eftersom moderns lånar ut sina kläder till sin dotter och pryder henne med sina smycken, sträcker namnet Elokim ut sig från Bina, modern, till Malchut, dottern, och hon pryder henne med sina dekorationer, när varje manlig visar sig framför henne. Då står det skrivet om henne, ”Inför mästaren, Herren”. Så är det för att Malchut då kallas ”mästare”, i maskulin form [på hebreiska].

Om det står det skrivet, “Skåda, Herrens förbundsark med hela jorden”. Men texten namnger Malchut, som kallas ”förbundsarken”, genom namnet ”Herre över hela jorden”, ett maskulint namn. Så är det på grund av att hon tog emot kelim kallade ”kläder”, och mochin, som kallas ”prydnader”, från modern, Bina, för då kommer hey ut ur Ma, yod går in istället för henne, och Malchut kallas Mi, som Bina. Då pryds hon i manliga kläder, Binas kläder, motsatt hela Israel.

Förklaring: När han har gjort en punkt vid rosh de AA och den steg till att vara en tanke, formade han, eftersom Chochma upprättades i henne som en sorts manligt och kvinnligt, alla bilder i henne. Detta innebär att alla Atziluts fem partzufims nivåer formades i henne på ett sådant vis att det inte finns mer än KH på varje nivå i AA, AVI och ZON. Han ristade även alla gravyrer i henne, genom vars kraft de tre sfirot – Bina, ZA, och Malchut – separerades från varje nivå till graden under, eftersom Bina, ZA, och Malchut de AA föll ner i AVI, och Bina, ZA och Malchut de AVI föll ner i ZON, och Bina, ZA och Malchut de ZON föll ner i BYA. Och dessa två sfirot, KH, förblev i graden. De kallas Mi, och de tre sfirot som avlägsnade sig från varje grad kallas ”de tre bokstäverna eleh”.

Det sades att när dessa tre bokstäver eleh drogs från ovan, från Bina, ner till Malchut, när punkten steg till att bli en tanke, skiljde sig de tre bokstäverna eleh från AVI och föll ner i graden under dem, ZON. Då anses det som att eleh de AVI, som är i ZON, sträckte ut ovanifrån och ner och klädde i ZON, eftersom eleh de Aba, som är Ysrael Saba, sträckte ut sig till ZA, och eleh de Ima, som är Tvuna, sträckte ut sig till Nukva.

Ima [mor] lånar ut sina kläder till sin dotter och pryder henne med sina dekorationer. Vid mochin de gadluts ankomst sträcktes en ristning av en dold bild ut, den heligaste av heliga, en djup struktur som kommer ut ur tanken – när punkten återvände och kom ut ur tanken till sin plats, till Malchut. Därigenom fördes de tre kelim Bina och ZON tillbaka till graden, och de tre ljusen KHB, som kallas ”de heligaste av heliga”, sträcktes ut. Man bör känna till att när kelim Bina och ZON fördes tillbaka från guf till rosh de AA, drogs AVI – som kläder dem – tillsammans med dem, och även de steg till rosh de AA, där de tog emot dessa mochin av heligaste av heliga vid rosh de AA.

Så är det för regeln är att den övre som stiger ner till den lägre blir som den, och den lägre som stiger till den övre blir som den. Alltså, i tillståndet katnut, när Bina och ZON avlägsnade sig från rosh de AA och föll ner till hans guf, när de klädde AVI från peh och neråt, blev Bina och ZON de AA AVI. Därför, i tillståndet gadlut, när Bina och ZON de AA återvände till graden av hans rosh, tog de AVI med sig, för de hade redan blivit en grad under tiden för katnut. Därmed blev de även i gadlut, nu när AVI steg med dem till rosh de AA, likvärdiga honom, och tog emot mochin i rosh de AA, som kallas ”heligaste av heliga”.

Och just på samma sätt steg ZON till AVI, eftersom när AVI väl tog emot mochin i rosh de AA, kom punkten ut ur tanken även i dem, till Malchuts plats, och därigenom fördes deras Bina och ZON tillbaka till deras grad de AVI. Och när kelim Bina och ZON ännu en gång steg till AVI, tog de med sig ZON som kläder dem, och även ZON steg till AVI, och tog emot den heligaste av heligas mochin som finns där.

Det sades, “Mor lånar ut sina kläder till sin dotter och pryder henne med sina dekorationer”. Med andra ord, eftersom de tre bokstäverna eleh de Ima sträckte ut sig till Nukva i tillståndet katnut, anses det som att en mor lånar ut sina kläder till sin dotter, då de tre kelim Bina och ZON, som är eleh, avlägsnade sig från Ima och föll ner i Nukva. Därmed blev de faktiskt Nukva, för den övre som stiger ner till den lägre blir som den. Det betraktas som att Ima lånade ut sina kelim av eleh till dottern, Nukva, eftersom Nukva nu använder dem. Men det innebär också att hon pryder henne med sina dekorationer.

Med andra ord återvänder kelim eleh, Bina och ZON de Ima, vid tiden för gadlut till Ima. Då stiger Nukva till Ima tillsammans med dem, och Nukva tar emot den heligaste av heligas mochin, som finns i Ima, eftersom den lägre som stiger till den övre blir som den. Det följer att hon nu, eftersom Ima lånar ut sina kläder eleh till dottern vid tiden för katnut, pryder henne med sina dekorationer, med mochin, vid tiden för gadlut. Alltså pryder hon med Imas dekorationer.

Och när pryder hon henne ordentligt med sina dekorationer? Det finns två sorters dekorationer från Ima till Nukva, som är mochin av GAR: 1) Från den lägre Ima, Tvuna, som står från chazeh de AA och neråt. 2) Från övre Ima, som står från chazeh de AA och uppåt.

När Nukva stiger till Tvuna och Tvuna pryder henne med sina dekorationer, anses det som att dessa prydnader fortfarande inte är som de borde vara, för Nukva är då fortfarande redo för en fråga, som Tvuna före höjandet av MAN. Därmed är de inte som de borde vara. Snarare anses det, när Nukva stiger till den övre Imas plats, från chazeh de AA och uppåt, och övre Ima pryder Nukva med sina dekorationer, då som att hennes dekorationer är som de borde vara.

Det stod skrivet, “när någon manlig träder fram inför henne”. Då står det skrivet om henne, ”Inför Mästaren, Herren”. Så är det på grund av att Malchut kallas ”mästare”, i maskulin form. När Nukva stiger till Tvuna och tar emot mochin från henne är dekorationerna fortfarande inte som de borde vara, eftersom hon fortfarande är redo för en fråga, det vill säga att hon fortfarande måste höja MAN från de lägre, för att vara fullständigt korrigerad. Då anses det som att de manliga i Israel tar emot från ZA, som steg till Ysrael Saba. Men när Nukva stiger till övre Ima fullständigas hon helt och hållet, och är inte längre redo för en fråga, att ta emot MAN. Då anses hon vara en man, och de manliga i Israel tar emot från henne.

Det sades, “när någon manlig träder fram inför henne”, när alla manliga i Israel träder fram inför henne och tar emot från henne. Detta för att Malchut då kallas ”Herren”. Hon kallas inte Adni, en kvinnlig, utan Adon [Herre], manlig, eftersom hon inte är redo för en fråga, då ärendet att höja MAN inte längre gäller henne. Därför anses hon vara manlig.

Det står skrivet, “Skåda, Herrens förbundsark för hela jorden”. Arken kallas ”Nukva”, eftersom Yesod de ZA, som kallas förbund, gick in i henne. Alltså kallar texten Nukva med namnet ”Herre över hela jorden”, en manlig.

Så är det för när hey kommer ut ur Ma, går yod in i hennes ställe, och Malchut kallas Mi, som Bina: hey de Ma går ut ur henne på grund av att hey de Ma indikerar att hon är redo för en fråga, “Vad visste du?” Därmed indikerar hey de Ma att hon är redo för en fråga, och detta hey de Ma kommer ut ur henne, yod går in istället för hey, och det kallas Mi, som Ima. Då är hon byggd i namnet Elokim, som Ima.

18) Israel sträcker ut till de övriga bokstäverna, eleh, från ovan, från Bina, till denna plats, till Malchut, som nu kallas Mi, likt Bina, som det står skrivet, “Dessa saker kommer jag ihåg, och jag häller ut min själ inom mig. För jag brukade gå tillsammans med skaran och leda dem i procession till Guds hus, med rösten av glädje och tacksägelse, en mångfald hållande festival.”

“Dessa [eleh] saker kommer jag ihåg” innebär “Här nämner jag dessa bokstäver [bokstäverna eleh] med min mun, och jag fäller tårar i min själs begär, för att sträcka ut bokstäverna eleh från Bina. Då kommer jag att leda dem i procession från ovan, från Bina, till Guds hus, Malchut, så att Malchut kommer att kallas ”Gud”, likt Bina, Elokim. Och med vad skall jag leda dem? ”Men rösten av glädje och tacksägelse, en mångfald hållande festival”.

