[…]

Och det vi förklarade, att en som drunknar i floden bör fatta repet hårt, och innan man ägnar sig åt Tora och mitzvot lishma på ett sätt som gör att man inte kommer att återvända till dårskap, detta är inte att hålla hårt i repet, frågan kommer åter: Var kan man hitta motivation att helhjärtat ägna sig enbart åt att ge belåtenhet åt sin Skapare? För i slutänden kan man inte göra en enda rörelse utan någon vinning för egen del, som en maskin inte kan arbeta utan bränsle. Och om det inte finns någon självtillfredsställelse, utan bara belåtenhet åt sin Skapare, kommer man inte ha bränsle att arbeta med.

Svaret är att vem som helst som tillräckligt uppnår Hans storhet, givandet som man ger till Honom förvandlas till mottagande, som det står skrivet i Masechet Kidushin (s. 7): med en viktig person, när kvinnan ger honom pengar anses det vara mottagande för henne, och hon välsignas.

Så är det också med Skaparen: om man uppnår Hans storhet, finns det inget större mottagande än belåtenhet åt sin Skapare. Detta är tillräckligt bränsle för att arbeta och helhjärtat anstränga sig för att ge Honom belåtenhet. Men tydligt är, att så länge man inte tillräckligt har uppnått Hans storhet, kommer man inte att anse givandet av belåtenhet till Skaparen som mottagande nog för att ge sitt hjärta och sin själ till Skaparen.

Därför, varje gång man verkligen syftar enbart till att ge belåtenhet åt sin Skapare och inte till sig själv, kommer man genast förlora styrkan att arbeta, eftersom man kommer att vara som en maskin utan bränsle, eftersom man inte kan mobilisera något organ utan att dra någon vinning för sig själv. Det är ännu mer så med ett så stort arbete som att ge sitt hjärta och sin själ, som dikterat i Tora. Utan tvivel kommer man inte kunna göra det utan att ta till sig något mottagande av njutning för sig själv.

Det är sagt att det inte alls är svårt att uppnå Hans storhet i ett mått där givande blir mottagande, som nämnt vad gäller en viktig person. Alla känner Skaparens storhet, som skapade allt och konsumerar allt, utan början och utan slut, och vars upphöjdhet är oändlig.

Men, svårighet i detta är att måttet av storheten inte beror på individen, utan på miljön. Till exempel, även om man är fylld av dygd, men miljön inte uppskattar ens arbete, då kommer man alltid att känna sig nedslagen och man kommer inte att kunna känna stolthet i sina dygder, även fast man inte har något tvivel om att de är sanna. Och å andra sidan, en person utan någon förtjänst alls, som miljön respekterar som om han är dygdig, den personen kommer att fyllas med stolthet, eftersom måttet av vikt och storhet helt är i miljöns händer.

Och när man ser hur ens miljö skymfar Hans arbete och inte tillräckligt uppskattar Hans storhet, kan man inte övervinna miljön. Därför kan man inte uppnå Hans storhet, och skymfar i sitt arbete, som de gör.

Och eftersom man inte har grunden för att uppnå Hans storhet, kommer man uppenbarligen inte kunna arbeta för att ge belåtenhet till sin Skapare och inte till sig själv. Detta beror på att man inte hade haft någon motivation att anstränga sig, och “om du inte arbetade och fann, tro inte”. Och det enda valet man har är att antingen arbeta för sig själv eller inte arbeta alls, eftersom att ge belåtenhet till min Skapare för mig inte kommer att vara liktydigt med mottagande.

Nu kan du förstå versen, “I folkets mångfald ligger kungens ära”, eftersom måttet av storheten kommer från miljön under två villkor:

1. Graden av uppskattningen av miljön.
2. Miljöns storlek. Därför, “I folkets mångfald ligger kungens ära”.

Och på grund av den sakens stora svårighet, råder våra visa oss: “Skaffa dig en rav [2] och köp dig en vän”. Detta betyder att man för sig bör välja en viktig och ryktbar person som ens rav, genom vilken man kommer att kunna börja arbeta i Tora och mitzvot i avsikt att ge belåtenhet åt sin Skapare. Detta beror på att det finns två hjälpande faktorer hos ens rav: 1. Eftersom han är en viktig person, kan eleven ge belåtenhet åt honom, baserat på upphöjdheten hos ens rav, eftersom givande blir som mottagande för honom. Detta är ett naturligt bränsle, så man kan alltid öka sina handlingar av givande. Och när man vänjer sig vid att arbeta i givande gentemot sin rav, kan man föra över det till att arbeta i Tora och mitzvot lishma gentemot Skaparen, också, eftersom vana blir ens andra natur.