Rabbi Elazar sade, “Min tystnad byggde templet ovan, Bina, och templet nedan, Malchut. Säkerligen, som de säger, ”Ett ord är en klippa, tystnad är två”. ”Ett ord är en klippa”, vilket jag sade och kommenterade. ”Tystnad är två” är tystnaden jag höll, vilket är värt dubbelt så mycket, eftersom de två världarna Bina och Malchut skapades tillsammans. Så är det på grund av att om jag inte hade avstått från att tala, hade jag inte erhållit dessa båda världars enighet.

Tolkning: När hey väl avlägsnar sig från Ma, och yod går in i mem, och det kallas Mi, sträcker Israel ut för henne genom att höja de andra bokstävernas, eleh’s, MAN till denna plats, Mi, och Nukva förtjänar namnet Elokim. Detta för att den övres eleh faller till den lägre vid tiden för katnut, därmed dras de till de lägre vid tiden för gadlut. Så är det för när den övres – Bina och TM – bokstäver eleh återvänder till den övres rosh, tar de den lägre med sig. Då erhåller den lägre bokstäverna eleh och den mochin som finns i dem, för den är tillsammans med dem vid den övres rosh, eftersom den lägre som stiger till den övre blir som den.

Det sades, “Israel sträcker ut de andra bokstäverna, eleh, från ovan... till denna plats, som det står skrivet, ’Dessa saker jag kommer ihåg’”. Utsträckandet av dessa bokstäver är höjande av MAN, när Israel höjer MAN för att sträcka ut mochin de gadlut genom att sträcka ut den övre Imas bokstäver till Nukva. Och det står skrivet, ”Dessa saker jag kommer ihåg”, att sträcka ut dem. Därför nämner jag bokstäverna eleh med min mun, ”Och jag fäller tårar i min själs begär”, bönen vid tårarnas port, som aldrig skickas tillbaka tomhänt.

Då, när MAN väl har höjts, kommer jag att leda dem i procession från ovan, sträcka ut bokstäverna eleh från ovan, från AVI, genom Guds [Elokims] hus, genom Nukva, som kallas ”Elokims hus”. Efter utsträckandet av dessa bokstäver eleh, kallas hon själv Elokim, och därför sades det att Malchut kommer att kallas Elokim, som Bina, som Ima.

Det sades, “Ett ord är en klippa, tystnad är två”. Så är det för att Rabbi Elazars ord höjde Nukva till Tvuna, under chazeh de AA, när hon fortfarande är redo för en fråga och kallas ”en klippa”. Därför sades det, ”Ett ord är en klippa”. Men Rabbi Elazars tystnad gav rum för Rabbi Shimon att avslöja mochin de Chaya genom Nukvas uppstigande till övre Ima, och därigenom byggdes två världar, eftersom den lägre världen, Nukva, blev en med den övre världen. Det sades, ”Tystnaden jag höll är värd dubbelt så mycket”, eftersom två världar skapades och byggdes samman, då Nukva steg till Ima och blev manlig, som övre Ima.

19) Rabbi Shimon sade, “Hädanefter, textens helhet, som det står skrivet, ‘Den som leder sin härskara genom antal’”. Det finns två grader, Ma och Mi, och var och en av dem måste registreras, det vill säga nämnas. Den övre är Mi, och den lägre är Ma. Den övre graden registrerar och säger, ”Den som leder sin härskara genom antal”, där ”ha” [bestämd artikel på hebreiska] i ”den som leder” hänvisar till den som är känd och som ingen annan är lik, Mi.

I likhet med detta, “Den som bringar fram bröd ur jorden”. ”Ha” i ”den som bringar fram” pekar på den som är känd, den lägre graden, Ma, och allt det är ett. Båda är samma grad, Malchut, men den övre är Mi de Malchut, och den lägre är Ma de Malchut. ”Den som leder sin härskara genom antal”, eftersom antalet 600 000 är stjärnorna som står tillsammans, och frambringar härskaror enligt sina sorter, och de har inget antal.

Förklaring: Efter att texten i “Lyft upp din blick och se vem [Mi] som skapade dessa [eleh]”, antyder för oss att observera Nukvas struktur i namnet Elokim – som sträcker ut från övre AVI, genom vilka övre Ima pryder henne med sina dekorationer – det fyller och fullbordar förklaringen av resten av texten, ”Den som leder sin härskara genom antal, Han kallar dem alla vid namn; på grund av Hans krafts storhet och styrkan i Hans makt, saknas inte en enda av dem”.

Det sades att de är två grader, och att de båda måste vara registrerade, nämnda i ”ha”. Det vill säga att de båda graderna Mi och Ma måste nämnas i Nukva.

Den mochin de GAR som hon tar emot genom sitt uppstigande och klädande av den övre världen – när Nukva själv blir som den övre världen – kallas Mi, eftersom hey de Ma går ut, och yod går in i dess ställe. Även Nukva kallas Mi i den övre världen, eftersom hon pryder sig med det manliga kärlet.

Men, samtidigt, är hennes tidigare grad, som är Ma, inte bortdragen från henne. Snarare bör även Ma vara i henne som tidigare. Graden Mi är nödvändig för att sträcka ut helheten och den heligaste av heliga till sidoskotten, men att få söner och att mångfaldiga beror enbart på namnet Ma. Därmed kommer hon, om någon av de graderna saknas i Nukva, inte att kunna uthärda.

Det sades att de övre graderna registrerar och säger, “Den som leder sin härskara genom antal”, som är graden Mi, som Nukva ärver från den övre världen. Det sägs om det, ”Den som leder sin härskara genom antal”, eftersom ”ha” [bestämd artikel] i ”Den som leder” pekar på den fullständiga mochin som hon tar emot från övre AVI, som är prydnaderna i det manliga kli, när hey går ut och yod går in.

Det sades, “Den som bringar fram”. ”Ha” i ”Den som bringar fram” pekar på den som är känd och som inte har någon like, då detta är den yttersta höjden av mochin som gäller i Nukva under 6 000 år.

Det sades, “Som bringar fram bröd”. Detta är den lägsta graden, Ma, och allt är ett: ”Ha” i ”bringar fram bröd” pekar även det på mochin de GAR, som är känd, men de är mochin de YESHSUT, där Nukva tar emot från dem och är känd av dem, graden Ma. Detta på grund av att graden även måste vara registrerad i Nukva. Därför sades det, ”allt är ett”, med innebörden att både Mi och Ma tillsammans är inkluderade i Nukva som en partzuf, en ovan och en nedan.

Vi behöver inte fråga om vad Zohar säger, att varhelst “ha” står skrivet, är det från den lägre världen, Malchut, att det uppenbarades mer, medan det här sägs att det är från den övre världen, eftersom det även här hänvisar till den uppenbarade världen, Nukva de ZA. Och den kallar det ”övre” på grund av graden av Mi i Nukva, som hon först tar emot när hon stiger och kläder den övre världen, övre Ima. Och på grund av det kallas hon ”den övre”, och den lägre gradens Ma kallas ”den lägre”.

^[1]Det sades på ett annat ställe att hey är dolt från allt det som kommer från den övre, dolda världen, Bina. Detta hänvisar till när den uppenbarade världen inte stiger och kläder den övre världen, när den övre världen är fördold och inte skiner till de lägre, därmed skriver man det inte med ”ha”, för det är fördolt.

Det står att antalet stjärnor som står tillsammans är 600 000, att de framkallar härskaror efter deras slag, och att de inte har något antal. Ett antal är en fullständig helhet. Ett antal indikerar fullständig upplysning av helhet, och ofullständig upplysning betraktas som att inte ha något antal, eller att de inte har något antal för att indikera att de är utan helhet, vilket kallas ”ett antal”.

Man bör känna till att dessa mochin av övre AVI, som ZA ger till Nukva, är “Himlarna berättar om Guds prakt”. Så är det för att himlarna är ZA, Guds prakt är Nukva de ZA, och berättandet är överflödet av den övre Aba ve Imas mochin. Dessa mochin ses som 600 000 på grund av att graderna av Nukva betraktas som enheter, de av ZA anses vara tiotal, de av YESHSUT hundratal, de av övre AVI tusental, och de av AA tiotusental.

Det finns även två urskiljanden i övre AVI: 1) De själva, som ses som tusental; 2) Den mochin de Chochma som de tar emot från rosh de AA, under vilken tid de betraktas som tiotusental, som honom, även om blott som VAK de AA, eftersom de kläder från peh de AA och neråt. Därför är de i den relationen enbart VAK de AA, som är tiotusental. Och VAK är 60, därav 60 tiotusental [600 000].

Därför, när Nukva stiger och kläder övre AVI, tar hon emot ett helt antal, som är 600 000. 60 innebär VAK, eftersom den då fortfarande saknar rosh de AA. Och 10 000 indikerar graderna av AA, som lyser upp i AVI, inom dess VAK, som kläder AVI, följaktligen har Nukva antalet 600 000.

Det sades, “Antalet 600 000 är stjärnorna som står tillsammans, och framkallar härskaror efter deras slag, och de har inget antal”. Det har förklarats att de två graderna, Mi och Ma, registreras i Nukva: 1) Mi i Nukva är den övre AVI, som kläder i Nukva. Därigenom urskiljs hon som den övre världen, och på så vis har hon sedan antalet 600 000. 2) Ma i Nukva är YESHSUT, som kläder i Nukva som i ”redo för frågan ’Vad?’ [Ma?].”På så vis är de den lägre världen.

Dessa två ovan nämnda grader, Mi och Ma, blir en partzuf i henne: övre AVI kläder från hennes chazeh och uppåt, och YESHSUT kläder från hennes chazeh och neråt, därmed är de en partzuf i henne. Därför urskiljs dessa två grader även i Nukvas sidoskott. Det är så för i förhållande till den övre världen är Mi i henne ”Den som leder deras härskara genom antal”, i antalet 600 000. Och i förhållande till den lägre världen, Ma i henne, anses sidoskotten inte ha något antal. Det sades, ”framkalla härskaror efter deras slag, och de har inget antal”. Detta innebär att hon producerar de olika sorternas sidoskott utan ett antal, med innebörden att de inte har dessa mochin av antal från övre AVI, utan bara från YESHSUT, som är utan antal.

Därmed är hennes sidoskott ofullständiga, för de är utan antal. Om det säger han, ”Antalet 600 000 är stjärnorna som står tillsammans, och framkallar härskaror”. Detta innebär att de två graderna i henne – med ett antal och utan ett antal – är tillsammans i henne, förbundna i henne i en enda grad, varför de även finns i hennes sidoskott. Och de är två grader tillsammans, där hennes sidoskott å ena sidan anses vara av antalet 600 000, och å andra sidan vara utan antal. Och eftersom det är så betraktas den utan ett antal enbart som fullständiga tillägg, utan någon brist.

Orsaken till det är att välsignelse och mångfaldigande av säd är fullständigt beroende av den lägre världen, Ma, som inte anses ha något antal. Detta är sädens välsignelse, som kommer med orden, ”Skåda nu mot himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem’. Och Han sade till honom, ’Sådan skall din säd vara’.” Följaktligen kommer sädens välsignelse enbart utan ett antal, från namnet Ma. Därför, efter hela helheten av mochin av ett antal som hon erhöll från övre AVI, Mi, har hon ett tillägg till välsignelsen från Ma, utan ett antal, för de har inget antal. Även hon har en välsignelse, och båda är inkluderade i själarna och i sidoskotten.

20) “Han kallar dem alla” – de 600 000, alla deras härskaror, som inte har något antal – ”vid namn”. Vad är ”kallar dem alla vid namn”? Han kallar dem inte vid deras namn, för om det hade varit så hade det stått ”kallar dem alla vid sina namn”. Men när den här graden inte förtjänar namnet Elokim, utan kallas Mi, uthärdar hon inte och framkallar inte det som är dolt i henne efter deras slag, även om de alla är fördolda i henne. Med andra ord, även om bokstäverna eleh redan har stigit, saknar de fortfarande ärans klädnad av Chassadim, därför är de dolda och förtjänar inte namnet Elokim.

När Han skapade bokstäverna eleh och de förtjänade Hans namn, klädde de i ärans klädnad av Chassadim, vid tiden då eleh går ihop med Mi, och Han kallas Elokim. Då framkallade Han dem till fullo med kraften av Sitt namn. Han kallar dem vid Sitt namn, och framkallar vartenda slag att existera helt. Sedan står det skrivet, ”Den som leder sin härskara med antal, Han kallar dem alla vid namn”, vid hela namnet Elokim. Det står skrivet, ”Se, jag har kallat vid namn Bezalel, Uris son, son till Hur, av Judas stam”. Med andra ord nämner Jag Mitt namn så att Bezalel ska existera till fullo.

Förklaring: Mochins stora helhet, namnet Elokim, är på hennes själar och sidoskott i båda hennes grader tillsammans, på graden 10 000 i henne, och på hela deras härskaras grad, som inte har något antal. På dem båda finns namnet, som det står skrivet, ”Han kallas dem alla vid namn”. Och när det sägs att Mi inte uthärdar, är det för att Han skapade bokstäverna eleh, vid vilken tid eleh går ihop med Mi, och det kallas Elokim. Då framkallade Han dem helt vid sitt namns kraft, eftersom sädens välsignelse helt är beroende av namnet Ma, som inte har något antal.

Mochin av antal är upplysning av Chochma, det fullständiga namnet, och alla hennes bechinot [aspekter/urskiljningar] är fullkomliga. Och den mochin utan antal som kommer just från namnet Ma är mochin de Chassadim, och upplysningen av Chochma tas inte emot utan en klädnad av ära, av Chassadim. Dessförinnan förtjänade den inte namnet Elokim, trots att bokstäverna eleh steg till Mi. Detta är innebörden av ”Vem [Mi] skapade dessa [eleh]?”, att så fort Han skapade ljuset Chassadim för en klädnad av ära för ljuset Chochma i namnet Mi, klädde de varandra och Malchut förtjänade det övre namnet Elokim.

Det sades att Mi inte uthärdar eller framkallar de som är dolda i henne, efter sina slag, även om de alla var gömda i henne. Även om punkten redan har kommit ur ut tanken till sin plats, till Malchut, och en dold bild, den heligaste av heliga, har ristats – då Bina och ZON de kelim och GAR av ljus återvände i henne – är de alla fördolda i henne. Eleh förblir också djup och dold i namnet Elokim på grund av att de inte kan ta emot upplysning av Chochma utan Chassadim.

Emellertid skapade Han eleh efter att han även parat sig på masach de Ma, den lägre världen, och framkallat nivån mochin de Chassadim på den, som kallas ”utan ett antal”, och gett den till eleh. Därmed skapade Han eleh, och placerade klädnaden av Chassadim i dem, som kallas ”skapade”, och sedan förtjänade hon ett namn och kallas Elokim. Så är det för när de nu har erhållit nivån Chassadim kan de ta emot upplysning av Chochma, som är mochin av antalet 600 000. Och då går bokstäverna samman och Malchut förtjänar det övre namnet Elokim. Då förde Han dem ut i sin helhet, genom sitt namn.

Av denna anledning är namnets helhet – som är klädnaden av Chochma i Chassadim – även på själarna och de sidoskott som kom ut ur namnet Elokim. Det skrevs, ”Han kallar dem alla vid namn”, med innebörden att namnet ges efter sidoskottet i hans namn. Han kallade och framkallade vartenda slag såt att det till fullo skulle existera.

I detta namn framkallar han sidoskott, såväl i slaget av 600 000, såväl som i slaget i vilket det inte finns någon beräkning, så att de skulle existera i namnets helhet, så att de båda skulle kläda varandra såsom de är klädda i namnet. Det står skrivet, ”Se, jag har kallat vid namn”. Det ger belägg för att orden ”kallar vid namn” indikerar existens och fullkomlighet.

21) “På grund av Hans krafts storhet och styrkan i Hans makt, saknas inte en enda av dem.” Vad är ”På grund av Hans krafts storhet”? Det är gradernas huvud, när alla begär stiger i honom och på ett dolt vis transcenderar i honom. ”Och styrkan i Hans makt” är den övre världen, Mi, som steg i namnet Elokim. ”Inte en enda av dem saknas” av de 600 000 som Han framkallade genom det namnet. Och på grund av att inte en enda av antalet 600 000 saknades, varhelst Israel dog och straffades för sina synder, räknades de senare och inte en enda och de 600 000 saknades, så att alla kommer att vara i en form, ovan och nedan. Och på samma vis som inte enda av antalet 600 000 saknades ovan, var inte en enda av dem frånvarande nedan.

Förklaring: “På grund av Hans krafts storhet” tyder på den övre Aba ve Imas Keter, huvudet av graderna av dessa mochin, Bina de AA, som blev Keter till AVI, dit alla begären stiger och varifrån alla graderna tar emot. Av denna anledning stiger de i den på ett fördolt vis, eftersom han är okänd avir [luft], det vill säga att yod inte kommer ut ur dess avir, som det står skrivet, ”För han suktar barmhärtighet”. Detta är anledningen till att han är i yttersta fullkomlighet, och därför kallas ”ren avir [luft]”.

Även om nivån Chassadim, som kallas avir, kommer ut på den lägre världen, Ma, är hon fortfarande i fullständig helhet på grund av det ljus som sträcker ut från GAR de Bina de AA, huvudet av alla grader av Atzilut, YESHSUT och ZON. Därmed betraktas även nivån av Chassadim i den vara ren luft, på samma sätt som i GAR de Bina de AA.