Likformighet med Skaparen hjälper inte om den inte varar för evigt, det vill säga, “tills Han som känner alla mysterier kan vittna om att han inte kommer återgå till dårskap”. Detta gäller inte för formlikheten med sin rav. Eftersom rav är i den här världen, inom mig, så hjälper formlikheten med honom även om den bara är tillfällig och man senare går tillbaka till ett ont tillstånd.

Följaktligen är man, varje gång man likställer sin form med sin rav, ansluten till honom för en tid. Man erhåller såvida ravs tankar och kunskap, enligt ens mått av dvekut, som vi har förklarat i liknelsen med organet som har avlägsnats från kroppen och återförenats med den.

Av den orsaken kan eleven använda sin ravs uppnående av Skaparens storhet, som gör givande till mottagande och tillräckligt med bränsle att ge åt ens hjärta och själ. Då kommer eleven också kunna arbeta i Tora och mitzvot lishma med hela sitt hjärta och sin själ, som är botemedlet som ger evig dvekut med Skaparen.

Nu kan du förstå vad våra visa sade (Brachot 7): “Att tjäna Tora är större än att studera den, som det stod, ‘Elisha, Shapats son, är här, som hällde vatten på Elijahs händer’. Det stod inte studerade, utan hällde”. Detta är förvirrande; hur kan enkla handlingar vara större än att studera visdomen och kunskapen?

Men enligt detta ovan, förstår vi grundligt att detta att tjäna sin rav med sin kropp och själ för att ge belåtenhet åt sin rav tar mig till dvekut med min rav, det vill säga, till formlikhet. Man mottager så ravs tankar och kunskap genom “mun-till-mun”, som är dvekut mellan ande och ande. Genom detta, belönas man med att uppnå Hans storhet tillräckligt för att kunna göra givande till mottagande, för tillräckligt med bränsle för hängivenheten, tills man belönas med dvekut med Skaparen.

Det är inte på samma sätt när det gäller att studera Tora med sin rav, eftersom detta måste vara för sin egen skull, och inte ger dvekut. Detta anses som “från mun till öra”. Tjänandet ger alltså eleven ravs tankar, och studierna – endast ravs ord. Dessutom, förtjänsten av att tjäna är större än förtjänsten av studierna liksom vikten av ravs tankar ovan ravs ord, och som med vikten av “mun-till-mun” ovan “från mun till öra”.

Dock, allt detta är sant om tjänandet har syftet att ge belåtenhet åt Honom. Men, om tjänandet är för att gynna sig själv, då kan inte detta tjänande föra mig till dvekut med min rav, och studierna med rav är säkerligen viktigare än att tjäna honom.

Men som vi har sagt angående att uppnå Hans storhet, en miljö som inte tillräckligt uppskattar Honom försvagar individen och hindrar mig från att uppnå Hans storhet. Och detta är utan tvivel sant när det gäller ens rav också. En miljö som inte tillräckligt uppskattar rav hindrar eleven från att tillräckligt kunna uppnå sin ravs storhet.

Våra visa sade därför “Skaffa dig en rav och köp dig en vän”. Detta betyder att man kan göra sig en ny miljö. Denna miljö kommer att hjälpa en att uppnå ravs storhet genom kärlek mellan vännerna som uppskattar rav. Genom att vännerna talar om ravs storhet med varandra, mottager var och en av dem känslan av hans storhet. Därför blir givande till sin rav mottagande och tillräcklig motivation till den grad att man kan arbeta i Tora och mitzvot lishma.

Om detta sägs “Tora uppnås genom 48 dygder, genom tjänande vänner och genom de visas noggrannhet”. Detta för att förutom att tjäna rav, behöver man också vännernas noggrannhet, och vännernas inflytande, så att de påverkar mig med ravs storhet. För uppnåendet av storheten beror helt och hållet på miljön, och en enda person kan inte göra något här över huvud taget.

Men, det finns två villkor för att uppnå storheten:

1. Att alltid lyssna och anta uppskattning av miljön till graden av deras storhet.
2. Miljön bör vara bra, som det står skrivet, “I folkets mångfald finns kungens ära”.

För att erhålla det första villkoret måste varje elev känna att han är den minsta bland alla vännerna. I det tillståndet kan man erhålla uppskattningen av storheten från alla, eftersom den store inte kan ta emot från en som är mindre, och ännu mindre ta intryck av ravs ord. Snarare är det bara den mindre som tar intryck av sin uppskattning av den större.