Det stod skrivet, “och styrkan i Hans makt”. Detta är den övre världen, Mi i Nukva, från vilken antalet 600 000 drogs. Så är det för att hon kläder den övre världen, som är övre AVI, varför det sades, ”Inte en enda av dem saknas” – av de 600 000 som Han framkallade genom det namnet, eftersom hon därifrån erhåller mochin av antalet 600 000.

Det sades att inte en enda av dem var frånvarande från antalet 600 000 ovan, och att inte en enda var frånvarande från det antalet nedan. På grund av att Nukva klädde övre AVI, lånade Ima [mor] ut sina kläder till sin dotter och prydde henne med sina dekorationer. Därigenom blev hon fullständigt lik övre AVI. Och likt mochin de AVI är hel i antalet 600 000, saknas inte en enda av dem, Nukva är hel i det antalet, inte en enda av dem saknas.

Hakdamat sefer HaZohar [Förord till boken Zohar]

Rosen

1) Rabbi Chizkiya började: Det står skrivet “som en ros bland törnen”. Vad är en ros? Det är Israels församling, det vill säga Malchut. Det finns en ros, och det finns en ros. Precis som en ros bland törnen är färgad med rött och vitt, innehåller Israels församling din [dom] och rachamim [barmhärtighet]. Precis som en ros har 13 blad, består Israels församling av 13 egenskaper av rachamim, som omger den på alla sidor.

I versen “I begynnelsen skapade Gud” framkallade Gud även 13 ord för att omge Israels församling och bevara henne. “ha [bestämd artikel], himmel, och-ha, jord, var, tom, och-kaotisk, och-mörkret, över, ytan, avgrundens, och-anden, fram till orden Gud svävade [på hebreiska skrivs vissa ord utan mellanrum efter och betraktas därmed som ett ord]

Förklaring: Det finns tio sfirot: Keter, Chochma, Bina, Chesed, Gvura, Tifferet, Netzach, Hod, Yesod, och Malchut. Emellertid är de i egentligen bara fem: Keter, Chochma, Bina, Tifferet och Malchut, eftersom sfirat Tifferet består av sfirot HGT NHY. De blev fem partzufim: AA, AVI, och ZON. Keter kallas Arich Anpin (AA). Chochma och Bina kallas Aba ve [och] Ima (AVI), Tifferet och Malchut kallas Zeir Anpin och Nukva (ZON).

De sju skapelsedagarna är de två partzufim Zeir Anpin (ZA) och Nukva de [av] Atzilut. De innehåller sju sfirot HGT NHY och Malchut. Skrivelserna om skapelsehandlingen förklarar hur AVI, som är Chochma och Bina, emanerade dem från början av deras formering fram till slutet av gadlut [vuxendom, storhet], vilket utförs i dem under 6 000 år.

Rabbi Chizkiya börjar med förklaringen av Nukva de ZA, och förklarar ordningen i hennes emanation från Ima, Bina, som kallas Elokim. Detta är innebörden av Rabbi Chizkiyas början med förklaringen av rosorna, som är Nukva de ZA. Vid tiden för gadlut kallas Nukva de ZA för Israels församling, varför det står skrivet ”Vad är en ros? Det är Israels församling”.

Det finns två tillstånd för den rosen: 1) Katnut, början av hennes formande, i vilken enbart sfira Keter finns i henne, i vilken hennes ljus av Nefesh kläds, och hennes lägre nio faller utanför Atzilut, in i världen Bria. 2) Gadlut, när hennes lägre nio stiger från världen Bria in i världen Atzilut, och med dem byggs hon till en fullständig partzuf med tio sfirot.

Då stiger hon med ZA, sin make, till en likvärdig nivå med AVI de Atzilut och de klär dem. Då kallas ZA Ysrael [Israel], med bokstäverna Li Rosh [Jag har ett rosh (huvud)], och Nukva kallas Israels församling, för hon samlar inom sig alla Israels ljus, hennes make, och ger dem till de lägre.

Katnut [litenhet] kallas en ros bland törnen, eftersom hennes lägre nio tömdes på ljuset Atzilut och förblev som törnen. Gadlut kallas helt enkelt en ros eller Israels församling. Därför sägs det ”Det finns en ros, och det finns en ros”.

Den röda färgen indikerar att det finns ett greppande till de yttre där, att klipot kan dia från henne. Detta är katnut, när hennes lägre nio är i Bria. Det finns även vitt i hennes kli de Keter, där det inte finns något greppande till de yttre. Det sades, ”Precis som en ros bland törnen är färgad med rött och vitt, innehåller Israels församling din och rachamim. Detta indikerar att din, även i hennes gadlut, som kallas Israels församling, även om hon vid den tiden stiger och kläder Bina, fortfarande förblir i henne på grund av att hon behöver den masach som är iordningställd för henne för zivug de hakaa, som slår det övre ljuset och reflekterar tillbaka det på grund av din i masach.

Därigenom höjer det tio sfirot av Or Chozer [reflekterat ljus], som kallas ljus av din, och inom dem drar det tio sfirot de Or yashar [direkt Ljus], som kallas ljus av rachamim. Alltså finns även din och rachamim i Israels församling, som motsvarar det röda och det vita som rosen bland törnen har.

Detta är det hav som Solomon gjorde, vilket står på tolv oxar. Så är det på grund av att hennes lägre nio som föll ner i Bria där har etablerats i tolv oxar, och punkten av Keter som förblev i Atzilut är havet som står på dem. Allt som allt kallas de rosens 13 blomblad.

Den mochin de gadlut de Nukva som innehåller upplysningen av Chochma sträcker ut sig från de 13 namnen, som kallas de 13 egenskaperna av rachamim. Därför sades det, ”Israels församling består även av 13 egenskaper av rachamim”. Det huvudsakliga som Rabbi Chizkiya kommer för att lära oss i denna jämförelse mellan rosen bland törnen och Israels församling är att allt som Nukva har i sitt tillstånd av gadlut först, i överensstämmelse, måste ha en förberedelse och kvalificering i början av hennes formerande, i tillståndet av katnut. Därför sades det att motsatt det vita och röda i katnut, kommer din och rachamim ut i henne i gadlut, och motsatt de 13 blombladen i katnut framträder 13 egenskaper av rachamim i henne i gadlut.

Elokim [Gud] i Bibeln. ”I begynnelsen skapade Gud” är den Bina som emanerar till Nukva de ZA. Han framkallade 13 ord: Ha [bestämd artikel], himmel, och, jorden, och-jorden, var, tom, och-kaotisk, och-mörkret, över, ytan, avgrunden, och-anden, fram till det andra Elokim [Gud]. Dessa 13 ord antyder just rosens 13 blomblad bland törnen, havet som står på de 12 oxarna, som är förberedelse och kvalificering för att Israels församling ska få ta emot de 13 egenskaperna av rachamim.

Det står skrivet, “Att omge Israels församling och att skydda henne”. Detta på grund av att de 13 egenskaperna av rachamim, den fullständiga mochin de Nukva, betraktas som omgivande och upplysande henne från alla håll runt om. Genom dem, bevaras hon från kontakt med de yttre, för så länge som den stora mochin i upplysning av Chochma från de 13 egenskaperna inte är i henne, finns det sugande för de yttre i henne.

2) Därefter nämns namnet Elokim ännu en gång: “Gud svävar, för att framkalla fem hårda blad som omger rosen. Dessa fem blad kallas frälsningar, och de är fem portar. Detta är anledningen till att det står skrivet “Jag kommer att lyfta frälsningens kalk. Det är en kalk av välsignelse. En kalk av välsignelse måste vara över fem fingrar, inte fler, likt rosen som sitter på fem hårda blad som motsvarar de fem fingrarna, och denna ros är en kalk av välsignelse.

Det finns fem ord från det andra namnet Elokim till det tredje namnet Elokim: svävade, över, ytan, av-vattnen, och... sade [på hebreiska kommer Elokim efter det sagda], motsvarande de fem bladen. Därefter, när det sägs “Gud … varde ljus”, är det det ljus som skapades och doldes och inkluderades i förbundet, vilket gick in i rosen och producerade en säd i henne. Detta kallas ett fruktbärande träd i vilket de sådde. Och detta frö återfinns i varje tecken av förbundet.

Förklaring: Fem hårda blad är de fem Gvurot de Nukva, som är tio sfirot de Or Chozer som Nukva höjer genom zivug de hakaa med det övre Ljuset, som kallas ett ljus av din. Så är det på grund av att de tio sfirot de or yashar kallas fem Chassadim HGT NH, och kläder de fem Gvurot HGT NH de or chozer. Dessa fem hårda blad är kraften av din i den masach som hindrar det övre ljuset från att kläda från masach neråt. Detta är varför det nu bara kallas fem hårda löv, eftersom hon fortfarande är olämplig för zivug på dem. Vid tiden för gadlut, när en masach kommer i zivug med det övre ljuset, kallas de fem Gvurot.

Dessa fem hårda blad är fem ord som är från det andra Elokim till det tredje Elokim: svävade, över, ytan, av-vattnen, och … sade. Och varför nämndes det ännu en gång? Det betyder att det finns en ny handling här, och han säger för att bringa dessa fem hårda blad ut ur Nukva, som är en förberedelse för zivug under gadlut.

Tio sfirot de or chozer kallas fem Gvurot HGT NH. De kallas inte KHB TM för de sträcker bara ut ljus av Chassadim, därmed avböjs KHB från deras grad och de kallas HGT, och Tifferet och Malchut kallas NH.

I gadlut, när de fem hårda löven blir fem Gvurot, anses de vara fem portar, öppna att ta emot de fem Chassadim de Or yashar. De kallas även frälsningar, och då kallas Nukva en kalk av frälsningar eller en kalk av välsignelse, efter som Nukva genom dem blir ett kli som håller välsignelsen, fem Chassadim.

Antalet sfirot är tio, och de är väsentligen fem bechinot [aspekter], eller 13, likt de 13 egenskaperna av rachamim. Tio indikerar sfirat ZON, i vilken de bara finns ljus av Chassadim. 13 indikerar mochin av upplysning av Chochma, som tas emot till ZON.

En kalk av välsignelse indikerar utsträckningen av fem Chassadim inom hennes fem Gvurot. Det måste vara fem fingrar och inte fler, det vill säga enbart i numret tio, HGT NH och inte fler, med undantag för numret 13, eftersom Nukva inte är lämplig för att ta emot Chochma från 13 utom genom att kläda Chochma i Chassadim. Därmed måste det först vara en utsträckning av en välsignelse, som är fem Chassadim, just genom de fem fingrarna, som är fem Gvurot, och då kan hon ta emot även från 13.

Detta innebär att det syftar på den vänstra handens fem fingrar, som är fem Gvurot, eftersom den högra handens fem fingrar är fem Chassadim. Därmed måste välsignelsens kalk höjas med båda händerna, det vill säga även med den vänstra handens fem fingrar, för att indikera dem fem Gvurots intention. Efteråt, i välsignelsens begynnelse, bör emellertid enbart den högra handens fem fingrar förbli på kalken, för att undvika uppvaknandet av greppandet av sitra achra, som suger från vänster.

Den tredje Elokim i versen "Varde Ljus" är att emanera gadlut de Nukva, som är fem Chassadim och de 13 egenskaperna av rachamim, där de fem Chassadim är fem gånger ljuset i texten: Varde Ljus, och det vart Ljus, Att ljuset var gott, mellan Ljuset, Ljuset, dag. De 13 egenskaperna av rachamim antyds i orden "och det blev kväll och det blev morgon, en dag" eftersom en är 13 och även tretton i gematria.

Dessa fem ljus är det ljus Skaparen skapade den första dagen. Adam beskådade det från ena änden av världen till den andra. När Skaparen såg på flodens generation och Babylon generation och såg att deras handlingar var korrumperade, stod Han och dolde det från dem, som det står skrivet "Var... dold och inkluderad i det förbundet", det vill säga att det gick in i rosen. Detta innebär att dessa fem Chassadim först inkluderades i Yesod de ZA utan att komma direkt från Bina, från Elokim, till Nukva. Och förbundet, Yesod de ZA, gick in i rosen och gav dem till henne.

Dessa fem Chassadim som kom ut på de fem Gvurot kallas säd. Huvudsaken av kraften av din och Gvurot i masach, med hjälp av vars kraft den slår det övre ljuset och stöter bort det, återfinns enbart i Ateret Yesod de ZA, som sträcks it från Mazal ve Nakeh i Dikna, medan Nukva enbart tar emot upplysning och en gren från den. Därmed utförs hjärtat av zivug på masach, som lyfter upp de fem Gvurot som sträcker ut sig och kläder de fem Chassadim, som är de fem ljusen, i Yesod de ZA, och han är den som ger dem till Nukva.

Det frö, som är fem Chassadim och fem Gvurot, är närvarande i varje instans av förbundet, eftersom det i förbundets tecken, som är Ateret Yesod de ZA, finns aktualiteten av Gvurot som sträcker ut fem Chassadim, som kallas frö. Yesod av Nukva tar emellertid enbart emot formen av hans Gvurot, därmed kallas Yesod av Nukva enbart med namnet på förbundets form.

3) Då förbundets form syddes i 42 zivugim från fröet, syddes det graverade och explicita Namnet i skapelsehandlingens 42 bokstäver.

Förklaring: Namnet 42 bokstäver är enkel HaVaYaH, HaVaYaH med fyllnad, HaVaYaH med fyllnad av fyllnad, i vilket det finns 42 bokstäver. Det fröet i instansen av instansen av förbundet som är fem Chassadim och fem Gvurot sträcker ut sig från namnet 42.

Detta är anledningen till att det sägs att förbundets form, Yesod de Nukva, syddes i 42 zivugim [plural av zivug] från fröet till instansen av förbundet, det graverade och explicita Namnet syddes i 42 bokstäver av skapelseakten.

Så är det på grund av att det finns två bechinot i Nukva: 1) Skapandet av hennes partzuf, som byggdes genom Bina, och 2) hennes parande med ZA, som kallas zivug.

Och då förbundets form, Yesod de Nukva, syddes i 42 zivugim från det fröet till förbundets instans, där skillnaden ligger i zivug, så att man härleder i ordningen i emanationen av konstruktionen av Nukva, som kallas skapelseakten, genom Bina, som även var i namnet 42. Det finns även två tillstånd i konstruktionen av Nukva: katnut och gadlut. Katnut kallas graverande, det vill säga att gravera in i en mottagare av ljusen vid tiden för gadlut. Så är det på grund av att allt som tas emot av Nukva vid tiden för gadlut kräver förberedelse och kvalificering för dem från katnuts dagar. Gadlut kallas det explicita Namnet för allt som är dolt under katnut förklaras och blir känt under gadlut.

Detta är anledningen till varför det sades "det graverade och explicita Namnet. Nukva kallas ett namn. Graverad innebär hennes Katnut, explicit är hennes gadlut; och även de syddes och byggdes i 42 bokstäver, som de 42 Zivugim i zivug i instansen av förbundet. Skapelseaktens 42 bokstäver är även de 42 bokstäverna som presenteras från Beresheet [i begynnelsen] fram till bet i bohu [Tohu ve Bohu innebär oformad och kaotisk].

 

Rosen (speglar av Sulam [stegen])

(A) Det graverade och explicita Namnet syddes i skapelsehandlingens 42 bokstäver.

1. Numret tio: KHB, HGT, NHYM.
2. Numret sju: HGT, NHYM.
3. Numret sex, kallat VAK: HGT, NHY.
4. Numret fem, fem Chassadim eller fem Gvurot: HGT, NH.
5. Numret 13: de 13 egenskaperna av Rachamim eller övre KHB, HGT, och lägre HGT och NHYM.

Vi måste förstå: Det sägs i Sefer Yetzira [Skapelseboken] "Tio, inte nio; tio, inte elva. Alltså får vi varken dra ifrån eller lägga till antalet tio. Istället måste vi veta att de tio sfirot KHB HGT NHYM egentligen bara är KHB TM, men sfirat Tifferet innehåller sex sfirot HGT NHY inom sig, följaktligen när siffran tio. Emellertid är alla de sex elementen HGT NHY blott detaljer i en enda sfira: Tifferet.

Anledningen till att vi bara specificerar Tifferet och inte GAR är inte på grund av Tifferets dygder, utan på grund av hennes brist jämfört med GAR, eftersom detta specificerande är införlivandet av fem möjliga sfirot i varnadra, i var och en finns fem sfirot. Det följer att det finns fem sfirot KHB TM i Keter, fem sfirot KHB TM i Chochma, och fem sfirot KHB TM i Bina.

Därmed bör det också finnas fem sfirot KHB TM i Tifferet. Men då Tifferets essens enbart är ljuset Chassadim och inte Chochma, och det är nödvändigt att de fem sfirot som är inkluderade i den enbart är fem Chassadim, har namnen av de fem sfirot därför förändrats i den, eftersom KHB steg ned i den in i HGT, och TM steg ned i den in i NH. Följaktligen kallas de fem sfirot inkluderade i Tifferet enbart HGT NH. Ett urskiljande som är inkluderat i alla fem Chassadim lades också till den, och den kallas Yesod. Därmed finns det sex sfirot i Tifferet: HGT NHY.

Och varför räknas inte de fem sfirot som är inkluderade i var och en av KHB i antalet sfirot, istället räknas enbart elementen i Tifferet? Så är det på grund av att integrationen av sfirot i varandra inte adderar till antalet primära fem sfirot, som rättfärdigar ett särskilt omnämnande. Men med integrationen av de fem sfirot i Tifferet, blev de fem sfirot nya bechinot i de fem Chassadim, därmed nämns de som fem särskilda bechinot i sfirot och är inkluderade i räkningen av sfirot. Därmed räknas Tifferet som sex sfirot HGT NHY på grund av dess underlägsenhet jämfört med GAR, då den bara är ljus av Chassadim.