Och när det gäller det andra villkoret måste varje elev utvinna dygderna ur varje vän och prisa honom som om han är den största i generationen. Då kommer miljön att påverka honom som en storslagen miljö bör, eftersom kvalitet är viktigare än kvantitet.

Mavo le sefer ha Zohar -- fullständig text på engelska. Ej att blandas ihop med annan text som på engelska även den kallas Preface to the book of Zohar (Hakdamat sefer HaZohar)

[...]

34) Låt det inte förvåna dig att du finner sådana förehavanden även i vår kroppsliga uppfattningsförmåga. Ta vår förmåga att uppfatta ljus, till exempel: vi ser en vid värld framför oss, underbart fylld. Men i själva verket ser vi allt detta bara i vårat eget inre. Med andra ord, det finns en sorts fotografisk maskin i vår bakhjärna, som porträtterar allting som uppträder framför oss och ingenting utanför oss själva.

För detta, har han gjort för oss där, i vår hjärna, en slags polerad spegel som inverterar allt som ses där, så att vi ser det utanför vår hjärna, framför vårt ansikte. Men, det vi ser utanför oss är inte något verkligt. Men vi bör ändå vara tacksamma för Hans Försyn för att Han skapat denna polerade spegel i våra hjärnor, som gör det möjligt för oss att se och uppfatta allting utanför oss. För genom detta, har Han givit oss makten att uppfatta allting med klar vetskap och insikt, och mäta allting inifrån och utifrån.

Utan det, hade vi förlorat det mesta av vår perception. Det samma är sant för den Gudomliga viljan, när det gäller Gudomliga perceptioner. Även då alla dessa förändringar sker i de mottagande själarnas inre, så ser de inte desto mindre allt i Givaren Själv, eftersom de bara på detta vis belönas med alla perceptioner och allt behag i Skapelsetanken.

Du kan också utvinna det ur liknelsen ovan. Även då vi ser allting som faktiskt existerande framför oss, så vet varje förnuftig person säkert att allt vi ser bara finns i våra egna hjärnor.

Så är det också med själarna: Även då de ser alla bilder i Givaren, har de fortfarande inget tvivel om att alla dessa enbart finns i deras egna inre, och inte alls i Givaren.

35) Eftersom dessa saker är i världens mittpunkt, och jag är rädd att betraktaren ska fela i sin perception av dem, är det värt besväret att forsätta sträva och bringa Zohars gyllene ord själva in i dessa ting (Parashat Bo, punkt 215), och tolka dem enligt min bästa förmåga: “Skulle man fråga, ‘Det står skrivet i Tora, ‘för ni såg ingen typ av form’. Så, hur avbildar vi namn och sefirot i Honom?’ Det svaras, ‘Jag såg denna form, som i orden, ‘och likheten med Skaparen skådar han’”.

Detta betyder att sefirat Malchut, där alla själarna och alla världarna är rotade, eftersom hon är roten till alla kelim, enligt, “De som mottager från henne, och måste erhålla kelim från henne”, anses hon vara en likehet till dem. Det sägs därför om henne, “och likheten med Skaparen skådar han”.

Även denna likhet, som vi nämner i sefirat Malchut, är inte i hennes plats med hänsyn till henne själv, utan bara när Ljuset Malchut nedstiger och sprids över folket. Vid den tiden, uppträder det framför dem, för var och varje person, enligt deras egna tycke, syn och fantasi, alltså bara i mottagarna och inte alls i sefirat Malchut själv.

Detta är betydelsen av, “och genom profeternas ministerium har jag använt likheter”. Därför säger Skaparen till dem: “Även då jag uppträder framför er i former, i syn och fantasi, ändå, ‘Vem skall ni likna mig vid, att jag skulle vara jämnlik?’” För innan Skaparen skapade en likhet i världen, och innan Han gjorde en form, var Skaparen unik, formlös och obildlig

Och en som uppnår Honom där, innan graden av Bria, som är Bina, där Han är bortom all likhet, är det förbjudet att tillskriva Honom en form och en bild i världen, varken i bokstaven hey, eller i bokstaven yod, eller ens kalla Honom vid det heliga namnet HaVaYaH, eller vid någon annan bokstav eller punkt.

Detta är betydelsen av versen, “För ni såg ingen typ av form”. Med andra ord, versen, “för ni såg ingen annan form”, gäller dem som belönats med att uppnå Honom ovan graden av Bria, som är Bina. Det är så för det finns ingen form eller fantasi överhuvudtaget i de två sefirot Keter och Chochma, som betyder kelim och gränser (punkt 18). Kelimen börjar från sefirat Bina och neråt.