Det är även så att det i alla nummer i räknande av sfirot inte minskar från 10, som egentligen bara är fem sfirot. Så är det för att tio sfirot innebär tillsammans med de sex sfirot som är detaljerade i Tifferet. Och när vi säger fem sfirot, innebär det utan att specificera VAK i Tifferet, och räknande av VAK är fem sfirot inkluderade i Tifferet, med dess kolel [det som inkluderar], som kallas Yesod. Och räknande av sju sfirot är när vi räknar Malchut tillsammans med Tifferet.

(B) Låt oss förklara numret 13. Detta nummer kom först ut i korrigeringens värld, i etablerandet av partzuf. Så är det på grund av att det i varje partzuf i ABYA bara finns tre kelim: Bina, ZA, och Malchut; och kelim Keter och Chochma saknas, och ljusen Keter och Chochma kläder inom kli de Bina. Varje sfira innehåller emellertid i synnerhet dessa tre kelim, även i Keter och Chochma, som har tre kelim: Bina och ZON i Keter, Bina och ZON i Chochma, och Bina och ZON i Bina. Därmed saknas kli Keter och Chochma i alla sfirot, och Bina, ZA och Nukva är närvarande i alla sfirot.

De tre kelim Bina, ZA och Malchut delas upp i tio sfirot, då var och en av dem består av tre linjer; höger, vänster och mitten. De tre linjerna i Bina blev HBD; de tre linjerna i ZA blev HGT; de tre linjerna i Malchut blev NHY, och med Malchut som rymmer dem är de tio sfirot. Därmed har varje partzuf tio sfirot HBD, HGT, NHYM.

Det är även känt att rosh de AA de Atzilut enbart har två sfirot KH, vilka kallas Keter och Chochma stimaa (Mocha stimaa), vars Bina gick ut ur rosh de AA och blev en guf [kropp], VAK, som saknar mochin de rosh. Detta är innebörden av Aba som tar ut Ima.

Av denna anledning delades Bina upp i GAR och ZAT. Detta på grund av att felet med brist på mochin de rosh inte vanställer GAR de Bina alls, eftersom hon i sin essens enbart är ljus av Chassadim i de tio sfirot de Or yashar, och det finns ingen skillnad i det ljuset när det är i rosh eller i guf, för att lyser alltid upp lika mycket. Därmed förminskar inte utgången av Bina utanför rosh henne från GAR och från mochin de rosh. Därmed separerades GAR de Bina för att vara på egen hand och blev partzufim av övre AVI, som betraktas som GAR även om de står från peh de AA och nedåt.

Men ZAT de Bina, som essentiellt är Bina, behöver, från hitkalelut [inkorporering] av ZON i Bina, även att upplysning av Chochma ska förlänas till ZON. Därför lider de av denna brist av Binas utgång ur rosh de AA, eftersom de därigenom tömdes på Chochma. Därmed betraktas de som VAK och guf, som saknar mochin de rosh. Och på grund av den bristen separerades de från GAR de Bina och blev en separat partzuf, som kallas YESHSUT.

Det följer att utgången av Bina från rosh de AA skapade två distinkta bechinot i henne: GAR och ZAT. Därmed lades tre sfirot till partzuf eftersom de tre linjerna i GAR de Bina betraktades som HBD, de tre linjerna i ZAT de Bina betraktades som övre HGT, de tre linjerna i ZA betraktades som lägre HGT, och de tre linjerna i Malchut som NHY. Och tillsammans med Malchut som inkluderar dem är de 13 sfirot. Därmed orsakar utgången av Bina från rosh antalet 13 sfirot i partzuf, eftersom dubbla HGT skapades i partzuf.

Detta är emellertid inte permanent, eftersom upplysning från AB SAG de AK sträcks ut genom att höja MAN från de lägre, och denna upplysning för Bina tillbaka till rosh de AA, och därefter kan ZAT de Bina ta emot Chochma från AA och förmedla det till barnen, till ZON.

Det anses att utgången av Bina från rosh de AA från början egentligen bara var för att förmedla upplysning av Chochma till ZON. Vore det inte för uttåget, skulle det ha varit omöjligt att sträcka ut upplysning av Chochma till ZON. Därmed är dessa tre sfirot som lades till genom utgången av Bina enbart förberedelse och kvalificering för utsträckning av mochin de Chochma till ZON, som är skapelsens sju dagar. Därmed anses numret 13 på varje plats vara en utsträckning av Chochma till ZON.

Detta förklarar urskiljandet av fem sfirot och 13 sfirot. Fem sfirot indikerar att de enbart har upplysning av Chochma, men 13 indikerar tillägget av upplysning av Chochma genom de tre sfirot övre HGT, som lades till på grund av Binas utgång.

(C) Nu kommer vi att förklara namnet 42 och 42 zivugim. På grund av Binas uttåg, delades hon upp i GAR och ZAT. GAR de Bina etablerades som partzuf övre AVI, som kläder AA från dess peh genom chazeh, och ljuset i dem kallas den avir [luft]. ZAT de Bina etablerades som partzuf YESHSUT, som kläder AA från chazeh till tabur, och ljuset i dem kallas ren avir.

Avir betyder ljuset Ruach, det vill saga enbart ljudet Chassadim, utan Chochma. Av denna anledning anses Bina ha lämnat rosh de AA in i avir, eftersom, på grund av utgången utanför rosh de AA, som är Chochma, bara ljuset Chassadim finns i henne, utan Chochma, som kallas avir.

Det finns emellertid en skillnad mellan övre AVI och YESHSUT. Övre AVI är GAR de Bina; de blir inte bristfälliga genom deras utgång ur Chochma för att deras essens är Chassadim utan Chochma. Därmed tar övre AVI inte heller medan de lägre höjer MAN och Bina återvänder till rosh de AA emot Chochma, utan bara YESHSUT, eftersom GAR de Bina aldrig förändrar sin natur, och blir därmed inte heller alls bristfälliga av utgången från rosh. De betraktas som om de aldrig gick ut ur rosh de AA, och de anses vara fullständiga GAR. Av denna anledning betraktas de som ren avir. Därmed kallas de även okänd avir, vilket innebär att deras Daat inte sträcker ut Chochma och deras avir inte blir ljus, Chochma.

Däremot blir YESHSUT, ZAT de Bina, som behöver ljuset Chochma för att förmedla det till ZON, bristfälliga av utgången från rosh de AA på grund av bristen på Chochma för att deras varande vid guf de AA i dem förnimms som en faktisk brist. Därför betraktas deras avir inte som ren avir, utan bara vanlig avir eller avir som är på väg att bli känd eller att sträcka ut Chochma genom MAN, som kallas Daat. Så är det på grund av att medan de lägre höjer MAN, återvänder Bina helt till att vara rosh de AA, och då tar YESHSUT emot Chochma från AA och förmedlar det till ZON. Då anses det att yod kommer ut ur avir och blir ljus, som är ljuset Chochma. Därmed är avir de YESHSUT känt, men övre AVI förblir även, vid deras återvändo till rosh de AA, som ren avir, och yod kommer inte ut ur deras avir för de ändrar aldrig sitt beteende. Därmed kallas de avir som inte är känd.

Det finns även parsa inuti mei [inälvor] av AA, som gjordes på chazehs plats. Detta är firmamentet som delade det övre vattnet, rosh de AA, från övre AVI, som klädde honom från peh till chazeh, eftersom rosh de AA fortsätter därigenom. Därmed står parsa under dem och delar mellan dem och mellan YESHSUT och ZON, lägre vatten, som är tomma på upplysning av rosh de AA. Detta är anledningen till att de lägre vattnen ropar ”Vi vill vara framför Kungen”, eftersom de vill stiga och ta emot upplysning av Chochma från rosh de AA.

(D) Två sätt att förklara namnet 42: 1) Namnet 42 de Atzilut kallas ett namn, en verklig form, och alla namnen är inpräntade från det. Det här är de fyra bokstäverna av det enkla HaVaYaH och de tio bokstäverna av fylld HaVaYaH, och de 28 bokstäverna av fyllandet av fyllandet, som tillsammans utgör 42 bokstäver. 2) Namnet 42 av skapelseakten, som är de sju skapelsedagarna, ZON de Atzilut, som har 32 Elokim och tio yttranden, vars summa är 42.

Förklaring: Ljusen som tas emot ovan parsa, genom yesodot [plural av yesod] av övre AVI ovan chazeh, där rosh de AA, som är Keter, och övre AVI, som är HB, kallas 42 av Atzilut, från vilka alla namn av de 42 är inpräntade. Därmed är de antydda i enkel HaVaYaH, Keter, och HaVaYaH i fyllnad, Chochma, och HaVaYaH i fyllnad av fyllnad, som är Bina. Därmed är ren avir i AVI namnet 42.