Detta är orsaken till varför alla implikationer i bokstäver, punkter, eller i de heliga namnen bara är från Bina och neråt. De är inte heller i platsen för sefiroten själva, men bara med hänsyn till mottagarna, som med sefirat Malchut.

36) Det finns till synes en motsägelse i deras ord: först sade de att formerna sträcker sig till mottagarna bara genom sefirat Malchut, och här säger han att formerna sträcker sig till mottagarna från Bria och neråt, alltså från Bina och neråt. Saken är den att formen av likhet verkligen bara sträcker sig från behina dalet, som är Malchut. Från henne sträcker sig kelimen till mottagarnas ställe, och ingenting från de första nio sefiroten, som är Keter, Chochma, Bina, och Tifferet.

Dock, kopplingen mellan midat ha rachamim och din gjordes i världen Tikkun. Detta höjde sefira Malchut, ansedd vara midat ha din, och tog henne in i sefira Bina, ansedd vara midat ha rachamim.

Från och med då har Malchuts kelim därmed blivit rotade i Sefirat Bina, som han säger här. Av denna anledning börjar Zohar tala from bildernas faktiska rot, som är kelim. Den säger att de är i Malchut, och sedan säger den att de är i Bria, på grund av den associering som gjordes för världens korrigering.

Våra visa sade också, “I begynnelsen skapade Skaparen världen i midat ha din; Han såg att världen inte kan existera, Han associerade midat ha rachamim med henne”. Du skall veta att de tio sefirot KHBTM har ett flertal benämningar i boken Zohar, enligt deras mångfald funktioner.

När de kallas Keter, Atzilut, Bria, Yetzira, och Assiya är deras funktoin att skilja mellan främre kelim, som kallas Keter och Atzilut, det vill säga Keter och Chochma, och bakre kelim, som kallas Bria, Yetzira, Assiya, det vill säga Bina, Tifferet, och Malchut. Detta urskiljande framträdde i dem genom associeringen av midat ha din med midat ha rachamim.

Zohar vill antyda associerandet av Malchut i Bina. Därför ger Zohar Sefirat Bina namnet Bria. Detta på grund av att före den associeringen fanns det ingen bild eller form i Bina, ens med avseende på mottagarna, utan bara i Malchut.

37) Det följer där: Efter att den gjort den formen av den Övre Adams merkava, steg den ned och klädde där. Det är nämnt i det i formen av de fyra bokstäverna HaVaYaH, det vill säga de tio sefirot KHBTM. Detta föra att toppen av yod är Keter, yod är Chochma, hey är Bina, vav är Tifferet, och det sista hey är malchut. Detta för att de ska uppnå Honom genom Hans attribut, det vill säga sefirot, i vartenda av Hans attribut.

38) Förklaring av ämnet: Från Bria och vidare, det vill säga från Bina, efter att den associerats med midat ha din, som är Malchut, sträcker gestalterna och formerna ut sig till mottagarna, som är själarna. Men inte på hennes egen plats, utan enbart på mottagarnas plats.

Han säger att han, vid den tid då han gjorde formen av den Övre Adams merkava, steg ner och klädde i formen av denna Adam. Med andra ord, hela Adams form, i hans 613 kelim, sträcker ut sig från själarnas kelim, eftersom själen har 613 kelim, som kallas 248 organ och 365 andliga senor, uppdelade i fem grupper enligt de fyra bokstäverna HaVaYaH:

• Toppen av yod, hennes rosh, betraktas vara Keter;
• Från peh till chazeh är Chochma;
• Från chazeh till tabur är Bina;
• Från tabur till sium raglin är de två sefirot Tifferet och Malchut.

I enlighet med det anses Toran i helhet vara partzuf Adam, avseende de 248 positiva mitzvot, motsvarande de 248 organen. Och de 365 negativa mitzvot motsvarar de 365 senorna. Den innehåller fem divisioner, som är Moses fem böcker, kallade “Bilden av den Övre Adams merkava”, avseende Adam av Bria, som är Bina, från vilken kelim börjar att sträcka ut sig i själarnas plats.

Han kallas “Övre Adam”, eftersom det finns tre kategorier av Adam i sefirot: Adam av Bria, Adam av Yetzira, och Adam av Assiya. I Keter och Chochma finns det emellertid ingen likhet alls, som skulle kunna nämnas med någon bokstav eller punkt, eller med de fyra bokstäverna HaVaYaH. Eftersom det är talas om världen Bria, görs förtydligandet av att säga Övre Adam.

Samtidigt måste man alltid komma ihåg Zohars ord, att dessa bilder inte är på sefirot binas, tifferets och malchuts plats, utan enbart på mottagarnas plats. Likväl fördelar dessa sefirot dessa kelim och levushim (kläder) så att själarna ska uppnå Honom genom det Ljus som sträcker ut sig till dem genom mått och gräns, enligt sina 613 organ. Av denna anledning kallar vi givarna även med namnet “Adam”, även om de blott är i den vita färgerns form (punkt 8).

39) Det bör inte förbrylla dig, eftersom de fyra bokstäverna HaVaYaH och toppen av yod är fem kelim, då kelim alltid kallas “bokstäver”, och de är de fem sefirot KHBTM. Därmed är det klart och tydligt att det finns kelim även i keter och chochma, som antyds av toppen av yod och av yod i HaVaYah.

Saken är den att de likheter och attribut den talar om, som är dessa kelim, börjar från bria och neråt, det vill säga bara de tre sefirot bina, tifferet och malchut, och inte i keter och chochma, det vill säga från sefirotens essens perspektiv.

Det är emellertid känt att sefiroten är integrerade i varandra. Det finns tio sefirot KHBTM i keter, KHBTM i chochma, KHBTM i bina, likaväl som i tifferet och i malchut.

På liknande vis finner du att de tre sefirot bina, tifferet och malchut, som kelimen kommer från, finns inuti var och en av de fem sefirot KHBTM. Nu ser du att toppen av yod, som är keters kelim, indikerar bina och TM som är inkorporerade i keter.

Yod i HaVaYaH, som är kli chochma, indikerar bina och TM inkorporerade i Chochma. Därmed är keter och chochma inkorporerade även i bina och ZON, har inga kelim, och i bina och TM inkorporerade även i keter och chochma finns det kelim.

I detta hänseende finns det i själva verket fem kategorier i Adam. Bina och TM i alla fem sefirot fördelar i form av Adams merkava. Därför finns Adam i kategorin keter, som kallas Adam kadmon, och det finns Adam i kategorin chochma, som kallas “Adam av Atzilut”. Adam finns i kategorin bina, som kallas “Adam av bria”, Adam i kategorin tifferet, som kallas “Adam av yetzira”, och Adam i kategorin malchut, som kallas “Adam av assiya”.

40) Han döpte sig själv El, Elokim, Shadai, Tzvaot och Ekie, så att vartenda attribut i Honom skulle bli känt. De tio namnen i Toran som inte får raderas avser de tio sefirot, som det står skrivet i Zohar (Vayikra, punkt 168):

• Sefira keter kallas Ekie;
• Sefira chochma kallas Koh;
• Sefira bina kallas HaVaYaH (vokaliserat Elokim);
• Sefira chesed kallas Kel;
• Sefira gvura kallas Elokim;
• Sefira tifferet kallas HaVaYaH;
• De två sefirot netzach och hod kallas Tzvaot;
• Sefira yesod kallas El Chai;
• Och sefira malchut kallas Adni.

41) Hade Hans Ljus inte expanderat på alla skapelser genom att till synes kläda i dessa heliga sefirot, hur skulle skapelserna då komma att känna Honom? Och hur skulle de hålla versen “hela jorden är full av Hans härlighet”? Med andra ord, det förklarar den gudomliga viljan att visa sig för själarna som om alla dessa förändringar i sefirot är i Honom. Det är för att ge själarna rum för tillräcklig kunskap och uppnående av Honom, för så skall versen “hela jorden är full av Hans härlighet” besannas.

42) Men ve den som tillskriver någon åtgärd till Honom, som skulle säga att det finns ett mått i Honom för Sig Själv, även i dessa andliga mått genom vilka Han visar sig för själarna. Desto mer så är det i den mänskliga naturens materiella mått, som består av jord, och är övergående och värdelösa.

Som vi har sagt ovan, även om det är en Gudomlig önskan att själarna ska se att förändringarna i dem är i Givaren, bör det icke desto mindre vara klart för själarna att det inte finns någon förändring och inget mått i Honom över huvud taget. Det är bara en Gudomlig önskan att de ska föreställa sig det så, som det står skrivet “Jag har låtit dem skåda mångahanda syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser”.

Och ve dem om de skulle fela i det, för de kommer omedelbart att förlora det Gudomliga överflödet. Det är desto mer så med de dårar som tillskriver Honom någon av det övergående, värdelösa köttet och blodets incidenter.