ZON, som är de sju skapelsedagarna, kan emellertid inte ta emot någonting från namnet 42, eftersom de befinner sig under parsa vid chazeh de AA. De är det lägre vattnet, som är i avsaknad av GAR, och tar emot från YESHSUT, vars avir inte är ren avir. Och de kan inte ta emot någonting från den övre AVI, som är namnet 42 för parsa skiljer mellan dem.

Men när de lägre höjer MAN, och MAD dras från AB SAG de AK, bringar denna upplysning Bina tillbaka till rosh de AA, då YESHSUT tar emot upplysning av Chochma och förmedlar det till ZON, varpå ZON är som ovan parsa de chazeh de AA, och även de tar emot ren avir från övre AVI. Då urskiljs även ZON som namnet 42.

Av denna anledning antyds 42 de ZON i 32 Elokim och tio yttranden där, vilket tillsammans blir 42 i gematria. Detta på grund av att de 32 Elokim är YESHSUT, när de stiger till rosh, och tar emot upplysning av Chochma från Chochmas 32 vägar, eftersom Chochmas 32 vägar utgör 32 namn av Elokim i YESHSUT, som är 32 gånger namnet Elokim som nämns i skapelseakten, och tio yttranden är fem Chassadim. Men när ZON tog emot upplysningen av Chochma från de 32 Elokim, är de fem Chassadim som de tar emot, vilka kommer från övre AVI, den rena avir, som är namnet 42, och anses vara övre vatten. Det följer att de fem Chassadim från ZON inte blev 42 där, innan de tog emot från de 32 Elokim, följaktligen är slutsatsen att 32 Elokim med tio yttranden tillsammans är 42 i gematria.

Och då förbundets form syddes i 42 zivugim från fröet av Yesod de ZA, syddes det ingraverade och explicita Namnet i 42 bokstäver av skapelseakten. Detta på grund av de fem ljusen i orden ”Varde ljus” [som på hebreiska skrivs med fem bokstäver] är fem Chassadim, där Yesod de ZA förmedlar till Nukva, och de kallas frö eller säd.

Det fröet är namnet 42 för även om de är fem Chassadim, för att det finns upplysning av Chochma inom dem från de 32 Elokim de YESHSUT, betraktas de som namnet 42. Det jämför mellan strukturen hos partzuf Nukva i namnet 42 och fröet av Yesod de ZA. Ingraverandet av namnet 42 är emellertid 42 bokstäver från Beresheet [i begynnelsen] fram till bet i ordet Bohu [Tohu ve Bohu betyder oformad och kaotisk].

Blomknopparna

4) I begynnelsen, började Rabbi Shimon, har blomknopparna dykt upp på jorden; tiden för beskärning är kommen, och turturduvans stämma hörs i vårt land. Blomknopparna är skapelseakten. Har dykt upp på jorden den tredje dagen, som det står skrivet, ”Och jorden skall bringa fram gräs”. Tiden för beskärning är den fjärde dagen, i vilken det var en beskärning av tyrannerna. Därför står det skrivet om det, ”Varde ljus” utan ett vav [hebreisk bokstav], vilket är en förbannelse. Och turturduvans stämma är den femte dagen, om vilken det står skrivet, ”Låt vattnen flöda för att producera avkomma. Hörs är den sjätte dagen, om vilken det står skrivet, ”Låt oss skapa människan”, vars öde är att sätta görande före hörande. I vårt land är sabbaten, som är livets land, nästa värld.

Förklaring: Blomknopparna är skapelseaktens sex dagar, VAK, HGT, NHY de ZA, från vilka de tio sfirot av partzuf Nukva de ZA byggs. Detta på grund av att Nukva inte har någonting av sig själv, och hela hennes konstruktion är från vad ZA ger henne. Han tolkar hur Nukva byggs från VAK de ZA. Han säger, ”Framträdde på jorden”, på den tredje dagen, eftersom Nukva kallas jorden. Blomknopparna, sfirot de ZA, togs emot och framträdde i Nukva, som kallas jorden, på skapelseaktens tredje dag. Detta var på den tredje dagen, Tifferet, eftersom hon först emanerades i de två stora ljusen, varpå hon var likvärdig Tifferet de ZA. Det följer att hon emanerades på den tredje dagen lika med Tifferet de ZA, som kallas skapelseaktens tredje dag.

Sedan framträdde de på jorden, eftersom det tillståndet inte existerade i Nukva, följaktligen trädde de fram på jorden, det vill säga att de framträdde så en gång.

Efteråt infann sig tiden för beskärning. Detta är den fjärde dagen, på vilken beskärningen av tyrannerna ägde rum, eftersom månen, Nukva de ZA, på den fjärde dagen förminskades, som det står skrivet att månen klagade och sade, ”Två kungar kan inte använda samma krona”. Och Skaparen sade till henne, ”Gå och förminska dig”, varpå hon steg ned in i en punkt under Yesod de ZA, hennes lägre nio föll ner i Bria, och enbart hennes punkt av Keter förblev i Atzilut, och hon stod under Yesod. Och hädanefter byggs hon av NH de ZA.

Detta kallas beskärandet av tyrannerna, eftersom förminskningen blev en förberedelse och en behållare för att ta emot mochin de Chaya, och dessa mochin skär av alla klipot som hänger fast vid Nukva. Beskärande innebär att skära bort, och tyrannerna är de externa och de klipot som omger rosen.

Turturduvans stämma är den femte dagen. Turturduvan är Netzach de ZA. Turturduvans stämma är Hod de ZA, som tar emot från Hod som är inkluderad i Netzach de ZA. Av denna anledning kallas detta mottagande turturduvans stämma.

Hörs är den sjätte dagen. Turturduvans stämma tas emot i Nukva enbart genom den sjätte dagen, Yesod de ZA, som inkluderar NH, och förmedlar dem till Nukva. Den hörs av Nukva enbart på den sjätte dagen. Regeln är att Nukva enbart tar emot från mittlinjen i ZA, som är Daat-Tifferet-Yesod, eller från Daat, eller från Tifferet, eller från Yesod.

Det sades “Låt oss skapa människan”, som är avsedd att sätta görande före hörande. Hörande är Bina, eftersom syn och hörsel är HB. Görande är Malchut. I tzimtzum bet, steg det lägre hey till NE [Nikvey Eynaim], för att associera henne med midat ha rachamim [egenskapen av barmhärtighet], övre Bina. Ändå flyttade Aba Ima utanför, och Aba själv etablerades som manlig och kvinnlig. Så är det på grund av att eynaim är Aba, och genom nedgången av det lägre hey till honom, etablerades zivug av rosh i det lägre hey, som kallas NE. Och Ima, Bina, gick på grund av det från rosh till guf. Därmed finns KH i rosh de AA, och Bina gick ut till guf. Det följer att görande, det lägre hey, Malchut, kommer före hörande, Bina, eftersom Aba etablerades i Nukva, som kallas ”Jag och Nukva blev som Aba”, den andra sfiran efter Keter.

Från uppstigandet av Malchut till NE, mildrades hon där och blev redo att stiga och kläda övre AVI och ta emot mochin de Chaya, som övre Ima. Detta är innebörden av att månen är full. Således sade Israel, vid givandet av Toran, först ”Vi skall göra och vi skall höra”, sättandes görande före hörande, och därigenom belönades de med mottagandet av Toran, eftersom görande, Malchut, steg och klädde övre AVI, och Yovel, den femtionde porten, framträdde.

Detta är anledningen till att hörande var under den sjätte dagen, eftersom korrigeringen av att sätta görande före hörande utfördes den dagen, som vid tiden för givandet av Toran. Av denna anledning blev Malchut, på Beresheets sabbat, den levande, övre Imas land.

I vårt land är sabbat dag, som är ett smakprov av de levandes land. Övre Ima kallas de levandes land, och genom givandet av den sjätte dagen, steg Nukva på skapelseaktens sabbatsdag upp till övre Ima, och även Nukva blev som de levandes land, eftersom den lägre som stiger till den övre blir som den.

5) Blomknopparna är patriarkerna, som gick in i tanke och gick in i nästa värld, Bina, och doldes där. Därifrån kom de ut i fördöljning och doldes i de sanna profeterna. Josef föddes och de gömde sig i honom. Josef gick in i det heliga landet och upprättade dem där, varpå de framträdde i landet och avslöjades där.

När syns de? De framträder när regnbågen framträder i världen. Och då har tiden för beskärning kommit, tiden att skära av de orättfärdiga från världen. Varför räddades de? Det var för att blomknopparna trädde fram på jorden. Hade de inte redan trätt fram, hade de inte förblivit i världen, och världen hade inte existerat.

Förklaring: Zohar förklarar erhållandet av mochin de Chaya de ZA själv. Blomknopparna avser HGT de ZA, som kallas patriarker. NHY de ZA kallas söner och de är två partzufim som delar vid Chazeh de ZA, eftersom HGT kallas stora ZON, och NHY kallas lilla ZON. Alltså preciserar Zohar för oss att den är från stora ZA, och detta är anledningen till att det kallas patriarker.

De kallas blomknoppar, vilket innebär planteringar, eftersom de växer som planteringar. Först var deras mått som måttet av NHY. Efteråt, i yenika [som spädbarn], blev de HGT, varpå de i den första gadlut [vuxendomen] blev HBD av Neshama, och i den andra gadlut HBD de Chaya.

När det sägs att de gick in i tanke, och kom in i nästa värld, Bina, syftar det på Zeir Anpins ibur [fosterstadie], eftersom han under sin ibur stiger till AVI, som kallas tanke och nästa värld. Aba kallas tanke och Ima kallas nästa värld. Och där återfinns begynnelsen av konstruktionen av ZA i tre inom tre, vilket innebär att HGT kläds inom NHY.

Detta är anledningen till att det sades, “Planteringarna var som en antenn av gräshoppor”, som rycker upp med rötterna därifrån och planterar någon annanstans och växer. Planteringarna är patriarkerna, HGT från sin rot. Genom deras stigande till ibur in i HB, när han planterar dem någon annanstans, erhåller de där den mildrade Malchut, som passar för mochin vid tiden för gadlut. Därigenom växte de sakta i bur, sedan genom yenika, därefter genom den första gadlut, och slutligen genom den andra gadlut. Därifrån kom de ut i fördöljande; där HGT en gång i tiden tog emot all mochin de ibur, föds de och kommer ut ur AVI till sin plats nedan, och kommer ut i fördöljande, eftersom de efter deras utgång ur AVI till sin plats fortfarande förblev i fördöljande, i förminskat ljus.

“De doldes i de sanna profeterna” innebär att genom att erhålla mochin de yenika, sträcktes det unika ljuset ut till NHY de ZA, de sanna profeterna. Då expanderade HGT för dem ut ur NHY och han erhöll VAK. Därför är de fortfarande fördolda, för de befinner sig fortfarande i fördöljande av mochin de rosh och har bara NR [Nefesh-Ruach]. Därför sades det att de doldes i de sanna profeterna.

De är NH som de erhöll genom Yenika, men de doldes i dem för att deras ljus försvann och inte längre uppenbaras. Man bör känna till att det alltid finns en invers relation mellan kelim och ljus. Så är det på grund av att i relation till kelim, erhålls kelim av NH i yenika, och ljuset av Nefesh som var i HGT stiger ner till dem. På liknande vis anses det som att ljuset av HBD erhålls i mochin de gadlut i relation till ljusen, och i relation till kelim anses det som att de erhöll kli Yesod de gadlut.

Josef föddes och de gömde sig i honom. Efter fullständigandet av mochin de yenika, stiger ZA för en andra ibur för mochin av den första gadlut. Genom dessa mochin, blev hans HGT HBD och rosh, och den NHY han erhöll genom yenika blev HGT för honom. Då föddes nya NHY till honom, och de kallas NHY av mochin de gadlut. Och dess NHY kallas Josef, som är Yesod de gadlut, vilket inkluderar NH de gadlut. Därför sades det ”Josef föddes”, det vill säga Yesod de gadlut.

“Och de gömde sig i honom” innebär att HGT fortfarande inte har gadluts fullständiga ljus och att de fortfarande är i fördöljande. Så är det för i den första gadlut erhåller han enbart mochin de Neshama, som fortfarande betraktas som achoraim för ZA. Därför säger han att de gömde sig i honom, eftersom de fortfarande är fördolda.

Josef gick in i det heliga landet och etablerade dem där, för efter mochin av den första gadlut, börjar ZA ta emot mochin av den andra gadlut, mochin de Chaya. Då skärs Nukva av från honom och byggs som en hel partzuf i mochin de Chaya. Då kallas Nukva det heliga landet på grund av att mochin de Chaya kallas helighet.

Josef, Yesod de gadlut de ZA, gick in i det heliga landet, Nukva, PBP [panim-be-panim, ansikte mot ansikte] med ZA, på en likvärdig nivå.

Och han etablerade dem i det heliga landet, eftersom mochin de Chaya, ljuset Chochma, enbart dras ut i en zivug av ZON som en, och enbart förblir med Nukva på grund av att de bara dras av henne under zivug.

Och han reste dem i hennes hus, eftersom värdet av ZA för Nukva är som värdet av övre AVI för YESHSUT. Därmed framträder mochin de Chaya, ljuset Chochma, enbart i Nukva, som anses vara YESHSUT.

Sedan framträdde de på jorden och uppenbarades där. Nu har de blivit tillräckligt uppenbarade i egenskapen av gadlut, men fram till nu ansågs de vara gömda och dolda.

När syns de? Zohar har redan förklarat att de framträder när Josef gick in i det heliga landet, det vill säga vid tiden för zivug, och platsen för avslöjandet är i Nukva. Varför frågar han då igen ”När syns de?”. Saken är den att det även under zivug finns två aspekter: Hitkalelut [inkorporering] av vänster i höger, de fem Chassadim i det manliga, och hitkalelut av höger i vänster, de fem Gvurot i Nukva.

Därför frågar han, “När syns de, under hitkalelut av höger i vänster eller under hitkalelut av vänster i höger?”

Svar: När regnbågen visar sig i världen. Regnbåden är Yesod de ZA i världen, i Nukva. Detta är högers hitkalelut i vänster under zivug, som det står skrivet, ”Jag har satt Min båge i molnet”. Enbart från det sträcks de övre mochin ut, då de framträder från hitkalelut av höger i vänster.

Och då har tiden för beskärning kommit, en tid att skära bort de orättfärdiga från världen. När de orättfärdiga förökar sig i världen, finns det mycket gripande av klipot och sitra achra på grund av dem, som det var vid översvämningens generation, för vilket hela universum raderades. Då har människorna i världen inget annat hopp än genom avslöjande av den övre mochin, mochin de Chaya.

Och varför räddades de? På grund av att blomknopparna trädde fram. Varför räddades människorna i världen från utrotning, så som det skedde vid tiden för översvämningen? På grund av att blomknopparna trädde fram på jorden. Så är det för avslöjande av mochin de Chaya tar bort klipot från landet, Malchut, och de kan inte längre hålla fast vid det, som det står skrivet, ”Och jag kommer att se på det, för att komma ihåg det eviga förbundet”.

Det sades, men om de inte redan syndat, skulle de inte förbli i världen. Först byggs Nukva med de två stora ljusen, och hon har en likvärdig nivå med ZA. Men hon står via Zeir Anpins rygg, som är orsaken till varför månen klagade över att två kungar inte kan använda samma krona.

Av denna anledning anses dessa mochin vara mochin de achor [bakre mochin]. De kallas mochin de VAK de Nukva, som är mochin av hennes katnut från begynnelsen av hennes tillformning. Vid den tiden betraktas ZON som ett litet panim [ansikte], och de kallas för barn och ungdomar. Men när hon är fullständigar med dessa mochin, återvänder hon till övre AVI för en andra ibur, och då byggs hon som en stor struktur, med mochin av PBP [ansikte mot ansikte] med ZA. Då kallas de stor panim.

Det är känt att det inte finns någon förändring eller frånvaro i det andliga, och dessa mochin de achor, litet panim, förblir i henne även vid tiden för mochin och gadlut. Dessutom ligger anledningen för utsträckandet av mochin de Chaya primärt i kelim de mochin de achor i det lilla panim.

Det sades “Och om de inte syntes, skulle de inte förbli i världen”. Med andra ord, om de blomknopparna inte hade synts i Nukva från hennes katnut, i konstruerandet av hennes achoraim, hade mochin de Chaya inte kunna förbli i henne även under gadlut, för hon skulle inte ha några kelim i vilka hon kan ta emot dem.

6) Och vem är den som upprätthåller världen och får patriarkerna att visa sig? Det är rösten hos de barn som engagerar sig, och för dessa världens barn räddas världen. Det är avseende dem det står skrivet, ”Vi kommer för er att göra turturduvor av guld”. Dessa är de barn och ungdomar, som det står skrivet, ”Du ska göra två keruber av guld”.

Förklaring: Världens barn är mochin de achor, som kallas litet panim. Världens barn, såväl som barn och ungdomar, och deras zivug i det tillståndet, kallas rösten hos de barn som ägnar sig åt Tora. De är turturduvorna av guld, och de är de två keruberna litet panim, förutan vilka dessa mochin de Chaya, som sträcks ut genom hitkalelut av höger i vänster, inte alls skulle tas emot i Nukva.

Och vem är det som upprätthåller och räddar världen vid den tidpunkten, och orsakar patriarkerna, som orsakar avslöjandet av HGT i mochin de rosh, när HGT blev HBD de Chaya? Rösten hos de barn som ägnar sig åt Tora orsakar det, mochin de achor, som är barnens röst och turturduvorna av guld.